Mordoffer uppätna av grisar, hundar eller minkar?

Vid mordet på ‘tant Ebba’ i Mönsterås, som ju har en egen tråd här, sades det att en av mördarna skar av ena armen och matade en hund med den. I tråden om Sven Sjögrens försvinnande spekuleras det om att han (och en annan person) kanske malts ner till mink-mat på en Gotländsk minkfarm.

Detta fick mig att tänka till. Finns det mordfall där djur (minkar, grisar eller hundar) bevisligen använts för att käka upp mordoffrets kropp? Från Wales finns det ett fall från 1955 där en polsk lantarbetare försvann. En polsk fanjunkare (Onufrejczyk) som ägde farmen hade en stor flock med hungriga grisar, och dessa misstänktes ha ätit upp det styckade liket efter att Onufrejczyk mördat sin landsman. Fanjunkaren dömdes för mord trots att den andre polackens kropp aldrig hittades.

Sedan finns det uppmärksammade fallet med den rika Muriel McKay som kidnappades av Västindiska gangsters. De fick panik när polisen spanade efter dem och Muriel försvann. Två gangsters vid namn Hosein dömdes för mord; de hade hållit henne fången på en grisfarm utanför London. Polisen var ganska säkra att hon också hade slutat som grismat.

Från viktoriansk tid finns flera incidenter där en mamma lagt sin lilla baby på en stol eller soffa innan hon gått ut på puben. När hon kom hem var barnet borta, men den stora gårdshunden låg i sin koja och tuggade på någonting...

Däremot har jag inte kunnat hitta något belagt fall där hundar eller grisar med säkerhet använts för att röja undan corpus delicti, alltså att polisen skjuter ett av de inblandade djuren och hittar människorester i tarmkanalen. Den allvetande ‘Skaraborg2’ och de andra FB-detektiverna kanske kan hjälpa till?

Finns väl ett fall från canada.??
Där en grisbonde misstänks ha utfodrat grisarna med dom döda kropparna, är inte allt för många år sen det stog att läsa om det, finns säkert en tråd här på FB..

Tack för en intressant tråd silver-janne.

Förutom grisbonden i Canada så har jag läst om ytterligare fall där offret/offren har blivit styckade och sedan blivit grisföda. Dessa har varit fall ifrån USA men kommer inte på rak arm ihåg något specifikt sådant för tillfället.

Dock har jag inte läst om något sådant fall i Sverige.

OT. Däremot så fanns det en barägare i USA i mitten av 1930-talet som gav sina krokodiler riktiga skrovmål bestående av mördade kvinnor. När han till sist blev gripen begick han självmord.

Även seriemördaren Carl Panzram (1891-1930) lät emellanåt krokodiler få käka upp våldtagna och mördade män.

Minns att jag för länge sedan läste en artikel om ett mord i Finland där offrets kropp påstods ha blivit minkfoder.
Den misstänkte gärningsmannen ägde alltså en minkfarm (har ett svagt minne av att offret var i samma bransch) och hade därför en andel i en gemensam anläggning för att mala kött. Det började med att en man saknades men när polisen kommit fram till teorin om att han mördats, vem mördaren var och hur denne gjort sig av med kroppen hade det gått så lång tid och så många andra minkfarmare i trakten hade hunnit använda anläggningen att man inte kunde finna några bevis. Kommer inte ihåg om den misstänkte mördaren dömdes för dådet.

Tror att jag läste denna artikel i början av 80-talet och att den var publicerad i tidningen Svensk jakt.

Tack för intressanta svar. Grisbonden Pickton kom med varierande förklaringar vad han hade gjort med sina offer – ibland sade han att han hade matat grisarna med dem, ibland sade han att han hade sålt likdelar som fläsk. Det verkar mest troligt att han hade givit svinen ‘extra proteintillskott’.

Jag skall på UB kolla in de relevanta numren av Svensk Jakt. Det är ju intressant att hitta ett annat fall där minkar använts för att käka upp mordoffret, eftersom det bevisar att den trolige GM i fallet Sven Sjögren skulle haft alla förutsättningar att bli av med kroppen (köttkvarnen kraftig nog, minkarna glupska nog, osv).

I mellantiden har jag hittat en artikel i ‘Forensic Science International’ 2009 som beskriver hur en portugis hittades död i sitt hus, tillsammans med tre döda hundar. Makabert nog saknades mannens underkropp och ben. Rättsmedicinarna DNA-analyserade benrester i hundarnas magar och kom fram till att de ätit upp delar av liket. En kollega har givit mig en illustration från den gamla tidskriften ‘Illustrated Police News’ som visar en hundflock som tuggar i sig en liten baby ...

