Bevingat uttryck??

"Vi läste icke vidare den dagen" Vad menas egentligen med det? Jag tänker mig att det är ett avslut på något? ELler vad menas? I vilket sammanhang använder man detta uttryck?

Var har du hittat den meningen? Det vore lättare för oss att tolka den om du beskriver i vilket sammanhang den står, gärna med citat.

"Vi läste inget mer" är väl vad det betyder?

För några decennier sen betydde »gå och läsa« att delta i Kyrkans konfirmationsundervisning. Ordet »icke« kan vara en betonad variant av »inte«.

– Vi läste icke vidare den dagen.

– Vi fick gå hem för dagen från konfirmationsundervisningen.

Bara en gissning. Att jag inte spånar vidare om orsaken, det innebär inte att det saknas uppslag.

Det är hämtat ur Dante Alighieri, "Den Gudomliga komedin" ("La Divina Commedia") och är en beskrivning över förbjuden kärlek i form av en metafor - att läsa en bok. Frestelsen är nära, men de tu väljer att avbryta -Vi läste icke vidare den dagen.

De två kärlekstörstande var så vitt jag minns Francesca och Paolo, vilka sedan dödas av den äkta (och svartsjuke) maken Giovanni (äldre bror till Paolo).

Lärorikt med klart besked om en sublim metafor ... Vad hade man för metafor på den tiden kunskapen fanns i bokrullar och inte i en bok med blad? Vi rullade ihop den för dagen?

Francesca var dotter till en furste och giftes av politiska skäl bort med en annan furste, som var vanskapt och ful. Hon förälskade sig i hans yngre bror, Paolo. De överraskades på bar gärning av den äkta mannen, som dödade båda.
Hon berättar hur de inleddes i frestelse. De läste en dag för nöjes skull "om Lancelot och hur kärlek betvang honom...När vi läste hur det åtrådda leendet kysstes av älskaren, kysste han, som aldrig mera skall skiljas från mig, skälvande min mun...Den dagen läste vi ej mer i den".
Det var läsningen, som ledde till att de föll för frestelsen. Det är alltså ingen metafor.
Dante träffar Paolo och Francesca i helvetets andra krets. "Här lever de, som förbrutit sig för kärleks skull".

Källa: Olof Lgercrantz: Från helvetet till paradiset, Stockholm 1966

M V H

Petter Eremiten

Fast nu tänker du väl lite fel Läste gjorde de ju då också. Att det sedan var en annan teknisk lösning förändrar inte faktumet av läsning.

Således, läste de, inte heller då, mer den där dagen

Nja, för mig har det fungerat att vända blad men inte att scrolla. Nog om denna respektfulla utvikning mot det naturalistiska, men det var trots allt TS som började genom att välja den rubriken.

Det var mer än trettio år sedan jag läste Divina Commedia, men som jag tolkade det där var det precis tvärtom - de unga tu lade undan boken som hade kåtat upp dem, och övergick till handgripliga väsentligheter.

Edit: Pucktvåa efter Petter Eremiten - om inte pucktrea efter Olof Lagercrantz...

Aha, jag mindes alltså fel Jag får också skylla på att det var över trettio år sedan jag senast läste mästerverket. Jag mindes emellertid var det kom ifrån. Alltid något

PS: Se dig som "tvåa". Olof Lagercrantz hade knappast mina rader i åtanke när han skrev.