Anglicismhatartråden (sammanfogad tråd)

På vilket sätt blir det mer styltigare, barnsligare och mer kryptiskt? I förhållande till vad?

Vad menar ni egentligen? Ironiskt nog är er jargong här mycket kryptisk för mig.


Det är alltså ett estetiskt problem som bygger på att anglicismen "skär" sig mot det ni (och även jag) är vana vid? Lite som ungdomars mode och musiksmak kan vara helt förjävlig för äldre personer?



Visst kan jag det. Jag är bara lite nyfiken.





Det är alltså en renhetsfråga? Lite som att vissa rasister ogillar rasblandning då de gillar rasernas renhet?

Det får mig att tänka lite på Mary Douglas idé om renhet och fara.
https://en.wikipedia.org/wiki/Purity_and_Danger

I förhållande till det vedertagna språkbruket.


Det är din jämförelse, men inget som jag kan relatera till. Jag uppmuntrar snarare den som använder anglicismer att tala engelska helt och hållet.

Jag menade att du skulle vara mer konkret och specifik. Vad menas med "barnsligt", "styltigt" och "kryptiskt". Jag vill liksom förstå jargongen, alltså se om det finns någon verklighet och konkret betydelse bakom dessa begrepp.

Det var inte mening att det skulle bli någon "guilt by association" här men det råkade vara det tydligaste renhets-exemplet jag kom på. För det är ju språklig renhet det här handlar om, eller hur? Annars så är det ju lite märkligt att vara emot blandningen, om det inte just själva renheten man vill värna om. Det är alltså ungefär samma sorts renhetslogik som, exempelvis, rasister använder sig av.

På vilket sätt kan du inte relatera till det?

Du får läsa tråden och se om du hittar något som motsvarar det


Det handlar inte om renhet. Det handlar om samklang.

Jag gissar att "du vill inte" i avrådande bemärkelse är en direktöversättning av den engelska "you don't want to" (exempel: "trust me, you don't want to eat that!"), jämförbart med "jag hör dig".

Nja, kan nog spåra »du vill inte« väldigt långt tillbaka i tiden. I det du refererade till var det dessutom annan ordföljd: därför vill du inte.

https://www.google.se/?gws_rd=ssl#q=%22du+vill+inte%22

Ett annat skräckexempel:

"Är Hillary Clinton och Bill Clinton relaterade?"

Jag märkte nyss ett omvänt exempel till det som tidigare diskuterats om förenkling av filmtitlar för den nordiska marknaden.

Som många kanske vet fick filmen Kraftidioten (vilken annars ganska fantasilös titel verkar ha vissa anor?) på engelska den i mitt tycke nästan genialiska titeln In Order Of Disappearance. Det är inte bara det att man omvandlar det vanliga In Order Of Appearance utan också det att titlen åsyftar handlingen (den inre, syntetiska verkligheten) medan formuleringen vanligtvis referar produktionen (den yttre, 'utanför' verkligheten). Det är nästan som att bryta den fjärde väggen, men utifrån för en gångs skull.

Titlen är kanske den skrattvärdigaste punkten i en annars mycket asketisk, på gränsen till humorlös komedi i den vinternordiska traditionen. Med andra ord gillade jag filmen.

BET365 gör reklam för spel till World Cup i ishockey med en anskrämlig direktöversättning från engelskans »to win«:

Sverige att vinna [odds].

Just i sportvärlden har man ju även ordet bangers. Vad är det för fel på smällare?

Den centrala frågan är ju hur anglicismer kan tänkas påverka svenskan om 50-100 år.

I princip alla substantiv, verb och adjektiv kommer att försvinna. Sämst överlevnadschans har tidstypiska företeelser och tankegods. Ord som är mer tidlösa, men överlappar svenska synonymer utan att ge talaren språkekonomiska fördelar (ex. downsizea och outlinea, hört från P3:s språkliga tortyrkammare), saknar egentliga användningsområden. Pyrt till ligger också anglicismer som används av politiska särintressen (ex. trigger warning). Överlevnadschans är i mina ögon ett mått på språklig kvalitet, håller ni med?

Stockholmare kan jämföra dagens tugg med förra sekelskiftets underklasstockholmska. 19 av 20 ord är borta av precis samma anledningar som gör de flesta moderna anglicismer icke-livsdugliga. http://www.stockholmskallan.se/Conte...725355,p,2.pdf

Intressant nog höjer inte socioekonomisk status nödvändigtvis låneords överlevnadschanser. Anglicismer är idag sjaskmarkörer. Så var inte alltid fallet, men de har har till skillnad från franska låneord aldrig använts en masse (ha!) inom den samhälleliga eliten.
Av gustavianska korrespondenser (hah!) framgår att nästan alla franska låneord saknade språkekonomiska fördelar; mycket riktigt utslocknade de flesta av dem.

Lästipset från gårdagen är Adam Tenstas krönika Kreativiteten flödar när artisterna slipper skivbolagen i Metro Music (papperets WKD-bilaga s4, eller online här). Texten är utöver ett par hans självreferenser så generisk att man tyvärr inte denna gång hittar förlagan genom att goggla anglicismerna, men smaka mitt fett:
Märk i sista meningen den på anti-gravitas hängande skillnaden mellan drop/droppa & release/släppa, men även ett anmärkningsvärt spretande, ex:vis med påtagligt enkelfel intill korrekt konstruktion av högre komplexitet & stil (“högst upp på näringskedjan […] för dom fördelaktigt skrivna skivkontrakt”), ett ganska saknat ‘att’ efter 3 föregående (“här ska bolagets artist formas till att passa in i deras specifika genremallar, allt för att hitta den absolut kortaste vägen till att maximera vinsten, efter deras investering är gjord.”), och ett avstått men inte saknat ‘hen’ (“Sålde en artist inte skivor, blev den […] droppad.”). Tenstas text är språkligt intressant & roande, tycker jag.