2010-05-13, 02:31
#1
Hejsan.
Jag har i medicin forumet förklarat att jag den senaste tiden mått riktigt pissigt, med verk i huvudet bland annat.
Det jag fått fram är att det uppenbarligen beror på min psykiska ohälsa. Nu är jag inne i ett skede i livet som är ren ovisshet, hypokondri som ett finare ord, och framförallt har jag tappat all smak för livet.
Jobb!
Jag kan faställa att det handlar mest om jobbet just nu. Förra assistans uppdraget jag hade var obehagligt. När jag åkte till jobbet var jag alltid orolig för att en av den jag tog hand om hade en morsa som var extremt tjatig och inte speciellt schysst mot mig. Hon var alltid arg och krävde mer av mig än jag kunde genomföra. Jag slutade på det jobbet.
Nu för tiden har jag ett betydligt bättre uppdrag med en kille som är schysst utan tvekan. Men problemet är jag att är mer utav en "Buttler", känns det som. Jag får ibland åka dit när jag verkligen inte har någon som helst motivering om varför. Jag känner mig helt enkelt utnyttjad.
Båda problemen jag har med jobben beror på att jag är för snäll. Jag har alltid sedan jag var barn varit väldigt orolig, försiktig och framförallt haft en väldigt drastisk tankejargong (Jag tänker alltid på det värsta scenariet vilket också är anledningen till att jag är hypokondriker). Detta är självklart inget undantag med jobbet. Jag vågar inte ringa och sjukanmäla mig alls för jag är rädd för att dem ska misstro mig och kicka mig. Det har gått så långt att jag inte ens vågar säga "Nej" när dem ringen 7 på morgonen och ber mig komma och fixa en sak som är helt omotiverad. Detta är ju självklart väldigt betungande.
Livslusten
Min livslust är också den totalt utsugen. Jag var för bara 4 år sedan senast väldigt mån och glad i livet, och såg allting för att vara väldigt vackert och lyckligt. Det räckte med att gå förbi en skog så kunde jag få själslig glädje. Nu finns ingenting av det kvar längre alls. Det är även så att jag har kunnat sitta med två sjukt snygga tjejer på en pub och fått erbjudande om att följa med dem vidare, utan att må bra. Ingenting kan göra mig speciellt lycklig just nu känns det som.
Frågan
Nu till frågan: Vad finns det för bra terapi när det gäller sådana här problem? Jag vill alltså sluta vara så förbannat orolig hela tiden, inte längre vara så jävla stressad och jag vill få tillbaka glädjen med livet. För just nu känns det som sagt inte bra alls med något.
Jag har gått stressterapi i grupp, vilket uppenbarligen inte hjälpe mig speciellt mycket. Jag skulle behöva en psykolog jag kunde gå till och prata ut om alla mina problem.
Vad finns det alltså för alternativ?
MVH Feed
Jag har i medicin forumet förklarat att jag den senaste tiden mått riktigt pissigt, med verk i huvudet bland annat.
Hejsan. Jag har tidigare nämnt att jag är hypokondriker och att det också stör mig. Behöver bara veta om Hypokondri och depression kan vara orsaken till att jag mår som jag mår eller om det faktiskt är så att jag har fysisk ohälsa?
Bakgrund: Sedan sommaren 2006 krökade jag oftast minst en gång i veckan och då krökade jag till redigt. Under vissa perioder krökade jag mig redlös kanske fler gånger i veckan. Det längsta uppehållet jag hade haft var under lumpen då jag låg inne först 2 veckor och efter den permissionen hade jag 2 veckor tjänst igen. Drack typ 2 öl mellan de veckorna.
