Humaniora - målinriktade elever och låg nivå

Jag läser humaniora (filosofi/historia/litteratur) på Lunds Universitet och är innerligt besviken på den katastrofalt låga och elementära nivå grundkurser ligger på. Håller på med min C-uppsats nu. Det handlar - bitvis - om lektioner som ligger på ungefär samma nivå som de gjorde på gymnasiet, och i de värsta fallen, högstadiet. Att få VG på uppsatser och tentor är som att diska efter maten, det är bara att göra det. Är det likadant i hela Sverige? Blir det bättre på masternivå? Pallar man fortsätta plugga humaniora i Sverige eller ska man söka sig utomlands?

Personligen hade jag tänkt ta min kandidat här i Sverige för att ta min master vid ett mer prestigefyllt universitet (Oxford, Cornell etc), men för tillfället så kan jag inte bli annat än löjligt desillusionerad av att 65% av mina studier är egenstudier som är saker jag lär mig själv utanför kursplanen, och har så gjort sen jag började på universitetet, för att kunna prestera en utomordentligt bra kandidatuppsats.

Det stora problemet är ytligheten och fasthängande vid arbiträra fakta. Fast det kanske inte är bättre någon annanstans? Det kanske är dömt att vara så här på grundnivå?

Är det fler som har erfarenhet av målinriktade humaniorastudier och planer på att göra något av de intressanta ämnena som förtjänar all den kritik som teknologer kickar iväg mot dem? Hur håller ni motivationen uppe när inlärandet är friktionslöst? När det är som att glida fram på is?

Javligt trakigt svar men du verkar vara valdigt malinriktad och det ar synd att du behover kanna som du gor. Finns det ingen lektor du respekterar? Om du har nagon borde denna kunna ge dig bast rad for hur du ska battra pa situationen eller vad du borde gora i framtiden.

Jag har också läst humaniora vid Lunds universitet, och min erfarenhet är faktiskt inte helt densamma. Tentorna var visserligen inte de svåraste och att skriva uppsats var inte jättespännande, eftersom kraven var löjligt låga. Undervisningen däremot var jag väldigt nöjd med. Föreläsarna var engagerade och kunniga inom mitt ämne, och de kunde besvara frågor. Samtidigt fokuserade de väldigt mycket på mönster istället för enstaka faktabitar.

Däremot har jag vänner som läser lite olika ämnen inom humaniorafältet och de upplever precis samma sak.

Undervisningen är periodvis bra, periodvis dålig. Vissa kurser är så enormt löjliga att det blir smått pinsamt under perioder. Har ju, ska erkännas, inte referenspunkter för vad som är avancerad undervisning, men i min mening hade farten kunnat i det närmaste dubblas utan att det hade varit omöjligt att klara av.

Gällande låg nivå så kanske du får sätta dig in i läraren/lärarnas situation. En hög studenter, alla visserligen behöriga, vars kunskapsnivåer och intelligens ligger lite huller om buller. Är man smart lägger man nivån en bit över medel. De smarta och redan relativt kunniga eleverna kommer sitta: "ööhhh, va seeegt". De flesta kommer ha en relativt bra utmaning framför sig och de svaga faller ur.

När du kommer djupare in i systemet ökar kraven och förhoppningsvis får du en bra handledare till c och d uppsatsen så du kan utmanas rejält. Annars är det gamla vanliga som gäller: ta ansvar för dina egna studier!

[Gnäll]För att gnälla lite(jag är lärarstudent så jag har rätt). "Utbildningen jag går på är för lätt, jag bara glider och gör ingenting" är något jag hör hela tiden. Då brukar jag, om jag är lite grinig, svara med följande (inte grinig just nu så inget emot TS): "Men vad sägs om att ta lite ansvar och leta reda själv på fakta och kunskap och lär dig. För det hela handlar inte om att du ska lära dig för någon annan, du ska lära för dig själv och din framtida karriär. Ju mer du lär dig nu, desto lättare kommer du ha det senare" (funkar extra bra mot lärarstudenter som ska arbeta med "lära för livet"). [/Gnäll]

Vissa lärare har extra litteratur för elever som är snabba och ambitiösa.Om dina lärare inte har det ute på ev. portal, fråga dem om tips om hur du kan fördjupa dina kunskaper. Egen erfarenhet har varit att de lägger gärna ner lite extra tid för att hjälpa studenter att fördjupa sig. Så mitt tips är: kontakta dina lärare för hur du ska göra för att få utmaningen du verkar vilja ha.