Kuriösa ting Svensk Jakt skriver om! Men visst - det var ett mycket omskrivet fall på sin tid. I Finlands brottsliga annaler har det kommit att kallas foderkvarnsmordet - rehumyllymurha på finska.

Tidpunkten var juni 1980, och platsen den allra vischigaste östfinska bondvischan, Juuka (på svenska kallas orten även Juga) kommun i norra Karelen, norr om Joensuu. Gärningsmannen var pälsfarmaren och förre FN-soldaten Kari Koivuranta och offret hans granne Sinikka Marja Saastamoinen, pälsdjursuppfödare även hon. Mördaren påstod till en början att han hade malt sitt offer till djurfoder.

Juuka hade likt stora delar av Finlands landsbygd upplevt en kraftig utflyttning till storstäderna och Sverige under 1960- och 70-talen. Våld, hembränning och andra sociala problem var utbredda. Så, under 70-talet, blev pälsfarmer något av en mirakelkur för många landsbygdskommuner - i norra Karelen kan man tala om en verklig pälsboom.

Men det uppstod konkurrens mellan farmarna, och deras relationer var ibland mycket ansträngda. Saastamoinen och Koivuranta hade länge varit osams, bland annat påstod Koivuranta och hans sambo att Saastamoinen hade stulit mårdhundar från deras gård, och bytt ut friska djur mot skabbiga.

Den 16 juni 1980 försvann Saastamoinen plötsligt. Några dagar senare inleddes ett stort spaningspådrag. Misstankarna riktades nästan genast mot Koivuranta - bland annat hade hans bil setts i närheten av grannfarmen den aktuella dagen, trots att han själv sagt att han då befann sej på annat håll.

Den 25 juni erkände Koivuranta. Han sa att han den där dagen hade gått för att säga Saastamoinen "några väl valda ord" Han hade skakat till hennes cykel så att hon ramlade ner i ett dike, slog skallen i en sten och skadades dödligt. Koivuranta stoppade hennes kropp i bagageutrymmet. Först högg han hennes cykel i bitar och slängde dem i en tjärn, sedan klädde han av liket med stor möda, malde det i en foderkvarn och matade genast blandningen åt mårdhundarna.

Därefter rengjorde han både kvarnen och matkärlen. Till sist gjorde han en bilfärd upp till sin hemtrakt i Rovaniemi, 50 mil därifrån, för att göra sej av med kläderna - ett märkligt beteende, kan man tycka. Antagligen kände han terrängen i hembygden bättre.

Polisen hittade både cykeln och kläderna på de ställen som Koivuranta angett. Resten av GM:s historia lät inte riktigt övertygande. Man hittade inga som helst spår av liket i foderkvarnen, trots noggrann analys. Och de blodspår som fanns på stenarna vid den föregivna olycksplatsen tydde inte på en olycka. Snarare såg det ut som om de använts till att slå offret i skallen. Koivuranta stod ändå fast vid sin berättelse - inklusive kvarnepisoden.

Den 26 februari 1981 dömdes han till livstids fängelse.

Efter något år på kåken började Koivuranta berätta för sina medfångar att han i själva verket hade grävt ner liket. Han togs in för nya förhör. Fortfarande vidhöll han att Saastamoinens död var en olycka. Men nu erkände han att han hade huggit kroppen i bitar med yxa och kniv - han kunde inte ens starta den famösa foderkvarnen, påstod han. En del likbitar hade han trakterat mårdhundarna med, men största delen hade han fört i bil upp till Rovaniemi, och grävt ner dem i en myr.

Här hittades likdelarna sedan, två år efter mordet. Saastamoinens man kunde identifiera sin frus huvud. Man hittade spår av flera knivhugg på huvudet och brösten, men förruttnelseprocessen hade gått så pass långt att det inte kunde avgöras om skadorna uppstått före eller efter döden.

Det verkliga motivet förblev höljt i dunkel, även om GM pratade om att mårdhundar hade stulits och bytts ut. I sinnesundersökningen befanns han vara fullt frisk.

Därtill kan nämnas att Koivuranta också misstänktes för att ha mördat sin sambos tidigare man (även han pälsdjursuppfödare!) Mannen hade begått självmord i augusti 1979 då frun gjorde slut och flyttade in hos Koivuranta. Men man fann inga tecken på att självmordet i själva verket var mord, än mindre på att Koivuranta var mördaren.

Texten baserar sig på tråden om mordet på forumet murha.info.

http://murha.info/phpbb2/viewtopic.php?f=2&t=329

Hjärtligt tack för en mycket utförlig redogörelse av detta intressanta fall!