Skit samma! Jag fick emellertid en panikångest attack förra sommaren efter att sitta och kröka på sprit en tredje dag. Det var efter en vecka på festival, två dagar i Amsterdam och en jävla massa krökande hemma då det var semestertider. Det var en del andra saker som hade fått mig att må dåligt psykist som hade hänt men vi skiter fullt ut i det tycker jag för det är inte något vitalt. Blev efter det också Hypokondrisk och det har mer eller mindre hållit i sig sedan dess (Jag har varit på läkarundersökningar och gjort urinprov, blodprov och EKG, helt utan några tecken på att jag skulle lida av fysisk ohälsa).
Efter panikångestattacken började jag supa mindre framtills December. Under December månad var jag i London en vecka och krökade som fan (Nästan varje dag) och tog dessutom droger (Inga tyngre droger men Hash var det iaf). Och efter Jul-Nyår veckan så var det också en jävla massa krökande. Efter däremot, bestämde jag mig för att vara nykter i ett år.
Sagt och gjort, sedan den 2 Januari har jag inte druckit en droppe öht. Detta trodde jag skulle ge mig psykist och fysisk hälsa men så blev det inte riktigt. Jag led först av yrsel och hade ibland mindre panikångest attacker (Som jag också var medveten om att det var panikångestattacker).
Och nu var jag fast i Barcelona tack vare Islands-Vulkanen. Det jag gjorde där var att jag jobbade (Är personlig assistent). Hade såklart förväntat mig en skön semester men så blev det inte tack vare att vi blev fast och jag fick sova mindre och kunde sällan slappna av. Bör nämnas att han jag var där med är väldigt aktiv och vill göra saker hela tiden vilket jag inte är utan jag är mest för att bara ta det lugnt. Inget fel på honom som person, vi har jätte kul ihop men det blir för mycket ibland och det är just det som var lite felet i en annars mycket lyckad resa.
När vi tillslut kom hem började jag emellertid få nya sympton. Kan lista upp dem här nedanför:
Har ganska ofta nervryckningar runt pulsen i halsen och vid hjärttrakten
Tryck i huvudet samt att jag har fått stickningskänslor vid vänster tinningen och ögat.
Ont i hjärttrakten
Ont vid halspulsen
Och som sagt Yrsel och ibland liknande svimattacker.
Är detta ett resultat av min för tillfället psykiska ohälsa eller är det faktiskt något fel på mig som är värt att besöka en doktor för? Är mycket tacksam för svar.
Bakgrund: Sedan sommaren 2006 krökade jag oftast minst en gång i veckan och då krökade jag till redigt. Under vissa perioder krökade jag mig redlös kanske fler gånger i veckan. Det längsta uppehållet jag hade haft var under lumpen då jag låg inne först 2 veckor och efter den permissionen hade jag 2 veckor tjänst igen. Drack typ 2 öl mellan de veckorna.
Skit samma! Jag fick emellertid en panikångest attack förra sommaren efter att sitta och kröka på sprit en tredje dag. Det var efter en vecka på festival, två dagar i Amsterdam och en jävla massa krökande hemma då det var semestertider. Det var en del andra saker som hade fått mig att må dåligt psykist som hade hänt men vi skiter fullt ut i det tycker jag för det är inte något vitalt. Blev efter det också Hypokondrisk och det har mer eller mindre hållit i sig sedan dess (Jag har varit på läkarundersökningar och gjort urinprov, blodprov och EKG, helt utan några tecken på att jag skulle lida av fysisk ohälsa).
Efter panikångestattacken började jag supa mindre framtills December. Under December månad var jag i London en vecka och krökade som fan (Nästan varje dag) och tog dessutom droger (Inga tyngre droger men Hash var det iaf). Och efter Jul-Nyår veckan så var det också en jävla massa krökande. Efter däremot, bestämde jag mig för att vara nykter i ett år.
Sagt och gjort, sedan den 2 Januari har jag inte druckit en droppe öht. Detta trodde jag skulle ge mig psykist och fysisk hälsa men så blev det inte riktigt. Jag led först av yrsel och hade ibland mindre panikångest attacker (Som jag också var medveten om att det var panikångestattacker).
