Trippelmordet i Härnösand (2010-05-10)

Skulle inte förvåna mig ett ögonblick!

AS är ju ärftligt i hög grad så den biologiska pappan kanske har det? Då har de säkerligen inte kommit överens, han och R.

Ett par skiljer sig på grund av att en 15-årig son är stökig? Kan inte ha varit så starkt äktenskap i så fall, va? På vilket sätt skulle det bli bättre för att dom skiljde sig?

Låter osannolikt tycker jag.

Observera enbart stökig i hemmiljön, uttrycket är bestämt "socialt missanpassad i hemmiljö" eller SMIH tror jag.

Var han bara stökig i hemmiljö???

Det kan också vara så att man har förstått att något har varit fel, men inte haft en aning om vad man skulle göra åt det. I dagens samhälle är många av välfärdens insitutioner nedmonterade, folk som är uppenbart sjuka och en fara för samhället lämnas utan åtgärd, ofta blir de inte ens diagonsticerade.

Ref den så kallade "Gryningspyromanen", som är uppenbart psykiskt sjuk, som har bränt ner ungefär 80 hus och gårdar till ett värde av flera hundra miljoner kr, och som är en uppenbar fara för samhället. Idag tar man inte in folk om dom inte är istort sett omedelbart självmordsbenägna.

Och det kan ha varit så att RN har haft problem som familjen försökt lösa, men som dom inte har fått någon hjälp med. Resten av familjen verkar vara hyggligt frisk och normal, det kan vara svårt för vanliga hyggliga människor att hantera en familjemedlem som är abnorm, med problem som går utanför det vanliga och normala. Men vet inte vad man ska göra, vem man ska vända sig till, eller hur man ska hantera det hela. Familjen verkar trots detta ha utvecklat en hel del konstruktiva skyddsmekanismer för att hantera RN:s problem.

Det handlar inte om att man inte har sett att det har funnits problem, eller att det skulle kunna gå "så himla fel". Det handlar om att ingen ens i sin vildaste fantasi kunde föreställa sig att något i den här stilen överhuvudtaget var möjligt. Händelsen är abnorm, på mer än ett plan. Det går inte att skydda sig eller förbereda sig, på något sätt.

Gör det?, baserat på vad?, vi vet ju INGENTING om hur det har sett ut, allt vi vet är att han bott där i flera år efter det att MB och MN splittade på sig i övrigt vet vi absolut NOLL.

Har det ens fastställts av säkra källor hurvida dom andra barnen också kvarblev hos MB i skillsmässan, eller om det enbart var RN?

Att sparka sin rektor på smalbenet och springa till skogs är inget att börja slå på stora trumman för, det som kännetecknar samtliga dessa diagnoser (LÄS PÅ) är att barnen utmärker sig det finns ingen AV/PÅ knapp som DDK insinuerar där det enbart tar sig uttryck i vissa miljöer utan det är svårigheter som märks av i massa olika typer av sammanhang.

Därav att jag bad DDK bidraga med en enda utsago från person antingen under utredning el med diagnos som kan peka på en bild där det ej förekommit en lång lång rad av utmärkande saker som observerats av omgivningen på olika sätt ända ifrån barndommen, tror du uttrycket "dampbarn" är taget ur luften kanske?

Och därav att jag frågar mig varför alla sådana uppgifter saknas, på en vecka är det där allt man grävt upp trots att samtliga tidningar kört detta på löpet i FLERA dagar fan gjort hela artikelserier om det redan. Och allt man hittat på 21år är DETTA? dessutom i en så ofantligt liten stad.

Jag sitter här med en växande irritation över diskussionen kring en ev. NPF-diagnos. Att polis och media i ett tidigt skede inte har kännedom om någon diagnos betyder inte nödvändigtvis att RN saknar en. Min tonårige son har en lindrig form av ADHD och medicinerar mot denna. INGEN och då menar jag INGEN utom sonen, jag och hans behandlande läkare känner till detta. Inte skolan, inte kamrater, inte släkt, inte vänner, INGEN. Diagnosen är dessutom ställd av en läkare i det landsting vi bodde i för flera år sedan, 60 mil från nuvarande bostadsort. Nu har min son inga sociala problem, har aldrig haft. Hans ADHD-diagnos bygger på ett dåligt arbetsminne och ingen som känner oss skulle kunna gissa...

Vad jag försöker säga är att NPF-diagnoser många gånger är familjehemligheter och är RN sedan länge diagnostiserad lär det komma fram under utredningen, att skola och närmiljö inte känt till någon diagnos behöver ju inte betyda att det inte funnits en. Polis och utredare har så vitt jag vet inte gjort några uttalanden kring detta sedan de första dygnen, möjligen har de lite mer på fötterna nu?

Tror som du. Det är inte självklart att man får rätt hjälp även om man vet vart man ska vända sig. Dessutom är många (medelklass)familjer inte benägna att söka hjälp i första taget. Man tycker man ska klara av situationen själv, eller fruktar att allt ska bli värre om man öppnar upp kring problemen - soc kanske kommer och tar barnet, och vad ska grannarna säga?

