Citat:
Ursprungligen postat av
Slottsherre
Jag gillar inte bara John Fante, utan även den vanartige sonen
Dan Fante. Varför tycker du han är löjlig?
Läste för en tid sedan hans självbiografiska "
Fante: A Family's Legacy of Writing, Drinking and Surviving" (2011) Jag tyckte att boken var en rättfram och bra skriven skildring av hans vingliga liv och hans infekterade förhållande till fadern.
Blev sugen på att läsa mer. Och så har han ju så sköna titlar:
Spitting Off Tall Buildings, Kissed by a Fat Waitress för att inte tala om
Gin Pissing, Raw Meat, Dual Carburettor V-8 Son-of-a-Bitch from Los Angeles 
Det kan förstås vara ett misstag ifrån min sida, att min mun rör sig snabbare än
min hjärna hunnit inhämta information
John fante är jag ej säker på då jag läst för begränsat, men jag är en läsare som kräver
äkthet ifrån författaren och jag kan inte se genom hans böcker, att han varit någon skrävlare, fastän han levt ett omoraliskt liv. Detta kan vara fel, men det är som jag har upplevt det hela. Alltså att
han beskriver sig själv ( eller karaktären i sina böcker i den mån denne är separat ifrån hans privata liv ) som evig ungdom, fastän han ej håller fram sig själv i ljuset.
Sonen i sin tur upplevde jag som en som istället försökte dra blickar till sig själv och
därför upphöja sina egna misslyckanden till att låta som något gott. Men han kan ha haft det svårt som ung och kanske han inte borde ha blivit författare alls? Du verkar mena tvärtom och det känns då något frestande för mig att besöka hans värld pånytt. Men hör här :
Gin Pissing, Raw Meat, Dual Carburettor V-8 Son-of-a-Bitch from Los Angeles. Detta låter väl ändå ej som en figur som låter sitt författande tala högre än vad denne skriker?
Jag har läst böcker tidigare som jag smällt ihop fortare än blixten. En sådan som jag avslutade likt Dans bok ( minns ej titeln av Dan som jag försökte mig på. Dock gjorde han mig tveksam på andra vis, då jag läst högst annorlunda intervjuer med honom, där han försökte framhålla sin kriminalitet som något positivt, så
som jag minns det nu ) är en bok kallad
Stranden av ser jag nu författaren Alex Garland.
I det fallet med Alex var det rök av hish hasch som beskrevs på ett så urlöjligt sätt att hela
boken förstördes av mig, ty när det gått så långt att författaren dras in i diverse ungdsomskulturer så har det gått för långt för mig.
