Vilket av dessa 10 språken är det lättast och lära sig?

Har du själv försökt lära dig språken? Om ja, hur gick det?

Polska och serbiska ja, gick bra inge problem direkt.
Dom andra har jag ju inte testat dom kanske är lättare men polska och serbiska var lätt som en plätt enligt mig, kan vara krångligt me vissa bokstäver för vissa annars är de lätt.

Så utan att ha några som helst kunskaper om åtta av tio språk så tror du att du vet vilka som är lättast? Ok, det förklarar ju åtminstone ditt rätt så oväntade svar.

Japanska ser svår ut men är väldigt lätt att lära sig. Mycket enklare än tex engelska.

Är du svensk till ursprunget? Har du försökt tala serbiska med en serb (eller kroat, för den delen)? I så fall, hur gick det? Lärde du dig det kyrilliska alfabetet också?

Jag kan inte svara för Seann, men själv är jag svensk. Ja, jag har talat serbiska med serber. Hur gick det? Tja, så länge samtalet går på en alldaglig nivå går det väl hyfsat. Blir det tal om jordbrukssubventioner, finansieringskalkyler eller magnetröntgen tar samtalet slut rätt snabbt.

Hur gick det med grammatiken, var den korrekt? Hur lärde du dig serbiska? Det är skillnad mellan talad alldaglig serbiska och den som lärs ut.

Jodå, jag brukar få komplimanger både för uttalet och speciellt för grammatiken. Finns ju inte så mycket som är svårt i den serbiska grammatiken bortsett från att välja mellan perfektiva och imperfektiva verb. Den serbiska jag talar är för övrigt standardserbiska, sätt mig att tala med en gammal bonde från södra Serbien och jag kommer att ha väldiga problem, men unga serber från Belgrad eller Novi Sad är inga problem.

Grekiska.

Jaså, du verkar vara begåvad, du! Jag kan tänka mig att svenskar ofta har det svårare att lära sig språket, med tanke på väsentliga skillnader.

Jag syftade förresten inte egentligen på om du talade standardserbiska, men jag verkar ha fått min fråga besvarad ändå. I vardagligt tal används mycket slang och ord förvrängs i uttal, och kan te sig annorlunda än skriven eller formellt talad serbiska, vilken ju lär vara den som lärs ut.

Inte helt svensk, Jag pratar med 6 kompisar och hälsar på äldre på gatan i serbien.
Deras alfabet klarar jag av utan lärdom om jag har texten i en bok framför mig även fast de kan ta nån sekund för ett ord, kunde the whole menu utan hjälp eller lärt mig bara såg vad det stod framför ögonen på mig vet inte om de är nått med mig eller om allt bara såg logiskt ut..

Det skulle jag inte vilja påstå. Engelska är mycket mer naturligt för oss svenskar, vad gäller allt: grammatik, ord, tankesätt (som i hur man säger saker, och innebörden av en viss sagd sak) osv.

I japanskan däremot är allting annorlunda: helt annorlunda meningsuppbyggnader, olika sätt att prata på i olika situationer, många böjningsformer (dock få undantag), det är mycket viktigare att uttala ord rätt på grund av de få fonemen och de många homonymerna, osv. Sedan krävs det en stor förståelse av japansk kultur för att kunna kommunicera på något högre plan, om man inte vill bli hatad förstås.

Det är utan tvekan lättare att skaffa sig en ordentlig förståelse av engelska, än motsvarande förståelse av japanska, om man är svensk.