Den stora schacktråden

Ja! Bra spelat av både Grandelius och Blomqvist. Nils stod på förlust både mot Nigel Short och Harika Dronavalli, men båda motståndarna missade de avgörande dragen.

Nils är en överlevare. Taktiskt mycket skicklig. Han etablerar sig nu som en av de bästa svenska spelarna genom tiderna. I sällskap av Ulf Andersson och Ferdinand Hellers.

Det har snackats om en match mellan Nils och Ferdinand. Den blev inställd eftersom Ferdinand - som numera är advokat - hade yrkesmässiga åtaganden vid det planerade tillfället.

Någon som vet om matchen blir av?

Tack för inbjudan! Tar gärna ett parti på kaféet om jag kommer dit på besök någon gång. Jag har inte större koll men jag har hört att det är i Lund Sveriges bästa schackspelare håller till. Stämmer det?

I min bekantskapskrets har det de senaste veckorna dragits ihop en schackcirkel. De flesta är nybörjare som mig, som alltid kunnat reglerna och spelat någon gång om året men som det senaste känt en växande kärlek till spelet och vilja att ta det lite mer seriöst. Det är oerhört trevligt faktiskt att sitta i solen med flera bräden uppslagna samtidigt och sitta fängslade över de olika partier som spelas – både som spelare och som iakttagare. Under den senaste träffen spelades under en brännande sol en tvekamp mellan två vänner med bland annat mig som iakttagare, en högst nervkittlande batalj där varenda ruta stundom tycktes vara liksom minerad och varje drag tycktes vålla explosioner, på ett bräde som var liksom övergjuten av gyttja och där dragen i dyn långsamt fick tvingas fram. Vit fann sig efter en tre-fyra drag med en vit bonde på sjätte linjen, långt inne i fiendens linjer alltså, och den efterföljande striden kretsade i stora stycken kring att söka anfalla respektive försvara denna särling till bonde, som liksom en fallskärmshoppare i ett högmodets berusning fann det för gott att utan understöd allena rycka fram mot svarts samlade bönder. Troligen kliade sig på läktarplats både den ene och den andre i huvudet över denna bondes ensamma framryckning, en framryckning som förunderligt nog i ett senare skede skulle visa sig kunna vara en del av själva nådastöten mot svarts inträngda kung. Denna pjäs måste ha verkat stärkande på alla bönders självförtroende, när de såg sin kamrat uppträda med en styrka och ett självförtroende ofta endast damen kan uppbåda.

Snabbt ryckte dock vits övriga tunga pjäser till förstärkning för den framryckande bonden (troligen utifrån tanken att "no man is left behind!") och lyckades skapa sig en utpost runt g7 och h7, en bragd som ledde till att vit förmådde att inifrån underminera svarts försvar, liksom en parasit på kroppen, varav svarts immunförsvar bit för bit undergrävdes och vit slutligen efter tappert kämpande från svarts håll fick äran att förkunna herravälde över brädet. Ordet från gatan löd från ett håll att kanske skulle befälhavaren över de svarta pjäserna ha gett upp redan långt innan matten kom i tanken att en befälhavare måste handla varsammare inför sina trupper och inte behandla dem som vore de blott spelpjäser på ett bräde. Men, från ett annat håll nådde mig ordet att befälhavaren över de vita pjäserna skulle visat större barmhärtighet mot svart, i det att ett tag var det som om himlen hade förmörkats och Gud hade sitt ansikte vänt åt ett annat håll och masslakten mot svarts soldater var ett faktum. Ingen vacker syn skall jag säga er. Det visades ingen barmhärtighet och ingen nåd från vits håll.

Hur som helst väldigt roligt att ha fått igång en schackcirkel. Schack har verkligen berikat mitt liv det senaste. Underbart spel! Synd att jag inte började på allvar tidigare.

Kul! Hör av dig när du är i krokarna.

