Citat:
Ursprungligen postat av
Fri
Om en stormästare ska spela 9 partier i en match, så kan denne t.ex. eftersträva att vinna 3 av dem, de som artat sig bäst enligt hans förberedelser. Och inte riskera nånting i övriga 6 som innehöll oanalyserade avvikelser, utan istället ge remi kvickt. Men det är trist för publiken och utvecklar inte schack.
Vilket är problemet! Du borde vilja besegra Carlsen. Spela bra schack, inte 20 drag och sen remi.
Patt, upprepning och andra remiregler skulle ju kunna bestå. Om de båda verkligen inte vill spela schack så får de väl avsiktligen upprepa tre gånger och på så sätt visa att de är ointresserade. Vilka problem och tolkningskonflikter skulle kunna uppstå?
Ingen vill ha remi i ett parti om det finns god chans för vinst.
Carlsen skulle aldrig ta en remi mot mej, han skulle sopa brädet med mej. Han skulle definitivt inte spela 20 drag utan ett helt parti.
Hittar jag en dragupprepning eller en tvingande patt-situation i 50e draget (såvida jag inte ser en klar vinstväg) skulle jag utan vidare ta chansen, självklart. För honom skulle det vara en förödmjukande förlust och jag skulle bli klubbens hjälte!
Det finns gott om ställningar där remi överenskommits och det är svårt för gemeneman, ens experter, att se varför fortsatt spel är meningslöst. Överklaganden skulle föranleda oändliga diskussioner.
När jag följer en turnering så är det inte bara ett parti jag följer, det är hela ronden jag följer samtidigt. En och annan given remi skulle inte förändra mitt intresse för turneringen.
Nej, det är bra som det är.