Pride parader och "bögism"

Hur ser ni andra egentligen på homosexualitet och prideparade i samhället? Bra eller dåligt för moralen? Hur definierar ni "bögism"? Många anklagar ju konservativa för att vara rent anti-homosexuella och mot det öppna samhället, så jag antar att detta bör vara ett mycket diskuterbart ämne.

Själv anser jag att visst får man vara hur homosexuell som man vill, men att förvänta sig att få gifta sig i den kristna kyrkan eller få paradera naken på gatorna är att gå för långt. Vi har ju extremfallet Sverige där prideparaden sponsrades av statliga bolag, en olycka som aldrig får ske igen!

Jag förstår inte tjusningen i det. Parader i all ära, men det känns väldigt olustigt för mig som heterosexuell; som om bögarna/transorna/resten menar att dom är värda en parad bara för att dom har en annan sexuell läggning än majoriteten. När kommer de överviktiga och rökarnas parad då? Det verkar är ju på samma nivå.


Jo, givetvis, men får dom verkligen göra det? Har du källa på det? Det låter lite extremt.

En politisk rättighet är inte en religiös sådan. Homovigslar i kyrkorummet kan svårligen härledas till kristendomen även om det kristna budskapet naturligtvis omfattar även homosexuella. Homovigslar faller utanför den verksamhet som ska bedrivas i kyrkorummet, nämligen predikan och förrättande av kristna ritualer. Detta har ingenting med homofobi att göra, jag tyckte själv det var helt rätt att göra äktenskapsbalken könsneutral av principiella skäl, men det säger sig självt att kyrkovigslar av homosexuella gör kyrkan, prästämbetet och äktenskapet till ett skämt och undergräver dess koppling till tron. Rent krasst avskyr de flesta kyrkan ändå, så någon vinst med att göra kristendomen till en bisyssla är svår att se och ansatsen att vara PK är patetisk.

Men: Det är värt att påpeka att "äktenskap" genom borgerlig vigsel är något jag helt och fullt förunnar även den mest ärkebögiga bög. För mig handlar det om respekten för dels religionen men även för att kyrkan och prästerskapet, om de vore lagda åt det håller, borde kunna behålla en koppling till kristendomen utan att hudflängas av kommunister, nihilister och revisionister.


Demonstrationsfriheten är så självklar att prideparaden per definition är okontroversiell. Just därför blir det patetiskt när man genom att dansa halvnaken på ett lastbilsflak försöker provocera (om det nu är syftet). Jag tycker det är smaklöst och vulgärt, vilket i och för sig många politiska manifestationer också är. Precis som du tycker jag det står envar fritt att hänge sig åt bögeri bäst man vill, men jag tycker inte att man därmed gör det smakligt eller ens lämpligt att trycka sin sexualitet i ansiktet på någon annan. Det är inte samhällets fel att det (i vad mån så är fallet) är heteronormativt när de allra flesta är hetero
Håller därför på sätt och vis med dig, samtidigt passar jag mig för att generalisera. Tror inte alla homosexuella uppskattar tilltagen heller.

Jag förstår inte syftet mer Pridefestivalen, den stjälper mer än vad den hjälper. En festival för heterosexuella skulle vara lika idiotisk om jag ska vara ärlig. Jag behöver inte veta vad två vuxna personer bestämmer sig för att göra i sitt sovrum..

Sexualiseringen i samhället är tragisk.

Jag tror att man får dela upp frågan på åtminstone två sätt; homodelen och sexualitetsdelen. Jag börjar med den senare.

Överhuvudtaget tycker jag att dagens samhälle är alldeles för sexualiserat, oavsett läggning. Detta är inte bra. Det lurar människor att tro att det är god norm att leva ut sin sexualitet offentligt. vad som är accepterat sexuellt beteende flyttas hela tiden, och aldrig till det bättre. Resultatet kan vi se tydligt; västvärldsrekord i slentrianaborter, våldtäkter och låg sexualdebutsålder. Likaså har vi låg äktenskapsfrekvens och hög skilsmässodito. Här måste en återprivatisering av sexualiteten äga rum, och ett framhållande av de ömsesidiga och ansvarsfulla aspekterna återtas.

Så homodelen. Enär det är min fasta övertygelse att sexualiteten har två syften; fortplantning och ömsesidighet i att stärka en parrelation, så kan jag inte värdera den homosexuella relationen lika högt som den heterosexuella, ty den förra klarar på sin höjd att tillgodose det senare syftet. På dessa grunder måste således samhällsvärdet av den homosexuella relationen betraktas som förhållandevis låg. Därför skall den naturligen inte jämställas med den heterosexuella, utan betraktas som en avvikelse som är litet ledsam för den drabbade, men inget skäl för utstötning. Men att offentligen marknadsföra homofili som en likaberättigad företeelse kan det givetvis aldrig bli tal om. Inte heller skall den accepteras i det offentliga rummet på samma villkor, enär det saknas helt skäl att uppmuntra till detta beteende.


Nej, detta måste ju vara helt uteslutet.