LASK (Lund Akademiska Schacksällskap) - http://lask.se/ - har fostrat många av Sveriges bästa schackspelare genom åren, bland andra nuvarande Sverigeettan Nils Grandelius. Även andra inom dagens svenska schackelit såsom Hans Tikkanen, Tiger Hillarp Persson och Axel Smith.

Vad kul med schackcirkeln! Det kräver stor kraft, tid, talang och energi att spela schack på toppnivå. Själv lider jag brist på allt av detta, men älskar spelet och gillar att spela det som glad och högst medelmåttig amatör.

Härlig självinsikt!

Själv har jag det senaste blivit jävligt less på att spela på chess.com. Jag har det senaste försökt lära mig vissa grunder i teorin och försökt få in ett antal av de mest spelade öppningarna (typ sicillianskt försvar i dess vanligaste förgreningar, najdorf, drakvarianten osv), spanskt parti osv men motståndarna är sällan intresserade av att fullfölja en öppning varav det bara blir pannkaka av allthopa och utmynnar alltsomoftast i riktiga tjomme partier. Till exempel det senaste partiet då vit öppnar med 1.e4 och jag tänker "yes, nu ska jag gå in i sicillianskt för att öva in alla drag" och går ut med 2... c5 och i stället för att vit sen då "fullföljer" med 2.Sc3 så trycker hon eller han ut damen i andra draget. Och jag känner bara: avlid.

Antar att min rating (med all rätt) är för låg för att motståndet skall vara intresserade av att spela klassiska öppningar osv.

Sedan jag börjat spela schack har jag också fått ett intresse av att titta igenom partier mellan mästarna. Nezhmetdinov och Tal är väl mina favoriter.

https://www.youtube.com/watch?v=x3tdK8BT0aw
https://www.youtube.com/watch?v=MKmuv3qow_A

Underbara partier.

Levon Aronian är ju en annan spelare rolig att titta på. Här i vinst mot Carlsen i Norway Chess 2017:
https://www.youtube.com/watch?v=nr-k1y5qLwc.

Har funderat på att söka mig till en schackklubb i Göteborg. Mycket trevligare att spela IRL än över en skärm, måste jag säga.

Om någon vill spela lite på chess.com så släng iväg ett PM. Jag kan vanligen spela om vardagskvällarna runt 7-10. Jag är nybörjare och inte särskilt bra. Men försöker spela seriöst i syfte att bli bättre i a f.

Jag har blivit mer eller mindre besatt av schack det senaste. Jag blir frustrerad när mina vänner inte vill spela lika ofta som jag vill (av förklarliga skäl också: tidsbrist osv). Och ständigt har jag schack i huvudet, tänker på det när jag försöker att somna, ser pjäser framför mig, tittar på schackpartier på youtube, grämer mig över att mina föräldrar inte satte mig i schackklubb som liten (), blir sugen på att mer eller mindre kasta mitt liv över ända och bara ägna mig åt schack osv. Har överlag en benägenhet att bli smått besatt av saker. Det kan röra sig om en sysselsättning, ett ämne, en författare eller musiker osv. Nu är det schack som gäller så säga.

Ett av mina absoluta favoritpartier är följande mellan Ulf Andersson och Sergey Ivanov http://www.chessgames.com/perl/chessgame?gid=1451597

Om du hoppar in runt drag 28-29 någonstans så kommer du se hur Ulf fullständigt manövrerar ut sin motståndare, springaren anses allmänt vara sämre än löparen när det är spel på båda flyglarna, Ulf visar att det finns undantag från den regeln.
Han ställer mycket instruktivt upp sina bönder på vita rutor så Sergey inte kommer åt dem. Springaren tillsammans med E-bonden spärrar effektivt av vägen för svarts kung.
Svart som har två svaga bönder kommer att förlora båda tack vare vits aktiva kung.

Jag önskar jag hade en tusendel av Ulfs slutspelskunskap.

