2010-05-15, 15:09
#1
Jag och en kompis hade ingenting att göra en lördagskväll så vi hade bestämt oss för att gå ut och dricka lite i naturen. Cirka 20 minuter innan vi skulle göra detta fick jag ett meddelande från en annan kompis på facebook som skriver, det vidriga uttrycket, chillkrök hos mig ikväll. Jag meddelar kompis ett om detta och en halvtimme senare står vi på stationen och väntar på att åka in till staden där kompis två bor.
Vi dricker lite på stationen och ytterligare lite när vi kommer fram. Det är nästan helt tomt i lägenheten när vi anländer förutom några få snubbar där inne som jag inte känner. Kompis två meddelar oss om att Mr K säljer lite weed i köket och att vi absolut inte får röka det i närheten av hans hus. Jag och kompis ett tittar på varandra och bestämmer oss för att handla.
Mr K säljer något han har köpt i Kristiania som han kallar för K2. Han säger att han säljer 0,3 för 40 spänn styck men eftersom att jag skulle betala och jag bara hade en hundring så fick vi ett gram för hundralappen. Det vi köper är färdiga 0,3 jointar så vi får tre stycken.
Kort därefter bestämmer vi oss för att röka det men eftersom att vi inte fick vara i närheten av kompis nr tvås hus när vi röker på får vi gå iväg. Vi visste inget bra ställe att röka på i staden men Mr K säger att han kan visa oss till ett ställe. Vi traskar iväg.
Mr K tar oss till en skola som säkert är 30 meter hög och säger att vi ska upp på taket. Det isar till lite i magen men vafan tänkte jag och kompis ett och jag går med Mr K upp för en spiraltrappa upp på taket.
När jag har kommit upp på taket med en svag känsla av svindel känns det plötsligt underbart att vara högt upp och vi sätter oss ner och ska tända den första jointen.
Efter att vi har rökt upp den första jointen så känns det inte så mycket som det gjorde första gången och jag inbillar mig själv att vi har blivit lurade. Vi bestämmer oss för att röka den andra direkt efteråt och vi sitter och småpratar under tiden. Även efter andra känner jag knappt någonting förutom en bedövad känsla i huvudet.
Vi bestämmer oss för att resa oss upp och då känner man lite mer effekt. Det var underbart att stå uppe på taket och titta på stadens siluett. Kompis ett och jag bestämmer oss för att spara den tredje jointen till ett annat tillfälle.
Efter att ha stått och pratat med Mr K, som visade sig vara en riktigt trevlig snubbe, ett tag på taket bestämmer vi oss för att börja gå tillbaka. Då börjas det.
Jag går först och när jag sätter fötterna på spiraltrappan och börjar gå neråt börjar jag skratta lite och säger ''Jag kan inte känna hela min mun''. Kompis ett håller med. Och efter det så började jag skratta hejdlöst. Det känns som att benen, armarna, magen, ryggen, ja allt, bedövas samtidigt som jag går neråt för en spiraltrappa med lätt höjdskräck och skriker av skratt. Jag skriker upprepade gånger ''Håll käften, jag klarar inte det!'' till kompis ett men han skrattar bara mer och mer. Mr K säger några roliga kommentarer som får oss att skratta ännu mer och jag fick en riktig magkramp när vi bara hade tagit oss ner för halva trappan, jag har nog aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv. Plötsligt noterar jag att det ser ut som att gallret har försvunnit under mina fötter men jag märker att det bara är jag som fokuserar på marken under istället för på gallret. Jag berättar detta för kompis ett och han håller med och gapskratten börjar igen. Vi går även riktigt långsamt och när vi väl kommer ner känns det som att vi har gått i en evighet. Väl nere på marken slutar skrattanfallet lite och jag noterar att det är som något slags suddigt fält runt mina ögon, skulle väl kunna kalla det för tunnelseende, det enda som är riktigt klart är det jag ser precis framför mig. Plötsligt börjar vi skratta igen och jag har ingen aning om hur vi ska ta oss till kompis tvås lägenhet, som tur var så kunde Mr K leda oss dit. Han säger åt oss att försöka dämpa våra sjuka skratt, så vi gör det och börjar följa efter Mr K.