Om du menar att man genom lagstiftning ska hindra fenomenet ställer jag mig undrade till din syn på lagstiftningsinstrumentet, inte minst om din ståndpunkt är kopplad till en föreställning om att det finns ett samhällsvärde i detta.

Så länge de håller på bakom stängda dörrar och inte lobbar för homoäktenskap så har jag inga större problem med det.

Det är ett liberalsocialistiskt påfund att allt man inte gillar skall lagstiftas bort. Vi konservativa tror på andra metoder, som att genom goda förebilder påverka människors beteende. Däremot skall naturligtvis inte lagstiftningen i fr a familjerättsliga frågor likställa hetero- och homosexuella realtioner. Det är t ex omöjligt att ha faderskapspresumtion om barn tillkommer inom en homosexuell relation, enär det är omöjligt att det är relationen som givit upphov till graviditeten.

Att förbjuda homosexuella yttrande är mig främmande, men att något är lagligt innebär inte att det är i alla delar likaberättigat.

Du satte ord på mina tankar! Sexfixeringen i dagens samhälle är skadlig. Unga kvinnor blir mentalt lidande när de inte klarar av att möta de sexualiserade skönhetskraven som modeskaparna ställer upp. Jag tycker synd om dom.


Håller med dig på den här punkten också. Homosexuella förhållanden kan aldrig värderas så högt som heterosexuella då de inte resulterar i söner/döttrar. Därför bör det ej uppmuntras som det görs idag. Inte heller ska det vara kyrkans uppgift att viga dessa. Borgerlig vigsel är däremot något jag kan gå med på.
Inte heller ska homosexuella par få adoptera, då barnet kommer att behöva en mor och far.


Jag blev för övrigt alldeles förskräckt när jag var ute och körde. Jag lyssnade på P3(?) och där intervjuades Anna Bergendal(?)(Melodifestivalsvinnaren). P3-kvinnan frågade helt seriöst ifall Anna var kär i en kille eller tjej. Herre Gud! Har svenska folket förlorat all självbevarelsedrift? Nu har vi gått så långt så att det börjar bli en norm att fråga ifall man är heterosexuell eller homosexuell.
Jag tar också tillfället i akt för att klaga på RFSLs affischer. Helt öppet annonserar de sina planer på "knullfester" och liknande .... evenemang.

Det är faktiskt viktigt vilka normer som sänds ut inom populärkulturen och i det offentliga rummet.

Som alla kommer ihåg är tonåren till stor del en period där man vaknar sexuellt. Risken finns att vilsna ungdomar förleds av homosexpropagandan som pumpas ut genom medierna. När de känner osäkerhet i sin sexualitet tolkar de det som att de vore homosexuella. När de i själva verket kanske bara är osäkra tonåringar. Framförallt gäller det här ungdomar med instabila familjeförhållanden, när de ser att deras mor och far inte kan få ihop sitt äktenskap och sedan hör om homosexualiteten kan det lätt bli en kortslutning.

Många är de bögar som verkligen har saknat att leva med en riktig fadersförebild. Så jag tror vår moderna lätsinniga attityd till äktenskapet också har en stor skuld. Homosexualiteten ihuvudtaget är ett symptom på mycket som har gått snett i vårat samhälle.

Har svårt att inte se på homosexuallitet som en psykisk sjukdom med narcissistiska drag. Man ska inte sparka på de som ligger så det finns ingen anledning till att djävlas med dem men jag har svårt för homosexuella som inte har självinsikt och självkritik att fatta att deras rättigheter kommer från de heterosexuellas goda vilja.

Tidigare användes det typiskt manliga sättet att ta itu med social problem (Finn att det är svagt och improduktivt/destruktivt, fixa till problemet eller slå ihjäl det).
Nu används det typiskt kvinnliga (tyck det sjuka är gulligt, krama det och försök ha sex med det).

Jag tycker medelvägen vore bäst. Låt dem hålla på med varandra och tyck att det är bra att de kan få det men de ska veta sin plats och staten ska verkligen inte gå in och uppmuntra festivaler med självförhärligande beteenden som skulle ha kastats ut ur normala heterosexuella grupper. Det är inte bra att låta sjuka personer få fördelar av sin sjukdom.

Till att börja med kan jag hävda att man knappast behöver vara konservativ för att se pride paraden som en styggelse. Förmodligen en aningen drastisk slutsats, men jag skulle bestämt påstå att blott innerstadsliberaler samt vänsterungdomar är de enda faktiskt känner någon som helst sympati för den enskilt största symbolen för samhällets förfall. Att 95% av vår befolkning sedan inte har något otalt med homosexuallitet som förteelse är förstås beklagligt.

Personligen ser jag hela industrin som en fruktansvärd cancersvulst på vårt samhälle. Då syftar jag inte bara på hur homosexuella stoltserar med sin sjukdom på stadens gator finansierade av skattebetalare, utan på sexualliseringen av samhälllet i sin helhet. Redskap som är ämnade att föras in i diverse kroppsöppningar säljs öppet på gatorna, barn hjärntvättats med hbt-propaganda, det är okej att ha samlag utan några som helst restriktioner, osv.

Jag hade mer än gärna sett att homosexuallitet som sådan förbjudits helt och hållet.