SS Manhem brukar varje höst köra en nybörjarkurs för vuxna, rekommenderar att du ger den en chans. Rätt klass klubb i övrigt.

Jag utmanar dig gärna i helgen som kommer, jag lovar att spela klassiska öppningar.

Tyvärr bor jag i Stockholm, och har inte spelat schack på många år, så jag avstår utmaningen.

Men jag ville bara nämna det utmärkta valet av Tals partier, dom är ofta imponerande.
Minns ett parti där han, ruta för ruta, tvingade kungen från ettans linje, för att slutligen matta på åttonde linjen (eller om det var tvärton, åttonde till första)..
Schackporr när den är som bäst.

Vad är det för material på dessa schackpjäser?

De väger tungt, väldigt hårda, icke-magnetiska!

Mods får gärna flytta den här frågan till en lämpligare forumsdel!

Bild: http://i63.tinypic.com/300xxe0.jpg

Guld? Brons?

Det funkar mot sämre spelare. Men om du ska ha en chans emot en högre rankad spelare så bör du undvika de klassiska spelöppningsvarianterna. De är pålästa på dessa och fintar bort dig lätt.

Jag (rating 1663 just nu på Chess.com) kan slå en 1800+spelare när jag har en bra dag. Och lyckas undvika spelöppningstrixen. Man får göra det bästa av det man har.

För min del innebär det att överleva öppningen (där jag är dålig) och sedan försöka manövrera ut motståndaren i mittspel och slutspel (där jag är bättre).

Hur gör du?

Ledsen att jag inte svarade på detta. Jag spelar gärna i veckan eller helgen, om du har lust. Ifall någon har något förslag på bra schacklitteratur för nybörjare vore det fint förresten. Det verkar ju finnas hur mycket litteratur om schack som helst men det är svårt att avgöra ifall böckerna ligger på en sådan nivå att innehållet kommer gå mig förbi eller inte. Har t ex kikat lite på Nimzowitschs båda klassiker My System och Chess Praxis, men vet inte hur väl de lämpar sig för en nybörjare. Jag har läst Schackspelarens Bibel och fick ut en hel del av den. Så om någon vill ta några partier mot mig för att se vilken nivå jag ligger på (jag kan ju inte utvärdera det själv) för att sen ge några läsförslag anpassat efter min nivå vore det fint! Vill verkligen bli bättre. Tänkte försöka gå den där kursen förresten.

En grej som är spännande med schack är att brädet är befruktat av flera slags frön, som var okända för skaparna av spelet själva, en slags inneboende potentialitet, som gör att brädet blir en skådeplats för alla möjliga strider och skeenden. Tänk alla de underbara partier och strider som utkämpats på brädet genom årtusenden: skaparna av spelet kunde omöjligen förutse vad som skulle komma att utvecklas på det bräde de själva snickrade ihop. Skaparna kunde nog aldrig förutse alla de klassiska partier och hela den "överbyggnad" (för att använda ett passande marxistisk begrepp) som skapat ordning och reda över brädet och så att säga gett det en omfattande teoretisk grundval. Ofta hör man ju både bland amatörer och elitspelare (Fischer t ex) att en tråkig sak med schack är all teori och all förberedelse som vidhäftar allt spel på elitnivå (vilket antas stå i vägen för ett friare och kreativare spel antar jag). Förstår vad som menas, men just detta är också någonting av det som samtidigt lockar mig mest med schack: att européer har tillbringat nästan ett helt årtusende åt att tänka och teoretisera kring detta bräde och hur man bäst skall besegra sin motståndare över detta slagfält. Jag tycker det känns otroligt spännande att få utforska hur man har tänkt kring detta brädes struktur – denna struktur (dvs all teori) är någonting av det som ger schack ett djup som inte vidhäftar andra spel. Det finns helt enkelt en hög grad av sammansatthet med schack som delvis är beroende av att spelet på seriös nivå omgärdas av denna "överbyggnad".