Är detta kärnan i konservatismen?

Är det ens konservativt?
Min bakgrund är liberal, jag var förut helt övertygad om att om alla individer nyttomaximerar så får man ett fint samhälle. Sen läste jag lite spelteori, speciellt fångarnas dilemma, och förstod bättre.

När man väl _förstått_ fångarnas dilemma så ser man det precis överallt. Man inser att det finns sociala värden i form av tillit, kärlek, respekt och annat som inte riktigt kan placeras hos en individ utan snarare hos/mellan två individer eller mellan en individ och samhället i stort.

Min mor tog upp ett exempel på detta utan att själv veta om det. Hon bor i en stad med en väldigt känd badstrand som dessvärre inte är speciellt ren. Många plockar upp sitt skräp men vissa skiter fullständigt i det. Fångarnas dilemma: man vinner ingenting själv på att plocka upp sitt skräp, bara att ta en annan plats nästa gång. Om alla/många gör så så blir det just skitigt. Här kommer vissa värderingar såsom respekt för hela samhället in. Om ingen plockar ordning sin skit så är det en tung börda att själv börja göra det, man kan dock starta kedjereaktioner på det här viset.

Här krävs en likriktning av värderingar skulle jag säga. En centralstyrd kraft som styr samhället åt rätt håll i olika frågor. Konservatism?

I andra situationer tycker jag INTE att man ska likrikta. Vad gör andra om två personer är homosexuella tillsammans, om två utövar BDSM tillsammans eller om 3 är polyamorösa tillsammans? Jag ser ingen samhällsuppbyggande effekt av att tvinga på alla en förhållandemässig norm här.

Implikationerna för invandringen är ju väldigt intressanta om man godtar mitt konservatism/samhällsvärde-tänk f.ö.

Jag håller med dig i stora delar. Jag tror dock inte det bara att det beror på liberalismen som fenomen med sitt fokus på individen. Andra minst lika viktiga orsaker till att folk inte bryr sig nämnvärt om sina medmänniskor utanför vänskapskretsen är att vi lever i ett globaliserat och mångkulturellt samhälle. Dessa företeelser leder till ett lägre socialt kapital och en lägre känsla av samhörighet. Jag rekommenderar dig att läsa något av professor Putnam i detta ämne, förslagsvis "Bowling Alone".

Jag reagerade också på denna mening: ”Här krävs en likriktning av värderingar skulle jag säga. En centralstyrd kraft som styr samhället åt rätt håll i olika frågor. Konservatism?”

Jag tror tvärtemot från dig att denna omtanke om sina medmänniskor, eller moral om du så vill, bör komma underifrån. I mindre samhällen så uppkommer denna medmänsklighet naturligt och behöver inte läras ut genom uppfostran från statsmakten.

Det var tråkigt att läsa om badstranden hos din mor. Folk är som apor ibland.
Men om du talar om en centralstyrd kraft: Var ligger centrum då? Och hur mycket omfattar "samhället"?


Vad är det för implikatoner för invandringen du föreställer dig?

Den stora frågan är: Hur applicerar man bäst sammanhållning och moral på ett samhälle?

Sammanhållning eller "gruppsolidaritet" är något som till stor del är beroende av att medborgarna har gemensamma värderingar, karaktärsdrag och en historia som binder dem samman. I riken där medborgarna inte binds samman av de här dygderna så bildas det ofta grupper, och samhörigheten mellan dessa är diskutabel. I sådana länder så binds ofta medborgarna samman av någonting annat istället. I Österrike-Ungern så bands de olika grupperingarna samman av Kejsarmakten. När dennes ställning blev alltför svag, så föll allt samman. Det är givetvis ingen bra lösning att ha som grund för en känsla som borde infinna sig naturligt.

Tron på en transcedent ordning har ofta visat sig vara en kompetent lösning när det gäller att instifta objektiva moraliska värderingar. Personligen så är jag övertygad att om man vill ha en hållbar moralisk lösning, så måste dessa vara sprunga ur Guds ord. Eller folk måste i vilket fall som helst agera som om de vore det. Människans rättspatos är inte osvikligt, och utan en klar moralisk förebild, så kommer den att haverera. Och folk kommer att böja moralen efter egen godtycklighet.

Jag förstår att du menar att religion bör vara grunden till moralen och värdegrunden, men det var inte riktigt svaret jag sökte utan hur man applicera en värdegrund bäst på folket. Strikta skolor? Aktivera kyrkan?