Mycket intressant, ördög! Jaså det var mårdhundar och inte minkar som tuggade i sig likresterna? Jag bifogar medan en sammanfattning om dessa oattraktiva djur, som ju varit i tidningarna eftersom zoologiska experter tror att de ska invadera Sverige. Tydligen utvecklar de bara sin fina vinterpäls i friheten och inte på pälsfarmer – synd att mördaren inte hade reda på detta innan han beskyllde djuren för att vara ‘skabbiga’.


Mårdhunden (Nyctereutes procyonoides) är en art i familjen hunddjur. Det är den enda arten i släktet Nyctereutes. Djuret ser ut som en blandning mellan hund och tvättbjörn. Det har också beskrivits som en tjock räv med korta ben. Kroppen är 55 till 80 centimeter lång och skulderhöjden ligger runt 20 centimeter. Till detta tillkommer en 15 till 25 centimeter lång svans. Pälsen är gulbrun vid buken och sidorna och svartbrun på ryggen. Pälsen är under vintern tätare och tjockare men har samma färg. Vikten är mellan 5 till 12 kilogram, den högre vikten framför allt på hösten inför vintervilan. Mårdhundens ursprungliga levnadsområde ligger i östra Sibirien, i norra Kina och i Japan. Under 1800-talet fördes några individer till västra Ryssland för att uppfödas i pälsfarmer. Snart upptäckte man att djuret utvecklar den efterlängtade vinterpälsen bara i naturen. Därför sattes i Ukraina mellan 1928 och 1950 omkring 10 000 individer ut i naturen. Därifrån vandrade arten åt väst. I Finland hittade man de första mårdhundarna 1931, i Sverige 1945, i Rumänien 1951, i Polen 1955 och i Tyskland 1960. Mårdhunden har ingen livkraftig population i Sverige men det finns ett fåtal i Norrbotten.
Arten föredrar skogar med tät undervegetation och områden med snårigt buskage. Som enda medlem i familjen hunddjur går mårdhunden i ide. Den sover inte någon egentlig vintersömn, men har en kraftigt nedsatt aktivitet. Fettlagret som den har skaffat sig under hösten räcker länge så att den lämnar boet bara tillfälligt under vintern. Vid andra årstider är mårdhunden aktiv på natten och mycket skygg. Mårdhundar är allätare, vilket inte minst deras för hunddjur ovanligt långa tarm vittnar om. Till deras föda räknas smågnagare, fåglar, fiskar, groddjur, snäckor och insekter samt nötter, bär och frukter. Ofta äter djuret ägg från fåglar som häckar på marken och den tar även as.

Två jaktsugna 27-åriga killar från St. Clair Shores utanför Detroit, Brian Ognjan och David Tyll, begav sig en novemberdag 1985 av på en jaktutflykt till norra Michigan. De kom aldrig tillbaka - de försvann spårlöst tillsammans med sin bil.

Inte förrän arton år senare fick fallet sin lösning. Vittnen uppgav då att de sett männen bli ihjälslagna utanför en bar i den lilla staden Mio. Gärningsmännen var två bröder Raymond Wilbur Duvall Jr. och Donald Dean Duvall, som levde en kringflackande tillvaro i området. De högg ved, handlade med skrotbilar, tjuvjagade och tjuvfiskade, och sov i stugor och husvagnar.

Enligt vittnesmålen hade bröderna Duvall skroderat om att de matat grisarna med sina offer. Eftersom bröderna var våldsamma och fruktade i trakten, vågade ingen anmäla dem - förrän 2003. Bröderna greps, åtalades och dömdes på hösten samma år till livstids fängelse.

Kvarlevorna av Tyll och Ognjan har aldrig påträffats, så kanske det är sant att deras banemän gjorde grismat av dem. Ho vet.

http://unsolvedmysteries.wikia.com/w...d_Brian_Ognjan
http://www.charleyproject.org/cases/o/ognjan_brian.html
http://www.charleyproject.org/cases/t/tyll_david.html
http://www.michigan-sportsman.com/fo...hunters.51347/
http://theprettylieortheuglytruth.bl...me-haunts.html

Ytterligare ett fall där ryktet gjorde gällande att BO blev grismat på en grisfarm.

(FB) Blev den försvunna grisföda?: Muriel McKay, Hertfordshire, England, 1969.

Ingenting mig veterligen kom någonsin att återfinnas efter det stackars BO.

http://www.dailymail.co.uk/news/arti...-property.html

"Father suspected of 'murdering seven-year-old son and feeding his remains to pigs"

http://www.dailymail.co.uk/news/arti...syndicate.html

"Italian mobster killed rival by feeding him ALIVE to the pigs"