Jag känner inte alls igen vägen som han tar oss på och jag tror för ett tag att han ska föra bort oss men sedan kommer jag på vilken idiotisk tanke det var. Jag och kompis ett har börjat diskutera hur det känns i munnen och han kommer fram till att det är som en fryst ostmacka med choklad på. Jag håller halft med men säger att det snarare är som att ha bomull i hela munnen. När vi diskuterar fram och tillbaka lite märker jag även att ljuden inte är som de brukar vara. Kompis ett röst är mycket mer klar och det är nästan som att den är i mitt huvud medans ljuden av staden är alldeles tysta. Det är helt sjukt och jag försöker förklara det så gott jag kan. Vi går även förbi en pub och människorna och ljusen känns helt suddiga.
Äntligen så var vi framme i kompis tvås lägenhet igen, och det känns som att alla där stirrar på oss. Ljuset i rummet där alla sitter i känns också väldigt speciellt. Kompis ett och jag bestämmer oss för att vi måste dricka, så vi går in på toaletten och turas om att dricka ur kranen. Lämnade ensamma i toaletten får oss att tappa kontrollen helt, vi skrattar sjukt jävla mycket, alltså helt otroligt mycket åt ingenting samtidigt som vi bytas om vem som skall dricka ur kranen. Jag får för mig att det är som nånslags schemalagd drickning och berättar det för honom, han håller med, och vi skrattar sjukt mycket. Jag påpekar även att hjässan, som man knappt har nån känsel i vid detta laget, ordagrannt: ''Slightly only slightly'' nuddar en toarulle som står på kranen varje gång man böjer sig ner för att dricka, kompis ett håller med och vi skrattar okontrollerbart igen. Kompis ett säger ingenting under hela tiden inne på toan förutom kvidande ljud, och det enda jag säger håller han med mig om. Faktumet att han höll med mig om allt med ett nickande huvud gav mig en riktigt sjuk känsla och jag undrade vad fan som hände samtidigt som jag äntrade nya fräscha skrattanfall gång på gång.
Kompis två kommer in efter ett tag och säger åt oss att lägga oss ner på en madrass i ett annat rum. Vi gör det utan att säga emot och där fortsätter skrattanfallen i ett rött spännande ljus som lampan över oss skapade. Plötsligt får vi reda på att kompis ett flickvän har kommit dit. Kompis ett blir glad och går iväg för att prata med henne samtidigt som jag ligger kvar och upptäcker att det har dykt upp mycket fler folk än vad där var innan. Jag börjar prata med någon som får mig att skratta och plötsligt kommer kompis ett tillbaka och säger att han tror att hans flickvän skäms för honom. Detta får mig att gråta av skratt. Samma sak händer några gånger till och det är lika sjukt varje gång. Det är som att jag är i en komedi och sen helt plötsligt dras in i ett drama förklarar jag för honom.
Vi filosiferar lite mer och till allt jag håller med honom om säger jag ''Recognize-five''. Jag vet inte riktigt varför.
Han går iväg igen och jag pratar med nån som försöker intala mig att jag är täckt av bajs så länge. Jag skrattar hejdlöst igen och plötsligt kommer kompis ett tillbaka och säger att hans flickvän har gjort slut. En kort tystnad. Och sedan så rullade jag runt med tårar i ögonen och det sjukaste skrattanfallet i mitt liv. Till och med kompis ett började skratta åt absurdheten i situationen. Sedan säger han att han vill dra därifrån och jag går med på det efter någon timme.
Under de timmarna så kändes det även som att alla som gick förbi oss och sa grejer sa det som pikar till oss. Jag kan inte riktigt förklara det, men igen kändes det som att jag var med i nån tv-serie och att allt som folk sa till en var läst ur ett manus.
När vi väl stack därifrån ut i den ganska råkalla natten så kom vi på att det sista tåget hem hade gått för en kvart sen så vi fick gå och sätta oss och vänta på bussen som skulle gå om två timmar. Under de två timmarna hann vår höghet att sjunka och vi munchade i oss diverse grejer på Burger King för kompis etts hundralapp som han hade med sig tills han hade 35 kronor kvar.
Vi gick till bussen tio minuter innan den skulle gå och när vi väntat på den i 50 minuter (den var alltså åt helvete försenad) så kom en man och frågade om vi ville dela en taxi hem för bussen skulle inte komma. Jag fick snällt nog ta ut en hundralapp så att vi kunde betala hemresan och sen så var den bästa och en av de sämsta kvällarna i mitt liv slut.