Skolan är inte det bästa mediet för att inlära värderingar och moral. Utan snarare så är en god uppfostran ett bättre alternativ . Har man välfungerande familjer i ett samhälle, där barnen från mamma och pappa får lära moral, hyfs, och äkta värderingar. Så får man medborgare som redan från barnsben har tagit till sig dessa dygder. Skolans roll ska dock inte förglömmas! Men det är i första hand familjerna som bär ansvaret!

Kyrkan kan jag inte riktigt uttala mig om. Jag har alltid trott på en högre ordning, men kyrkan har aldrig varit en plats som jag känt mig hemma i. Och jag har utvecklats ganska bra ändå

Att föräldrarna spelar en stor roll är ju väldigt uppenbart, men hur ska man då få dem att fostra sina barn som vi vill?

Tja, som jag ser det ger gemensamma värderingar vinster i icke-nollsumme-spel. Därmed inte sagt att VI har den bästa uppsättningen av värderingar, vi MÅSTE utvecklas och byta värderingar, samtidigt är för stor förändring troligtvis skadlig. Inom mitt ämne, AI, brukar detta kallas exploration/exploitation-dilemmat, lösningen finns nästan alltid nånstans mellan 0 och 100%.

Här kommer såklart då invandringen naturligt in. Olika grupper har olika värderingar, och det är absolut inte givet att vi tjänar på invandring av en given grupp (eller att vi inte gör det!) Jag ser en möjlig fördel: att vi får exploration, dvs möjlighet till bättre värderingar. Även en nackdel: mindre exploitation.
Vi i det här fallet är vi som är medborgare i den svenska staten.

Jag tycker mig se en förenkling både bland liberaler och konservativa här. Liberaler vill ha maximal exploration utan att se problemet däri. Konservativa ser på samma sätt bara nyttan av exploitation.

I fall där jag anser att vi inte har mycket att hämta kulturellt sett så bör det vara en naturlig fråga huruvida vi ska acceptera invandring därifrån.

Angående kristendom så ser jag ingen poäng i att stanna där. Gudsfruktan har historiskt råkat ha en positiv effekt på vår kultur iom Jesus genidrag om att vända andra kinden till osv, men nu tror faktiskt ytterst få på Gud längre. Jag ser alltså religionen som en bärare av värderingar, inte en källa.

Eftersom de här värderingarna idag inte förefaller sig naturliga. Så skulle ett konservativt parti vid makten vara nödvändigt! Ett sådant parti skulle kunna stärka kristendomens ställning i samhället och därmed också de objektiva värderingarna. När dessa genomsyrar samhällsbygget och är givna av en högre ordning (stat och Gud) så skulle medborgarna ta dem till sig. Nästa steg skulle då vara att arbeta för återställda familjeband, vilket skulle medföra att barnen får motta en god uppfostran från föräldrar som är präglade av de fungerande metoder som vi vurmar för. Chansen är då god att barnen då fortsätter att vandra på sina föräldrars gynsamma väg och bevarar det harmoniska samhällsbygget.

Jag tror dock inte att det här låter sig göras utan att konservativa med politiskt mandat börjar arbeta för den här återgången. Bort från värderelativism och patetiska sociala konstruktioner, tillbaka till objektivism och naturliga gemenskaper!

JA MEN HUR!? Hur ska man stärka kristendomens ställning? Hur ska man arbeta för att återställa familjeband?! Jag förstår vad du vill och jag håller med dig, I TEORIN, men hur ska det egentligen gå till i praktiken?

Familjebandens upplösning började med att både föräldrarna började heltidsarbeta. Vilket vidare ledde till att barnen började uppfostras av den offentliga sektorn. Lösningen blir väl då att återbörda en av föräldrarna till hemmet. Förslagsvis genom att sänka skatten tillräckligt mycket för att bara en av föräldrarna ska behöva heltidsarbeta.

Gällande religion och moral så är det väl inte helt omöjligt att skolorna får kunna fungera som ett kompetent medie. I det att man kan inordna ökad kristendomsundervisning och moral i läroplanen. Jag tvingade mig igenom "ondskan" i samband med ett skolarbete och i den beskrivningen så är skolan en kompetent utbildare i moral och disciplin. En skola som förde sig med den doktrinen skulle utan tvekan kunna få fram dugliga individer väl lärda i de dygderna.

Det finns säkerligen mer att skriva i ämnet, men det är i vilket fall som helst några konkreta förslag.