Detta verkar gälla högre studier i allmänhet. Min flickvän läste vårdvetenskap (eller vad det nu heter) och det var löjligt, rent ut sagt. För det första så hade hon en kurs där akupunkturens mindre vetenskapliga trams lärdes ut som hård vetenskap, "qi" och gud vet vad. För det andra var nivån efterbliven. Hon bortrest en vecka och jag tog på mig ansvaret att skriva en av hennes engelskspråkiga papers, en engångsföreteelse detta. Läste en artikel och skulle göra en summering med egna kommentarer. Jag skrev en summering på en timme och lite kommenterarer med sunt förnuft, utan förkunskaper, och fick betyget A-, näst bäst i klassen tydligen! Detta var på B-nivå.

Jag är inte främmande för att ha en extra nivå inom skolväsendet, så man kan skilja på de som har ambitioner och talang, och de som egentligen inte har på högskolan att göra som drar ner nivån. Misstänker att många arbetsgivare skulle vara intresserade av detta också.

Sitter i samma sits som dig. Brinner för humanioran men får inte utlopp för det ens på ett av de finare universiteten i Sverige. Har faktiskt känt att jag börjat lägga mig på den nivå som utbildningen är på, och det känns förjävligt. Min plan till hösten är istället att plugga 200% vilket jag kan rekommendera om du inte redan gör, då borde man ha fullt upp.

Överväg att läsa 150% för att på så sätt bli mer utmanad? Menar du verkligen att det skulle vara så illa att det är på högstadienivå?

Jag läste några kandidatuppsatser från högskolan på Gotland i mitt huvudsakliga ämne i humaniora, dvs sådana som godkännt och erlagt kandidatexamen. Där kan vi snacka låg kvalité och totalt värdelösa uppsatser.

Nu vet jag inte om du läser fristående kurser eller program? Läs program, så kan du få seriösare personer och en djupare kunskap att diskutera med kunnigt folk. Grundläggande nivå, särskilt fristående kurser är som dom är helt enkelt.

En föreläsare sa till mig när jag läste socialpsykologi. Det som är ödmjuka är de som kommer långt upp inom den akademiska världen. Något du kanske skall jobba på? Om du nu påstår att du har det så enkelt med att skriva tentor? Varför då inte avancera och göra karriär inom den akademiska världen, så att du kan tillämpa dina egna kunskaper och hålla en högre nivå när du själv får undervisa andra univ/högskolestudenter? Och att du upptäcker något nytt inom den här världen.

Ta det inte som en provokation. Det här är ingen attityd jag bär på bröstet, men något jag känner att jag kan ventilera på ett anonymt forum.

Det jag läser finns det tyvärr inga program för, och jag litar ganska bra på min egen förmåga att bygga en relevant kandidat för att på bästa sätt kunna producera något bra samt förbereda mig själv för vidare studier. I bakhuvudet har jag väl en förhoppning om att kunna få en doktorandtjänst, men det finns många duktiga som pluggar humaniora (även om de, som någon sa, försvinner in i mängden som pluggar för billig nationsöl) och jag vet inte om jag är bäst - vilket man måste vara om man ska ha en chans på den där tjänsten som poppar upp var tredje år.

Plugga dubbelt har jag gjort, då är det naturligtvis mycket mer att göra för att hänga med, men det betyder inte per automatik att det man gör är svårt och utmanande.

Känner dock att jag överdrev lite i mitt frustrerade förstainlägg. Teoretisk filosofi ÄR ett svårt ämne om du vill prestera alla rätt på tentorna. Det krävs att man vill fatta för att fatta. Vill även lägga till att jag respekterar i princip alla lärare jag har haft. Det är, som någon ovan sa, en degenererad elevkårs fel.

Och efter mastern i humaniora väntar butiksbiträdetjänsten på ICA eller Hemköp. Success!