Vi dricker lite på stationen och ytterligare lite när vi kommer fram. Det är nästan helt tomt i lägenheten när vi anländer förutom några få snubbar där inne som jag inte känner. Kompis två meddelar oss om att Mr K säljer lite weed i köket och att vi absolut inte får röka det i närheten av hans hus. Jag och kompis ett tittar på varandra och bestämmer oss för att handla.
Mr K säljer något han har köpt i Kristiania som han kallar för K2. Han säger att han säljer 0,3 för 40 spänn styck men eftersom att jag skulle betala och jag bara hade en hundring så fick vi ett gram för hundralappen. Det vi köper är färdiga 0,3 jointar så vi får tre stycken.
Kort därefter bestämmer vi oss för att röka det men eftersom att vi inte fick vara i närheten av kompis nr tvås hus när vi röker på får vi gå iväg. Vi visste inget bra ställe att röka på i staden men Mr K säger att han kan visa oss till ett ställe. Vi traskar iväg.
Mr K tar oss till en skola som säkert är 30 meter hög och säger att vi ska upp på taket. Det isar till lite i magen men vafan tänkte jag och kompis ett och jag går med Mr K upp för en spiraltrappa upp på taket.
När jag har kommit upp på taket med en svag känsla av svindel känns det plötsligt underbart att vara högt upp och vi sätter oss ner och ska tända den första jointen.
Efter att vi har rökt upp den första jointen så känns det inte så mycket som det gjorde första gången och jag inbillar mig själv att vi har blivit lurade. Vi bestämmer oss för att röka den andra direkt efteråt och vi sitter och småpratar under tiden. Även efter andra känner jag knappt någonting förutom en bedövad känsla i huvudet.
Vi bestämmer oss för att resa oss upp och då känner man lite mer effekt. Det var underbart att stå uppe på taket och titta på stadens siluett. Kompis ett och jag bestämmer oss för att spara den tredje jointen till ett annat tillfälle.
Efter att ha stått och pratat med Mr K, som visade sig vara en riktigt trevlig snubbe, ett tag på taket bestämmer vi oss för att börja gå tillbaka. Då börjas det.
Jag går först och när jag sätter fötterna på spiraltrappan och börjar gå neråt börjar jag skratta lite och säger ''Jag kan inte känna hela min mun''. Kompis ett håller med. Och efter det så började jag skratta hejdlöst. Det känns som att benen, armarna, magen, ryggen, ja allt, bedövas samtidigt som jag går neråt för en spiraltrappa med lätt höjdskräck och skriker av skratt. Jag skriker upprepade gånger ''Håll käften, jag klarar inte det!'' till kompis ett men han skrattar bara mer och mer. Mr K säger några roliga kommentarer som får oss att skratta ännu mer och jag fick en riktig magkramp när vi bara hade tagit oss ner för halva trappan, jag har nog aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv. Plötsligt noterar jag att det ser ut som att gallret har försvunnit under mina fötter men jag märker att det bara är jag som fokuserar på marken under istället för på gallret. Jag berättar detta för kompis ett och han håller med och gapskratten börjar igen. Vi går även riktigt långsamt och när vi väl kommer ner känns det som att vi har gått i en evighet. Väl nere på marken slutar skrattanfallet lite och jag noterar att det är som något slags suddigt fält runt mina ögon, skulle väl kunna kalla det för tunnelseende, det enda som är riktigt klart är det jag ser precis framför mig. Plötsligt börjar vi skratta igen och jag har ingen aning om hur vi ska ta oss till kompis tvås lägenhet, som tur var så kunde Mr K leda oss dit. Han säger åt oss att försöka dämpa våra sjuka skratt, så vi gör det och börjar följa efter Mr K.
Jag känner inte alls igen vägen som han tar oss på och jag tror för ett tag att han ska föra bort oss men sedan kommer jag på vilken idiotisk tanke det var. Jag och kompis ett har börjat diskutera hur det känns i munnen och han kommer fram till att det är som en fryst ostmacka med choklad på. Jag håller halft med men säger att det snarare är som att ha bomull i hela munnen. När vi diskuterar fram och tillbaka lite märker jag även att ljuden inte är som de brukar vara. Kompis ett röst är mycket mer klar och det är nästan som att den är i mitt huvud medans ljuden av staden är alldeles tysta. Det är helt sjukt och jag försöker förklara det så gott jag kan. Vi går även förbi en pub och människorna och ljusen känns helt suddiga.
