Det ensamma geniet som på egen hand revolutionerar ett helt forskningsfält är idag en tanke som är nästan lika osannolik som den om den klassiske polyhistorn/universalgeniet. Den samlade vetenskapliga kunskapen är idag oerhört omfattande och uppdelad i subdiscipliner; en högre grad av specialisering hos forskarna själva och samarbete mellan dem i form forskningsgrupper har ersatt det gamla, mer individualistiska sättet att arbeta. Generalister är ett i princip utdött släkte och därför är det svårt att tänka sig att en enskild individ skulle kunna fundamentalt ändra fysiken på det sätt som Einstein gjorde. Det är oerhört svårt för en individuell forskare att "sticka ut" såvida han eller hon inte gör något i verklig Nobelprisklass, och inte ens då kan de hoppas på samma världskändisskap som Einstein åtnjöt på sin tid.
Därmed inte sagt att det inte finns några genier längre. Man måste dock komma ihåg att de är statistiskt osannolika och jag misstänker att en verkligt fundamental omstöpning av dagens fysik skulle kräva mer kunskap och insikt än vad någon enskild människa, supersnille eller ej, kan besitta. Det finns helt enkelt för mycket forskning att tillägna sig. Däremot kan man excellera inom sitt specifika fält.
Dessutom, vad gäller själva kändisskapet hos geniet, kan det tänkas att allmänhetens attityd till forskning spelar stor roll när dessa "hjältar" utses. Det är min egen (smått misantropiska) spekulation att människor i dagens civiliserade länder är så pass avtrubbade på underverk och vetenskapliga rön, antingen via fiktion eller verklighet, att de helt enkelt inte orkar bry sig så mycket om vetenskapliga sensationer längre.
Nu för tiden rapporteras det nästan månatligen rön som skulle fått en människa vid 1900-talets början att famla efter luktsaltet (
exempel), men någon riktig "wow-känsla" verkar idag aldrig infinna sig hos allmänheten. Däremot kan en kille som äter hundra varmkorvar få 50 miljoner views på youtube.