2010-05-12, 03:24
#1
Var slutet av november eller början av december, var under perioden rätt väck på det mesta, en förkärlek till 80 oxys, 20medas och 100dolcar hade kunnat utlevas billigt senaste veckorna vilket kändes bra.
just denna kväll hade jag några upjohns i blodet, förmodligen någon smärtstillande, plus den givna holken.
Platsen är min väns lägenhet, klockan är väl runt 19 skulle jag gissa, finns 4 pers där och vi har det helt klart trevligt
har hört från en av vännerna att det finns riktigt bra syra runtsvävandes, att folk som käkat 100+ trippar blivit totalt väckade ur huvudet, han inkluderad
då det sist kom något liknande för att skoja lite med mitt huvud var 3 månader sedan, kändes saker mycket lovande helt enkelt
vad som gjorde allt bättre var att under min predikan för hur jävla bäst LSD är, på alla sätt och vis, att inget som någonsin skapats i drogväg är lika bra för mig och att det är synd om människor som aldrig provat gräs men att människor utan hallucigen erfarenhet har missat en enorm del av vad livet har erbjuda.
ja då är det en av de här personenerna(han är alltid typ bäst) som har 2st av dessa lappar, och jag blir erbjuden en till min stora lycka!
synar mönstret och finner buddha på dem, tycker det är feeettt nice.
samtidigt som lappen ligger på min tunga så att den underbara kemikalien kan börja driva med mig snart slås jag av en rolig tanke
"haha nice, är ju väck på xanor 1-2 timmar till, så kommer ju fucka ur rätt snabbt sen när de försvinner" (hade intagit 2mg iaf 17-18 tiden)
tiden svävar vidare sådär som den gör på xanor, alltså tänker tankar som jag inte minns nu längre
plötsligt förändras planerna för kvällen, vi ska upp till bruden som sitter i soffan, men hon pallar inte med att ha en syratrippad person hemma, so i'm on my own, även om jag blir erbjuden stanna i lägenheten.
tänker att det blir mer bra, settingen försvann precis, inte för det var mycket av setting men ändå
folk tar på sig skor, letar cigg, frågar efter om nån sett ett busskort och 20minuter senare är vi på väg ut från trapphusets värme till jobbig kyla
kylan slår mig inte det minsta, trots allt finns många trevliga substanser i mitt blod, ett krav för att utstå vintern när man har en trasig jacka, inga handskar och ingen haldsduk.
känner av hur syran har börjat verka kroppsligt, det känns tungt i magen, musklerna är upprymda och genom allt bedövande så lyckas hjärtat rusa några sekunder när jag tänker på hur otroligt lycklig jag kommer få vara denna kväll
tar bussen in till stan, går av, säger hej då till folket, särskilt snubben som bjöd mig, så flummig den snubben, bättre än mig by miles när det kommer till att vara stenad
"ok! va gör jag nu! hmm, går mot centrum och kedjeröker väl cigg"
står vid torget och glor på en fontän när benzon börjar släppa, är väldigt hungrig, så bestämmer mig för en pommestallrik med kebabsås
går direkt mot kebabstället, är nämnligen lite orolig över att allt ska kicka på rätt snart, och isf kommer det kicka inne på pizzerian
tar mig in och beställer det ja ska ha, fattar väl att man ser lite glad ut, men stila dig . nu.
fumlar till det lite med stålarna, glömmer bort en av de gyllene hallucigen regeln
-----------när du ska handla saker med kontanter---------------undvik kreditkort------------------
-pengar,räkna inte för mycket, lägg det bara så går det snabbast, då är man inte konstig, bara jobbig.
