Jag älskar inte min hund

Försök hitta någon som är villig att ta hand om hunden och få ordning på hans/hennes problem då? Avlivning är rent ut sagt vedervärdigt. Det bör man inte ens ha i åtanke om inte djuret verkligen har obotliga problem som gör att det lider.

Vi tog hand om en problemhund som gick till attack mot andra hundar men nu är hon lugn och fin. Det är alltså inte omöjligt.

Det du skulle ha gjort är att ta reda på hur man tar hand om och uppfostrar en hund innan du skaffade hunden. Du borde också ha börjat med en lätt och liten hund första gången du skaffar hund.

Hundägare som har problem med sina hundar har alla gemensamma drag, hundarna som man har problem med har ingen gemensam nämnare (däremot är det oftast stora svarta hanhundar beroende på att människorna som har problem oftast väljer sådana).

De gemensamma dragen är att de är okunniga om hundar, lata och saknar ordentlig empatisk förmåga.
Det är inte hunden det är fel på, det är ägaren det är fel på.

Mitt förslag är att du lämnar bort hunden till någon hundälskare som kan ge den ett gott liv. Sedan begär du själv att länsstyrelsen förbjuder dig att ha husdjur i fortsättningen, förslagsvis steriliserar du dig själv också (folk som inte klarar av att ta hand om hundar klarar oftast inte av barn heller).

Jag undar lite hur DU mår, för om du är ostabil och otrygg, ej lugn i själen så kan de skapa problem då hunden försöker ta på sig ledar rollen och vill beskydda dig.

Den blir även osäker dominant och rädd (förmodligen) vilket skapar en hel del problem.

Jag skulle antingen ta mig samman och bli stabil själv eller försöka placera om hunden gärna genom hundstallet tex där dom förmodligen har förmåga bedöma hundens psykiska status.

Lämna bort den till någon som hanterar problemhundar och sedan omplacering framför avlivning, alla gånger, såvida den inte faktiskt har någon tumör i hjärnan eller annan skada den lider i det tysta av som du borde ta reda på först.
Jag undrar fortfarande vad för blandning det är åxå.
Hoppas ni kan få bort problemen och att du hittar gnistan till din hund igen, verkligen.
Om inte, att den får en ny chans någon annanstans.
Lycka till!

Konstigt att ingen mer än Marlboroman frågar efter ålder på besten?
..och hur länge den varit i din ägo (mao om du fick den som valp eller ej)?

Jag hade fått den avlivad om det vore min hund iaf, nuförtiden är det iofs modernt att "jobba" med hundar hela deras liv bara för att få dem någorlunda ordentliga men jag är av den åsikten att det inte (någonsin) går att lite på dessa instabila hundar som behöver träna sig till ett socialt beteende, något som enligt mig ska komma av sig självt naturligt...

Men det är min åsikt, förväntar mig nästan påhopp om hur man kan omvända alla sorters problem hundar kan ha men jag litar inte på dessa för oavsett hur bra man lyckas jobba bort vissa saker så kan man inte förutse allt och alla situationer och då är det bättre med en naturligt trygg hund.
För oavsett om den var knäpp från början eller den har blivit "klumpigt vaggad" så är det ju som det är nu och du vill väl inte vänta med ett beslut tills efter en "olycka" skett?
Och vad får dig att tro detta?