Och nu var jag fast i Barcelona tack vare Islands-Vulkanen. Det jag gjorde där var att jag jobbade (Är personlig assistent). Hade såklart förväntat mig en skön semester men så blev det inte tack vare att vi blev fast och jag fick sova mindre och kunde sällan slappna av. Bör nämnas att han jag var där med är väldigt aktiv och vill göra saker hela tiden vilket jag inte är utan jag är mest för att bara ta det lugnt. Inget fel på honom som person, vi har jätte kul ihop men det blir för mycket ibland och det är just det som var lite felet i en annars mycket lyckad resa.
När vi tillslut kom hem började jag emellertid få nya sympton. Kan lista upp dem här nedanför:
Har ganska ofta nervryckningar runt pulsen i halsen och vid hjärttrakten
Tryck i huvudet samt att jag har fått stickningskänslor vid vänster tinningen och ögat.
Ont i hjärttrakten
Ont vid halspulsen
Och som sagt Yrsel och ibland liknande svimattacker.
Är detta ett resultat av min för tillfället psykiska ohälsa eller är det faktiskt något fel på mig som är värt att besöka en doktor för? Är mycket tacksam för svar.
Det jag fått fram är att det uppenbarligen beror på min psykiska ohälsa. Nu är jag inne i ett skede i livet som är ren ovisshet, hypokondri som ett finare ord, och framförallt har jag tappat all smak för livet.
Jobb!
Jag kan faställa att det handlar mest om jobbet just nu. Förra assistans uppdraget jag hade var obehagligt. När jag åkte till jobbet var jag alltid orolig för att en av den jag tog hand om hade en morsa som var extremt tjatig och inte speciellt schysst mot mig. Hon var alltid arg och krävde mer av mig än jag kunde genomföra. Jag slutade på det jobbet.
Nu för tiden har jag ett betydligt bättre uppdrag med en kille som är schysst utan tvekan. Men problemet är jag att är mer utav en "Buttler", känns det som. Jag får ibland åka dit när jag verkligen inte har någon som helst motivering om varför. Jag känner mig helt enkelt utnyttjad.
Båda problemen jag har med jobben beror på att jag är för snäll. Jag har alltid sedan jag var barn varit väldigt orolig, försiktig och framförallt haft en väldigt drastisk tankejargong (Jag tänker alltid på det värsta scenariet vilket också är anledningen till att jag är hypokondriker). Detta är självklart inget undantag med jobbet. Jag vågar inte ringa och sjukanmäla mig alls för jag är rädd för att dem ska misstro mig och kicka mig. Det har gått så långt att jag inte ens vågar säga "Nej" när dem ringen 7 på morgonen och ber mig komma och fixa en sak som är helt omotiverad. Detta är ju självklart väldigt betungande.
Livslusten
Min livslust är också den totalt utsugen. Jag var för bara 4 år sedan senast väldigt mån och glad i livet, och såg allting för att vara väldigt vackert och lyckligt. Det räckte med att gå förbi en skog så kunde jag få själslig glädje. Nu finns ingenting av det kvar längre alls. Det är även så att jag har kunnat sitta med två sjukt snygga tjejer på en pub och fått erbjudande om att följa med dem vidare, utan att må bra. Ingenting kan göra mig speciellt lycklig just nu känns det som.
Frågan
Nu till frågan: Vad finns det för bra terapi när det gäller sådana här problem? Jag vill alltså sluta vara så förbannat orolig hela tiden, inte längre vara så jävla stressad och jag vill få tillbaka glädjen med livet. För just nu känns det som sagt inte bra alls med något.
Jag har gått stressterapi i grupp, vilket uppenbarligen inte hjälpe mig speciellt mycket. Jag skulle behöva en psykolog jag kunde gå till och prata ut om alla mina problem.
Vad finns det alltså för alternativ?
MVH Feed
