Varför sugs inte planeterna in mot solen?

Av samma själ som gör att månen inte sugs in mot jorden.

Är det kanske den salige Newtons själ?

Som jag har förstått det nu så sugs vi inte mot solen för att solens gravitation och jordens hastighet som för oss "framåt" tar ungefär ut varandra, men var har alla planeter fått denna hastighet ifrån då?

Om alla planeter som har större omloppsbana än jorden ligger på en rät linje med jorden så skulle de påverka jorden med en kraft 2.10 * 10^18 N. Denna kraft motsvarar 0,006% av den kraft som solen påverkar jorden med eller 1% av den kraft som månen påverkar jorden med.

Av kraften ovan kommer 91% enbart från Jupiter. Man inser att även om alla planeter befinner sig i en rät linje så kommer inte detta påverka jorden nämnvärt. Inte mer än när Jupiter befinner sig nära Jorden.

Detta är knappast "En starkt bidragande orsak till solsystemets stabilitet". Börja ditt inlägg lite ödmjukare nästa gång, med "Jag tror att ..." eller något liknande så slipper du göra bort dig.

Jag har inte kontrollerat dina beräkningar (ännu) men det var inte Jorden som jag tänkte på i första hand. Hur ser det ut för den innersta planeten Merkurios och Mars om alla planeterna hamnar på en rak linje genom solen? Dessa planeters banor är redan mycket ostabila och ändrar sin excentritet på ett nyckfullt och äventyrligt sätt.

Jupiter är flera gånger tyngre än allt annat skräp runt solen tillsammans och ligger mycket närmre solen än de andra tunga planeterna, så det skulle inte bli någon särskilt dramatisk skillnad för någon planet.

Mars har en excentricitet som går i cykler, vilket inte är samma sak som ostabil, nyckfull och äventyrlig. Hur det står till med Merkurius vet jag inte, men den bör rimligtvis påverkas mindre på grund av sin position, om än kanske mer indirekt på grund av solens rörelser och den låga omloppsbanan.

Nu gissar du bara!
Merkurios är den planet som ändrar sin excentricitet kraftigast, därefter kommer Mars. Jorden och Venus ändrar sin excentritet i takt med varandra men inte alls så mycket som Merkurios och Mars. De stora tunga yttersta planeterna ändrar inte sina banor alls utan är mycket stabila och cirkelrunda.

Det är jätteplaneterna Jupiter och Saturnus som stör de innersta planeternas banor och får dem att ändra sin excentritet, som är en slags ostabilitet i solsystemet.

Om så hade varit fallet så hade vi sett bundna banor för ljuset också, för det rör sig rakt fram i det krökta rummet också, och i vilket fall kring solen, så har vi inga bundna banor för ljuset men planeterna för sig i bundna banor.

Om så hade varit fallet så hade vi sett bundna banor för ljuset också, för det rör sig rakt fram i det krökta rummet också, och i vilket fall kring solen, så har vi inga bundna banor för ljuset men planeterna för sig i bundna banor.

Nej, det är ett instabilt system i grunden. Om en satellit får större hastighet kommer den att gå mer "rakt fram" och går ur sin bana till ett avstånd där rummet är mindre krökt. Men rummet skulle behöva vara mer krökt för att satelliten skall hitta ett nytt jämviktsläge med en högre hastighet och eftersom det inte är det kommer satelliten att röra sig i en spiralbana utåt.

Omvänt, om Jorden skulle minska sin hastighet faller den in mot solen där rummet är mer krökt och då faller Jorden in mot solen allt mer i en spiralbana. För att hitta ett nytt jämviktsläge skulle rummet behöva vara mindre krökt med en lägre hastighet.