--------------------------------------------------------------------------------------------------
går bra, jag spanar ut ett bord där jag kan sitta utan att någon ser mina snart psykotiska ögon
detta går bra, sätter mig ned, men sen när jag hämtar tallriken har syran slagit på, och jag sätter mig vid ett bord med fönster, där det även sitter 2 brudar bara ett bord bort vända ansikte mot ansikte med mig
"aja fuck it, jag är ändå snyggare än dem så de vågar inte gola mig" kanske jag tänkte, brydde mig inte så överdrivet mycket.
sitter där och äter min pommestallrik, bara out of the blue märker jag att jag är duktigt väck alltså, vet inte hur länge det har varit så, men trippad är ordet.
blinkar till med ögonen och finner allt annorlunda, kebabsåsen blir väldigt tilldragande för ögonen, vilket känns farligt, då den ingår i mitt ätande.
käkade lugnt och sansat utan att kolla upp, bara stirrade ned i bordet och försökte se full ut.
då börjar ljuset fucka med mig, pizzerian ligger i stadens centrum, så massa bilar kör runt och skapar grejer i fönstret med hjälp av skuggor.
varje gång jag kollar ned i bordet så börjar det bildas människor bakom mig, för att stund efter stund luta sig närmare och försöka kika över mina axlar.
jag vet att det inte är något, jag vet det, men det spelar ingen roll, när de kommit och precis börjar luta sig över för att kolla på mina pommes frites drar jag upp huvudet.
detta återkommer ett par gånger till, käkar upp alla pommes dock, är fan fattig på sin höjd, och då slänger man inte mat.
rör mig ut, vinden slår upp i mitt ansikte tillsammans med lite snö, ett stort brett leende har jag just nu, dra upp en cigg och vandrar mot parken.
varje gång jag röker på hallucigener känns det som bland det bästa som någonsin inträffat mig, vackert, skönt och bara allmänt nice, inte för mycket, inte för lite, utan lagom.
vid den här tidpunkten skulle jag nog kalla mig själv fucked up, drar förbi en staty med två bautastenar ståendes mitt emot varandra, och lampor som underifrån lyser upp dem med rött ljus.
"hmmmmm, vad kan det här vara! jaha nice, glas med en form av gråstensram, där de har planterat rosor inuti, varför har jag aldrig sett den förut?".
går vidare 5 sekunder och tänker på konstverket innan något slår mig.
"haha du har käkat syra, de där stenarena har du sett förr, men inte fan växer det några glödande rosor där".
ger ifrån mig ett sånt där flummigt mummel skratt och hör hur det drar förbi lastbilar i närheten, går mot ljudet och finner en vägbro.
är en liten backe upp för att kolla på lastbilarna, men klättrande har aldrig hindrat mig under andra trippar heller så.
drar upp för backen, cigg i käften, flin på läpparna.
står där och väntar på min första lastbil.
vrooooooooom låter det typ när den drar förbi, min kropp trycks bakåt av lufttrycket eftersom jag bara stod 40cm något från var den åkte förbi, fasthållandes i vägräcket
inväntar min andra.
tuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuttttt, "vilken jävla tuta alltså haha sån skulle man ha".
sen slår det mig att de kanske kan tro att jag tänker ta självmord, står väl inte så mycket folk och kollar på lastbilar 21.00.
slår mig även att snuten åker rätt mycket på den här vägen, då den från centrum är den snabbaste upp till ett ställe där det beckans rätt mycket.
klättrar ned, tänder en cigg, glor lite på den, går sedan åt något håll.
detta är vad jag ägnar tidsrymden 20.30-00.xx åt, att varje gång jag finner mig ståendes vid ett val mellan vänster,höger,fram så väljer jag det håll som ser ballast ut.
kommer på att jag inte är långt ifrån en bra polare, tänker ringa, men ändrar mig eftersom det är roligare att inte ha någon form utav "normalt" tänkande runt sig, även om också denna snubbe är riktigt flummig så blir allt mycket mer surrealistiskt om man inte har någon runt sig att berätta vad som är på riktigt och vad som inte är.
men det är ju bara roligt att behöva skapa en egen uppfattning om allt. visst är man inte säker på hur mycket ens eget huvud klarar skulle jag väl inte föreslå det, men att trippa ensam är riktigt skoj.
glider in i parken igen, funderar på att klättra upp på badhuset, men vill inte det eftersom det kommer kännas som jag väcker hela stan när metall(?)taket börjar sjunga och gunga.
