Hur ser den religiösa representationen ut här på Flashback?

Du har nog missförstått det där med ateism. Det behöver inte vara det kategoriska förnekandet av gud, utan bara en rimlig respons på det bisarra påståendet från de religiösa att det finns någon "gud" (ca 5-6000 att välja på i mänskligheten) som skapat/fixar/påverkar oss. Att då svara:
- "Va, nej det tror jag inte, var i allsindar har du fått det ifrån?" eller motsvarande är ju inte mycket till ställningstagande. Lika lite som det är en hobby att inte samla på frimärken.

Katolik sen ett tag tillbaka. Länge var jag ateist men blev religiös efter att ha varit på mässa några gånger. Det är främst glädjen i upplevelsen av Gud som övertygar mig. Filosofiska resonemang á la spagettimonster är för mig ganska futtiga. Det är också därför jag är övertygad om att det är oerhört svårt att nå varandra, ateister och troende. Men man kan ju försöka.

Jag skulle nog kalla mig agnostisk ateist men det fick bli agnostiker idag. Jag anser trots allt att det finns en intelligent struktur i universum. Inte en form av intelligens som utövas av ett medvetande eller en "gud". Mer i form av naturlagar. Alltet är den övergripande kontexten som styr alla naturlagar. Många av de större sammanhangen är bortom människans horisont dock.

Men det är just där jag inte stämmer in...
Jag säger inte att jag tror/inte tror.

Jag säger att det saknar betydelse.

Låt mig förklara...
Person X gör handling Y och tror på Gud.
Person X gör åter igen handling Y men tror inte på Gud.
Person X gör åter ännu en gång handling Y och tror att det sammanfaller med Guds vilja.

Slutligen:
Person X gör handling Y med vetskapen om att det är emot Guds vilja..

I alla dessa situationer har personen följt sin vilja och resonemang, Guds existens/icke-existens och dennes vilja om gott och ont har varit fullständigt betydelselöst för person X. Mitt förhållningssätt kan bäst beskrivas så. Detta med att tro/icke-tro är meningslöst för mig. Jag har en egen personlig vilja och medvetande och är själv kapabel till att skilja mellan gott och ont, och Gud får helt enkelt finna sig i detta, att ex har problem med bajspackare är hans problem, inte mitt.

Gud får gärna försöka med dialoger och filosofiska argument för att övertyga mig i vissa frågor men det bästa som denne Gud och dennes sändebud har kommit med är hot om eviga plågor i efterlivet. Jaha, i bästa fall så blir jag en slav under en tyrann men denne Gud kan inte få mig att tänka om i mina tankar och värderingar, hotet med våld gör bara att att Jehovas/Guds/Allahs anhängare i bästa fall kan få min döda kropp, inte min vilja. Varvid vi kommer till detta med att Guds existens är helt meningslös för mig om person. Allt dessa religiösa banbärare själva erbjuder är våld, brå och död... Nej tack någon?

Skulle jag identifiera mig på det ena eller det andra sättet så bör det väl påverka mig och mitt synsätt kring livet. Det har ingen påverkan på mig, det är dit jag vill komma...

Det är också detta som gör att jag inte förstår mig på andra religiösa människor. Deras värderingar kommer ifrån Gud och ska därför överensstämma med deras Gud, men detta är något jag inte kan förstå. Man tycker si och så men dessa värderingar är ju inget som man tänkt sig fram till själv, de är "ifrån Gud". Betyder det att man ändrar på sig om det visar sig att Guds budskap har vart något annat än det som Kristendomen, Islam och Judendomen predikat?

Ibland blir jag faktiskt nyfiken på vad för slags härdsmälta det kan bli i huvudet på religiösa människor som tror på en monoteistisk religion. Ingen vet ju som sagt svaren, men ändå så har vissa grupper tagit ett fundamentalt ställningstagande och innerligt tror på att det som de har är det rätta. Vad händer när och om svaren uppenbarar sig?
Ändrar man sina åsikt och värderingar i ett ögonblick?
Har man ens några värderingar och åsikter till att börja med?

Jag säger bara att Gud inte påverkar mig på något sätt, råkar det blir så att det finns en Gud så är det fortfarande ointressant för mig, jag har mina värderingar, tankar och moraliska principer. Sammanfaller inte dessa med gemene Gud/gudar så får det vara. Paradis och Helvete intresserar mig inte heller, ingen belöning i världen kan få mig att döda bögar, stena kvinnor eller skada mina medmänniskor och inget hot i efterlivet kan få mig att sitta tyst när en ond handling utförs av gemene Gud och dess anhängare.

Varvid mitt ställningstagande, Guds existens kommer oavsett vad det visar sig vara att betyda nada för mig....

Så vad är jag?
Agnostiker eller Ateist?