Kanske var RN:s problem inte heller så framträdande att det verkade särskilt fruktbart att söka hjälp. Att vara udda och bli förbannad emellanåt är ju inget brott. Jämförelse med Columbine-killarna: Eric Harris skickades till psykolog vid runt 17 års ålder och medicinerades - gjorde ingen skillnad - Dylan Klebold var i backspegeln sett uppenbart deprimerad men ingen i hans familj uppfattade att han var det. Det är inte så lätt att se på folk att de har allvarliga problem. Jag jobbade nära en kille i två år utan att märka att han mådde skit. Hans familj märkte inte heller något, men när han begick självmord och familjen hittade hans dagböcker och kollade hans Internetaktivitet blev det uppenbart att han haft ett helvete. Mitt intryck av killen: som folk är mest, lite tillbakadragen, konstig humor, lite udda men en bra och pålitlig arbetskamrat.

Och innan det är officiellt bekräftat att GM har en Aspergerdiagnos bör man vara varsam med att köra fram den som ett faktum och en orsak till att han mördade tre närstående. Av alla människor är det en mycket liten del som mördar. Av alla med AS eller annat NPF, samma sak. Mord är ingen normal handling, oavsett om mördaren har diagnos eller ej.

Håller med dig i sak. Angående RN återstår det att se vad man kommer fram till i utredningen.

"
DSM-IV criteria
IA. Six or more of the following signs of inattention have been present for at least 6 months to a point that is disruptive and inappropriate for developmental level:

Inattention:
Often does not give close attention to details or makes careless mistakes in schoolwork, work, or other activities.
Often has trouble keeping attention on tasks or play activities.
Often does not seem to listen when spoken to directly.
Often does not follow instructions and fails to finish schoolwork, chores, or duties in the workplace (not due to oppositional behavior or failure to understand instructions).
Often has trouble organizing activities.
Often avoids, dislikes, or doesn't want to do things that take a lot of mental effort for a long period of time (such as schoolwork or homework).
Often loses things needed for tasks and activities (such as toys, school assignments, pencils, books, or tools).
Is often easily distracted.
Often forgetful in daily activities.
IB. Six or more of the following signs of hyperactivity-impulsivity have been present for at least 6 months to an extent that is disruptive and inappropriate for developmental level:

Hyperactivity:
Often fidgets with hands or feet or squirms in seat.
Often gets up from seat when remaining in seat is expected.
Often runs about or climbs when and where it is not appropriate (adolescents or adults may feel very restless).
Often has trouble playing or enjoying leisure activities quietly.
Is often "on the go" or often acts as if "driven by a motor".
Often talks excessively.
Impulsiveness:
Often blurts out answers before questions have been finished. (See: NAQT)
Often has trouble waiting one's turn.
Often interrupts or intrudes on others (example: butts into conversations or games).
II. Some signs that cause impairment were present before age 7 years.

III. Some impairment from the signs is present in two or more settings (such as at school/work and at home).

IV. There must be clear evidence of significant impairment in social, school, or work functioning.

V. The signs do not happen only during the course of a Pervasive Developmental Disorder, Schizophrenia, or other Psychotic Disorder. The signs are not better accounted for by another mental disorder (such as Mood Disorder, Anxiety Disorder, Dissociative Identity Disorder, or a Personality Disorder).[112]

[edit] ICD-10
In the tenth edition of the International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems (ICD-10) the signs of ADHD are given the name "Hyperkinetic disorders". When a conduct disorder (as defined by ICD-10[113]) is present, the condition is referred to as "Hyperkinetic conduct disorder". Otherwise the disorder is classified as "Disturbance of Activity and Attention", "Other Hyperkinetic Disorders" or "Hyperkinetic Disorders, Unspecified". The latter is sometimes referred to as, "Hyperkinetic Syndrome".[113]

[edit] Other diagnostic guidelines
The American Academy of Pediatrics Clinical Practice Guideline for children with ADHD emphasizes that a reliable diagnosis is dependent upon the fulfillment of three criteria:[114]

The use of explicit criteria for the diagnosis using the DSM-IV-TR.
The importance of obtaining information about the child’s signs in more than one setting.
The search for coexisting conditions that may make the diagnosis more difficult or complicate treatment planning.
All three criteria are determined using the patient's history given by the parents, teachers and/or the patient.

Adults often continue to be impaired by ADHD. Adults with ADHD are diagnosed under the same criteria, including the stipulation that their signs must have been present prior to the age of seven.[115] Adults face some of their greatest challenges in the areas of self-control and self-motivation, as well as executive functioning, usually having more signs of inattention and fewer of hyperactivity or impulsiveness than children do
"

DOES NOT COMPUTE med det du säger.





(Finns inte en enda yrkesmänniska inom vården som skulle dra såna helt galna jämförelser och liknelser som du gör mellan olika diagnoser, som sagt att du är PA förefaller som skrämmande, och dina förenklingar av Columbine Massakern och bakomliggande orsaker är rent ut sagt vidrig, Eric Harris uppvisade tydliga "psykopat" tendenser och det var något som även flaggades för men som aldrig uppmärksammades föräns detta redan hade inträffat (och det Harris käkade var Luvox (SSRI)

Har du någon yrkesheder och moral överhuvudtaget?