därför vandrar jag mot minigolfbanan uppe på kullen, där min plan är att klättra upp på huset där de hyr ut klubbor.
kommer fram till målet, kan väl vara 2,5 meter upp till takrännan, tar tag i den, drar mig upp, inga problem.
står raklång på ett sluttande konformat tak, trycker hårt fötterna för att inte ramla ned, står där och ler över stadens alla ljus, ser riktigt nice ut.
uppfattar en form av zoom under majoriteten av mina trippar, inget som är annorlunda den här gången, roar mig därför med att iakta andra människor i deras lägenheter.
zoomen är ingen form av hallucination på det sätt att den ändrar vad som händer och bara lurar en, har kunnat läsa böcker på 2meters avstånd utan problem sålänge det går att vara avslappnad men ändå koncentrera sig kraftigt, denna förmåga återfinns i sluttande styrka upp till 2 månader efter trippen om man vet hur man triggar den, även andra saker som möjlighet till att spela musik genom det undermedvetna är möjligt, inte i 5 sekunder, utan hela låtar(detta endast några veckor som det längsta jag upplevt).
står på det där taket, glor i fönster, flinar över den roliga kontrasten, trippadsnubbe-ståendes-på-bangolf-hustak gentemot svennar-käkandes-mat.
flummar runt lite, sen hör jag röster"hur fan har jag missat det med mina övermänskliga öron?".
missat det har jag iaf, och de är på väg in mot banan, det är bra utsikt därifrån som sagt.
väljer mellan två alternativ, antingen att gömma mig på taket, "men det kommer fan aldrig funka", och att bara hoppa ned, "de kommer ändå se mig".
så jag rör mig lite nedåt, tar tag i rännan och släpper mig ned.
needless to say, när jag var nere hade de redan börjat gå i mitt motsatta håll, "skönt".
hörav en polare som slutat jobbat, och kommer ihåg varför jag väntade i stan och inte åkte hem, skulle möta upp honom för att dra hem till mig och röka holk =)
träffas, sätter oss uppe på ett berg där vi söp och rökte weed som glidare en vår/sommar, alla var arbetslösa utom en.
just denna kväll hade jag några upjohns i blodet, förmodligen någon smärtstillande, plus den givna holken.
Platsen är min väns lägenhet, klockan är väl runt 19 skulle jag gissa, finns 4 pers där och vi har det helt klart trevligt
har hört från en av vännerna att det finns riktigt bra syra runtsvävandes, att folk som käkat 100+ trippar blivit totalt väckade ur huvudet, han inkluderad
då det sist kom något liknande för att skoja lite med mitt huvud var 3 månader sedan, kändes saker mycket lovande helt enkelt
vad som gjorde allt bättre var att under min predikan för hur jävla bäst LSD är, på alla sätt och vis, att inget som någonsin skapats i drogväg är lika bra för mig och att det är synd om människor som aldrig provat gräs men att människor utan hallucigen erfarenhet har missat en enorm del av vad livet har erbjuda.
ja då är det en av de här personenerna(han är alltid typ bäst) som har 2st av dessa lappar, och jag blir erbjuden en till min stora lycka!
synar mönstret och finner buddha på dem, tycker det är feeettt nice.
samtidigt som lappen ligger på min tunga så att den underbara kemikalien kan börja driva med mig snart slås jag av en rolig tanke
"haha nice, är ju väck på xanor 1-2 timmar till, så kommer ju fucka ur rätt snabbt sen när de försvinner" (hade intagit 2mg iaf 17-18 tiden)
tiden svävar vidare sådär som den gör på xanor, alltså tänker tankar som jag inte minns nu längre
plötsligt förändras planerna för kvällen, vi ska upp till bruden som sitter i soffan, men hon pallar inte med att ha en syratrippad person hemma, so i'm on my own, även om jag blir erbjuden stanna i lägenheten.
tänker att det blir mer bra, settingen försvann precis, inte för det var mycket av setting men ändå
folk tar på sig skor, letar cigg, frågar efter om nån sett ett busskort och 20minuter senare är vi på väg ut från trapphusets värme till jobbig kyla
kylan slår mig inte det minsta, trots allt finns många trevliga substanser i mitt blod, ett krav för att utstå vintern när man har en trasig jacka, inga handskar och ingen haldsduk.
