Den stora skvallertråden om H.M. Kung Carl XVI Gustaf

Det skiljer nästan fyra år mellan Carl XVI Gustaf och Jan Stenbeck, som gick bort 2002. Stenbecks båda äldre systrar Margaretha och Elisabeth var väninnor till kungens systrar Desirée och Birgitta och de umgicks i familjen Stenbecks sommarhus på västkusten. En bild i Vecko-Journalen från 1960 visar de fyra unga kvinnorna tillsammans under en regatta i Marstrand. Familjerna hade alltså känt varandra sedan länge och när Jan Stenbeck på sedvanligt storslaget vis firade millennieskiftet i Stockholm - hans raketer, fester och artistuppträdanden dominerade huvudstaden totalt - skålade kungen och kronprinsessan Victoria in det nya årtusendet från slottstrappan, och Stenbeck hade fått en kunglig inramning av sitt marknadsföringsjippo.

Det är kanske inte så konstigt att Stenbeck tog vinken från kungen på allvar och gjorde som han blev tillsagd.

Nästa gång Christer Gustafsson ringde var det dags för middag i en våning på Östermalm och på menyn den här gången stod det bland annat ostron. Gustafsson hade sagt något om att det var någon som väldigt gärna ville träffa henne, nämligen den som Henemark i fortsättningen skulle komma att kalla Chefen, precis som alla andra gjorde. Hon hade just avslutat ett engagemang i Globen och tog med sig en av de kvinnliga artisterna som uppträtt till Östermalmsvåningen. När hon anlände förstod hon hur uppgjort allt återigen var, men hon kunde egentligen inte stanna så länge eftersom hon hade ett engagemang i Strängnäs som gästbartender på hotell O’Henrys. Hon hann i alla fall få i sig större delen av middagen innan det beställdes fram en limousin som körde henne de åtta milen till O’Henrys. Bilen väntade på Henemark tills hon var klar och körde sedan henne tillbaka till Stockholm och en otåligt väntande monark.

Middagen var slut sedan länge och nästan alla gäster hade ombetts att lämna våningen. Kvar fanns kungen, värden, väninnan och en livvakt. Väninnan blev genast tillsagd att gå därifrån men hon hann berätta för Henemark att det enda kungen pratat om var när hon skulle komma tillbaka. Han hade tagit av sig kavajen och släppt på slipsen och uppträdde förälskat. Med ett glas i handen tog han med sig Henemark till ett av sovrummen. Senare kom värden in i rummet och förklarade att livvakten bett honom framföra beskedet att det var omöjligt att få dem därifrån i dagsljus. De kunde helt enkelt inte övernatta i våningen utan Säpo måste få en rimlig möjlighet att ta ut monarken medan det ännu var mörkt.

Henemark och kungen hade nu, mot slutet av i99O-talet, inlett en affär som skulle pågå i ungefår ett års tid. Kungen visade ibland att han tycktes ha förälskat sig som en skolgrabb och vid ett tillfälle pratade de om att rymma iväg tillsammans till en avlägsen exotisk ö i stil med Marion Brandos Tetiaroa i Franska Polynesien där de skulle livnära sig på kokosnötter. Båda visste att det omöjligt kunde vara annat än en romantisk fantasi men den var på något sätt ganska rar.

Trots att Jan Stenbeck fått se sig slagen i sina försök att erövra Henemark så lät han kungen disponera sin praktfulla våning överst i det så kallade gröna huset i Gamla stan med hiss som gick rakt ned till krogen Eriks. Våningen var spektakulärt inredd och såg ut som en turkisk bordell eller som något hämtat ur Tusen och en natt. Det stod ”Baba” på dörren och taket var konstruerat så att det gick att öppna upp mot himlen och vid regn stängdes det automatiskt.

Henemark var där en gång tillsammans med kungen, några av hans vänner och en norsk kvinna som envist kallade kungen för ”pungen” och det skrattade till och med monarken åt. Krö-garen Erik Lallerstedt serverade sushi. Han kände till Stenbecks partyn i våningen, skakade på huvudet och mumlade något om ”först höll Stenbeck på och nu det här. Du går från det ena till det andra, du anar inte vilket högt spel du spelar”.