Ditt fetaste hjärnsläpp?

En gång när jag gick i gymnasiet hoppade jag fel buss och undrade varför alla andra stod kvar för, var pinsamt att försöka hoppa av så jag fick åka med till fel stad och där bytta till rätt buss

Märker att det här med fel sak i soporna är återkommande.

Minns inte när jag själv gjort detta, men jag vet att jag gjort det många gånger, då nu när jag bor med sopnedkast nergrävt i marken som bara sophämtarna kommer åt med kranbil. Så ett enkelt hjärnsläpp blir, omständligt, tidskrävande, pinsamt, och dyrt - tänker jag nu för tiden instinktivt varje gång jag är ute med soporna (ofta med nyckeln i ena handen då portdörren låses automatiskt) "Soppåsen i sopinkastet, nycklarna kvar i handen. Detta är nycklarna, de ska vara kvar i handen. Detta är soporna, de ska kastas. Nu lägger jag ner nycklarna i fickan, så att jag inte kan kasta de i sopnedkastet. Nu lägger jag soporna i nedkastet, nycklarna är kvar i fickan" som det är någon jävla hjärtkirurgi eller bombdesarmering jag håller på med.

En gång la jag lite förstrött smutstvätten i toaletten - det var ju inte direkt bara att spola bort misstaget så det var några svettiga sekunder av vånda innan man tog ett djupt andetag och gick ned...

Stod på tåget hem från jobb. För en gångs skull står jag med musik i lurarna, vilket är ganska ovant då jag gillar att ha lite koll på vad som händer runt mig.

Tåget börjar sakta in så jag går ut i vestibulen redo vid dörrarna. Tåget stannar, inget händer och sekunderna går. Tittar åt sidan och ser vagnen fyllas med folk och tänker VA!? och börjar få lite panik och tåget börjar rulla igen.

Haffar tågvärden och förklarar att dörrarna inte öppnats där jag stod, varvid han förklarar att dörrarna öppnats på andra sidan idag

Så jag hade stått på fel sida i min egen värld.

Åkte vidare till nästa stad, hoppade in och tog en öl på en krog vid stationen i väntan på vändande tåg hem.

Tågvärldens min var priceless. Säkert min också.

Var på lekplatsen med min då ca tvååring. Hon åkte rutschkana om och om igen, och när det var dags att gå hem ställde jag mig längst ner vid kanan, fångade upp henne i famnen när hon kom rutschande och svingade henne med nåt glatt "tjohej" rätt ner på sin plats i sittvagnen. Tog tag i vagnen och rullade några steg mot grinden innan jag kopplade att nåt inte riktigt stämde, overallen var fel färg och tyngden kändes annorlunda - jag hade fångat in fel unge!

Fick snabbt krångla upp den okända ungen ur vagnen och försöka förklara mig för den ytterst misstänksamma mamma vars barn jag just försökt stjäla...

Ouch, kan tänka mig att det var riktigt jobbigt!

Läste år 2015 fel på en flygbiljett jag köpt några veckor tidigare och fick för mig att 04AUG2015 innebar att avgångstiden var 20:15. Planet gick utan mig redan vid 18-tiden.

Denna hade jag förträngt nästan.
I mitten på 90 talet pluggade jag och körde buss extra. I alla fall så fick jag ofta lite specialuppdrag då jag ofta ställde upp. I alla fall blev jag ombedd att köra tillbaka en buss till Lidköpings Bussdepå från Göteborg. Den hade gått som extrabuss ner någon dag innan och den skulle "hem" igen. En körning utan passagerare, gött tyckte jag! I alla fall så åker jag just till Lidköping och de blir lite förvånade när jag kommer dit med den, det är inte deras buss. Det visar sig att den skall LINköping, så det är bara att åka vidare..... Det blev väl aldrig klart över "vems fel" det var, om jag hört fel eller att den som gav mig uppdraget sade fel. Ja ja, blev inga sura miner från någon utan snarare massa skratt. Jag fick en betald hotellnatt i Linköping och fullt betalt för min tid. Detta var på den tiden då det bara sågs som lite kul om något inte gick helt enligt plan.

Du är inte ensam om att klanta till det vad gäller dessa två städer (om det nu var du):

https://www.google.com/amp/s/amp.svt...-fel-man-greps



En miss jag gjorde en gång var att gå från TV-soffan för att hämta något i kylen. Sen kunde jag inte hitta fjärrkontrollen och efter mycket letande så hade jag visst lagt ifrån mig fjärrkontrollen i kylen för att kunna ta med mig det jag skulle hämta.

Flög från London till Göteborg sent en söndagskväll med en kort mellanlandning i Köpenhamn. Snabbt och lätt. Jag var rejält sliten efter en jobbig vecka.

När planet landat i K-hamn drar piloten den vanliga ramsan: "Damer och herrar, vi tar nu en kort paus och lyfter igen kl. 01:15. Det går bra att lämna planet om ni vill sträcka på benen".

Perfekt tänker jag och tittar på klockan. En timme och en kvart kvar tills avgång. Det är bara jag och någon till som går av planet, resten sitter kvar. Jag driver runt lite i den öde terminalen och bestämmer mig för att gå på dass, raka mig och kanske skita lite.

Där sitter jag i godan ro och skiter när jag plötsligt hör mitt namn eka ut över flygplatsens högtalarsystem: "Kan Mr Blingon OMEDELBART infinna sig vid gate X".

Snabbt som fan får jag på mig kläderna och drar iväg. Får lite sura miner från personalen vid gaten som slänger igen flyplansdörren direkt när jag kommit ombord. Planet är redan i rullning, på väg mot takeoff innan jag hunnit sätta mig. Jag ser lite fler sura miner bland mina medpassagerare.

Jag fattar ingenting. Jag tittar på klockan och ser väl förvirrad ut. Stolsgrannen flinar och säger bara: "Det är en timmes tidsskillnad."

Upptäcker senare att jag också fått på mig tröjan bakochfram.

Har hänt ibland några gånger att jag ryckts ur sömnen och fått panik för att jag trott att jag försovit mig. Kan till och med ha kollat på klockan, men det är som att jag varit alldeles för uppe i varv och inställd på att jag är sen så hjärnan låst sig, att jag inte registrerat att klockan visar annan tid än vad jag tror. Brukar känna mig lagom dum när det förr eller senare går upp för mig att jag antingen vaknat i panik en helgdag (då man är ledig) eller att jag stressat sönder och klivit upp helt fel tid.

Innan jag vande mig vid att jag faktiskt hade (har) körkort och bil... Hände några enstaka gånger att jag som alltid varit van vid att gå vart jag än skulle, kunde glömma att jag faktiskt kört dit där jag var
för att inte tala om alla de gånger man glömt var man ställt bilen, och, att det fortfarande sker med jämna mellanrum så jävla pinsamt....