känner av hur syran har börjat verka kroppsligt, det känns tungt i magen, musklerna är upprymda och genom allt bedövande så lyckas hjärtat rusa några sekunder när jag tänker på hur otroligt lycklig jag kommer få vara denna kväll
tar bussen in till stan, går av, säger hej då till folket, särskilt snubben som bjöd mig, så flummig den snubben, bättre än mig by miles när det kommer till att vara stenad
"ok! va gör jag nu! hmm, går mot centrum och kedjeröker väl cigg"
står vid torget och glor på en fontän när benzon börjar släppa, är väldigt hungrig, så bestämmer mig för en pommestallrik med kebabsås
går direkt mot kebabstället, är nämnligen lite orolig över att allt ska kicka på rätt snart, och isf kommer det kicka inne på pizzerian
tar mig in och beställer det ja ska ha, fattar väl att man ser lite glad ut, men stila dig . nu.
fumlar till det lite med stålarna, glömmer bort en av de gyllene hallucigen regeln
-----------när du ska handla saker med kontanter---------------undvik kreditkort------------------
-pengar,räkna inte för mycket, lägg det bara så går det snabbast, då är man inte konstig, bara jobbig.
--------------------------------------------------------------------------------------------------
går bra, jag spanar ut ett bord där jag kan sitta utan att någon ser mina snart psykotiska ögon
detta går bra, sätter mig ned, men sen när jag hämtar tallriken har syran slagit på, och jag sätter mig vid ett bord med fönster, där det även sitter 2 brudar bara ett bord bort vända ansikte mot ansikte med mig
"aja fuck it, jag är ändå snyggare än dem så de vågar inte gola mig" kanske jag tänkte, brydde mig inte så överdrivet mycket.
sitter där och äter min pommestallrik, bara out of the blue märker jag att jag är duktigt väck alltså, vet inte hur länge det har varit så, men trippad är ordet.
blinkar till med ögonen och finner allt annorlunda, kebabsåsen blir väldigt tilldragande för ögonen, vilket känns farligt, då den ingår i mitt ätande.
käkade lugnt och sansat utan att kolla upp, bara stirrade ned i bordet och försökte se full ut.
då börjar ljuset fucka med mig, pizzerian ligger i stadens centrum, så massa bilar kör runt och skapar grejer i fönstret med hjälp av skuggor.
varje gång jag kollar ned i bordet så börjar det bildas människor bakom mig, för att stund efter stund luta sig närmare och försöka kika över mina axlar.
jag vet att det inte är något, jag vet det, men det spelar ingen roll, när de kommit och precis börjar luta sig över för att kolla på mina pommes frites drar jag upp huvudet.
detta återkommer ett par gånger till, käkar upp alla pommes dock, är fan fattig på sin höjd, och då slänger man inte mat.
rör mig ut, vinden slår upp i mitt ansikte tillsammans med lite snö, ett stort brett leende har jag just nu, dra upp en cigg och vandrar mot parken.
varje gång jag röker på hallucigener känns det som bland det bästa som någonsin inträffat mig, vackert, skönt och bara allmänt nice, inte för mycket, inte för lite, utan lagom.
vid den här tidpunkten skulle jag nog kalla mig själv fucked up, drar förbi en staty med två bautastenar ståendes mitt emot varandra, och lampor som underifrån lyser upp dem med rött ljus.
"hmmmmm, vad kan det här vara! jaha nice, glas med en form av gråstensram, där de har planterat rosor inuti, varför har jag aldrig sett den förut?".
går vidare 5 sekunder och tänker på konstverket innan något slår mig.
"haha du har käkat syra, de där stenarena har du sett förr, men inte fan växer det några glödande rosor där".
ger ifrån mig ett sånt där flummigt mummel skratt och hör hur det drar förbi lastbilar i närheten, går mot ljudet och finner en vägbro.