Äntligen så var vi framme i kompis tvås lägenhet igen, och det känns som att alla där stirrar på oss. Ljuset i rummet där alla sitter i känns också väldigt speciellt. Kompis ett och jag bestämmer oss för att vi måste dricka, så vi går in på toaletten och turas om att dricka ur kranen. Lämnade ensamma i toaletten får oss att tappa kontrollen helt, vi skrattar sjukt jävla mycket, alltså helt otroligt mycket åt ingenting samtidigt som vi bytas om vem som skall dricka ur kranen. Jag får för mig att det är som nånslags schemalagd drickning och berättar det för honom, han håller med, och vi skrattar sjukt mycket. Jag påpekar även att hjässan, som man knappt har nån känsel i vid detta laget, ordagrannt: ''Slightly only slightly'' nuddar en toarulle som står på kranen varje gång man böjer sig ner för att dricka, kompis ett håller med och vi skrattar okontrollerbart igen. Kompis ett säger ingenting under hela tiden inne på toan förutom kvidande ljud, och det enda jag säger håller han med mig om. Faktumet att han höll med mig om allt med ett nickande huvud gav mig en riktigt sjuk känsla och jag undrade vad fan som hände samtidigt som jag äntrade nya fräscha skrattanfall gång på gång.
Kompis två kommer in efter ett tag och säger åt oss att lägga oss ner på en madrass i ett annat rum. Vi gör det utan att säga emot och där fortsätter skrattanfallen i ett rött spännande ljus som lampan över oss skapade. Plötsligt får vi reda på att kompis ett flickvän har kommit dit. Kompis ett blir glad och går iväg för att prata med henne samtidigt som jag ligger kvar och upptäcker att det har dykt upp mycket fler folk än vad där var innan. Jag börjar prata med någon som får mig att skratta och plötsligt kommer kompis ett tillbaka och säger att han tror att hans flickvän skäms för honom. Detta får mig att gråta av skratt. Samma sak händer några gånger till och det är lika sjukt varje gång. Det är som att jag är i en komedi och sen helt plötsligt dras in i ett drama förklarar jag för honom.
Vi filosiferar lite mer och till allt jag håller med honom om säger jag ''Recognize-five''. Jag vet inte riktigt varför.
Han går iväg igen och jag pratar med nån som försöker intala mig att jag är täckt av bajs så länge. Jag skrattar hejdlöst igen och plötsligt kommer kompis ett tillbaka och säger att hans flickvän har gjort slut. En kort tystnad. Och sedan så rullade jag runt med tårar i ögonen och det sjukaste skrattanfallet i mitt liv. Till och med kompis ett började skratta åt absurdheten i situationen. Sedan säger han att han vill dra därifrån och jag går med på det efter någon timme.
Under de timmarna så kändes det även som att alla som gick förbi oss och sa grejer sa det som pikar till oss. Jag kan inte riktigt förklara det, men igen kändes det som att jag var med i nån tv-serie och att allt som folk sa till en var läst ur ett manus.
När vi väl stack därifrån ut i den ganska råkalla natten så kom vi på att det sista tåget hem hade gått för en kvart sen så vi fick gå och sätta oss och vänta på bussen som skulle gå om två timmar. Under de två timmarna hann vår höghet att sjunka och vi munchade i oss diverse grejer på Burger King för kompis etts hundralapp som han hade med sig tills han hade 35 kronor kvar.
Vi gick till bussen tio minuter innan den skulle gå och när vi väntat på den i 50 minuter (den var alltså åt helvete försenad) så kom en man och frågade om vi ville dela en taxi hem för bussen skulle inte komma. Jag fick snällt nog ta ut en hundralapp så att vi kunde betala hemresan och sen så var den bästa och en av de sämsta kvällarna i mitt liv slut.
__________________
Senast redigerad av LEIfpAGROTSKIJ 2010-05-15 kl. 15:27.
Senast redigerad av LEIfpAGROTSKIJ 2010-05-15 kl. 15:27.