är en liten backe upp för att kolla på lastbilarna, men klättrande har aldrig hindrat mig under andra trippar heller så.
drar upp för backen, cigg i käften, flin på läpparna.
står där och väntar på min första lastbil.
vrooooooooom låter det typ när den drar förbi, min kropp trycks bakåt av lufttrycket eftersom jag bara stod 40cm något från var den åkte förbi, fasthållandes i vägräcket
inväntar min andra.
tuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuttttt, "vilken jävla tuta alltså haha sån skulle man ha".
sen slår det mig att de kanske kan tro att jag tänker ta självmord, står väl inte så mycket folk och kollar på lastbilar 21.00.
slår mig även att snuten åker rätt mycket på den här vägen, då den från centrum är den snabbaste upp till ett ställe där det beckans rätt mycket.
klättrar ned, tänder en cigg, glor lite på den, går sedan åt något håll.
detta är vad jag ägnar tidsrymden 20.30-00.xx åt, att varje gång jag finner mig ståendes vid ett val mellan vänster,höger,fram så väljer jag det håll som ser ballast ut.
kommer på att jag inte är långt ifrån en bra polare, tänker ringa, men ändrar mig eftersom det är roligare att inte ha någon form utav "normalt" tänkande runt sig, även om också denna snubbe är riktigt flummig så blir allt mycket mer surrealistiskt om man inte har någon runt sig att berätta vad som är på riktigt och vad som inte är.
men det är ju bara roligt att behöva skapa en egen uppfattning om allt. visst är man inte säker på hur mycket ens eget huvud klarar skulle jag väl inte föreslå det, men att trippa ensam är riktigt skoj.
glider in i parken igen, funderar på att klättra upp på badhuset, men vill inte det eftersom det kommer kännas som jag väcker hela stan när metall(?)taket börjar sjunga och gunga.
därför vandrar jag mot minigolfbanan uppe på kullen, där min plan är att klättra upp på huset där de hyr ut klubbor.
kommer fram till målet, kan väl vara 2,5 meter upp till takrännan, tar tag i den, drar mig upp, inga problem.
står raklång på ett sluttande konformat tak, trycker hårt fötterna för att inte ramla ned, står där och ler över stadens alla ljus, ser riktigt nice ut.
uppfattar en form av zoom under majoriteten av mina trippar, inget som är annorlunda den här gången, roar mig därför med att iakta andra människor i deras lägenheter.
zoomen är ingen form av hallucination på det sätt att den ändrar vad som händer och bara lurar en, har kunnat läsa böcker på 2meters avstånd utan problem sålänge det går att vara avslappnad men ändå koncentrera sig kraftigt, denna förmåga återfinns i sluttande styrka upp till 2 månader efter trippen om man vet hur man triggar den, även andra saker som möjlighet till att spela musik genom det undermedvetna är möjligt, inte i 5 sekunder, utan hela låtar(detta endast några veckor som det längsta jag upplevt).
står på det där taket, glor i fönster, flinar över den roliga kontrasten, trippadsnubbe-ståendes-på-bangolf-hustak gentemot svennar-käkandes-mat.
flummar runt lite, sen hör jag röster"hur fan har jag missat det med mina övermänskliga öron?".
missat det har jag iaf, och de är på väg in mot banan, det är bra utsikt därifrån som sagt.
väljer mellan två alternativ, antingen att gömma mig på taket, "men det kommer fan aldrig funka", och att bara hoppa ned, "de kommer ändå se mig".
så jag rör mig lite nedåt, tar tag i rännan och släpper mig ned.
needless to say, när jag var nere hade de redan börjat gå i mitt motsatta håll, "skönt".
hörav en polare som slutat jobbat, och kommer ihåg varför jag väntade i stan och inte åkte hem, skulle möta upp honom för att dra hem till mig och röka holk =)
träffas, sätter oss uppe på ett berg där vi söp och rökte weed som glidare en vår/sommar, alla var arbetslösa utom en.
__________________
Senast redigerad av Fontainebleau 2010-05-12 kl. 03:31.
Senast redigerad av Fontainebleau 2010-05-12 kl. 03:31.