Jag är uppvuxen i den typiska ateist-protestantiska anti-katolska traditionen men avsvor mig den lutherska heresin när jag var 17 år. Nu är jag romersk-katolik, men jag har otroligt stor vördnad för ortodoxa och orientalisk ortodoxa och erkänner dessa kyrkor som lika antika(om inte mer antika) och apostoliska som min egen. Jag erkänner Påvens ofelbarhet, men har lite funderingar ifall det kanske vore bäst att vänta med ex cathedra tills alla patriarkaten är i comunion med varandra igen då jag tex erkänner påven shenouda som apostolisk i direkt linje ändå ner till aposteln markus osv. Utan de andra patriarkerna tycker jag påvens anspråk är lite svagare.

Till er protestanter, jag säger inte att ni borde bli katoliker. Jag skulle tycka det var lika bra ifall du blev tex monofysit eller ortodox. Det finns mycket utanför skriften att utforska, varför inte läsa lite om de apostoliska fäderna och betänk sedan vad ni har gemensamt med apostlarnas lärljungar.

Jag säger inte att jag samlar frimärken/inte samlar frimärken. Det behövs inte, om jag inte samlar frimärken så samlar jag inte frimärken vare sig jag tycker det är betydelsefullt eller inte.

Om vi ska vara lite seriösare så vill jag ta en titt på den här meningen "Jag säger inte att jag tror/inte tror."
Om jag skriver ut det som två separata meningar istället så får vi :
"Jag säger inte att jag tror" och "Jag säger inte att jag inte tror".
Och så tar vi bort dubbla negationer: "Jag säger inte att jag tror." och "Jag säger att jag tror".
Hur ska du ha det egentligen?


Om du inte saml... har en tro på gud så är du ateist. Du kan vara både teist och ateist samtidigt som du är agnostiker.

Jag säger att jag varken tror eller inte tror på någons teori eftersom fakta och kunskap inom ämnet saknas, allting är bara åsikter. Det är teorier och uppfattningar varvid hela grejen blir meningslös eftersom tanken blir att jag ska ta ett ställningstagande som bygger på någon annans ställningstagande. Jag säger att ingen har presenterat något som övertygat mig och att jag inte bryr om vad resultatet är/blir om det nu verkligen skulle finnas svar.


Hur ska jag då tolka detta?


http://sv.wikipedia.org/wiki/Ateism

Jag säger ju ett tidigare inlägg att eftersom detta inte kan bevisas så kan jag inte erkänna mig till ateismen. Ateism är ju fortfarande en åsikt och ställningstagande. Jag tar ju ingen ställning alls till Guds existens. Så hur blir det?

För med samma resonemang så är en kristen ateist för en muslim och en hindu ateist i en judes ögon. Att jag ignorerar eller inte sätter något värde i vad jag anser är en fantasi-skapad Gud och dess lagar betyder väl inte att jag är av den åsikten att Gud inte existerar som Ateismen förklarar. Jag säger att det saknar betydelse.

För att göra en mer simplare förklaring. Du går till en läkare och du vill försäkra dig om att denna läkare är bra. Vad är då den mest väsentliga informationen?

Att han/hon har kompetens eller att denne läkare håller på FC Barcelona?
Att läkaren håller på FC Barcelona för dig i ett sammanhang är lika väsentligt för dig som andra religiösa människor och deras utsagor och hot är när det kommer till att diskutera moraliska och existentiella frågor för mig. Att läkaren håller på Barcelona betyder inget i sammanhanget och att någon brinner i helvete betyder inget heller för mig...

Den som är allsmäktig kan inte ge universella svar på rätt och fel lika mycket som den som vinner i en krigskonflikt kan räknas med att återberätta 100 % sanningsenligt.

På samma sätt är det ingen som har övertygat mig om frimärkssamlande, varken för eller mot. Jag samlar fortfarande inte frimärken.
Man behöver inte vara övertygade om någontings ickeexistens för att inte tro på det, det är defaultläget när man inte har blivit övertygad om dess existens.
Jag är övertygad om att gud inte finns =/= jag tror inte på gud.


Spontant skulle jag tolka det som att du behöver läsa vidare, nästa mening på sidan är: Begreppet är omdiskuterat och spänner från begreppsbestämningen avsaknad av tro (på någon eller några gudar eller högre makter) till definitionen en tro (på att det inte finns någon eller några gudar eller högre makter).

Ord kan betyda flera saker.


Jag skulle kalla det där för agnostisk ateism. Händelsevis skulle jag kalla mig själv en agnostisk ateist.

Ja, jag får väl reda upp begreppet ateism för mig själv till 100 % innan jag återkommer då...

Får väl svara ungefär som Tubbo här.

Jag har dock inte ens börjat med att konvertera eftersom det har varit mycket emellan (studier, sjukdomar...). Men jag ska ta tag i det, och i hjärtat är jag katolik. Går ofta i katolska kyrkan vid Medborgarplatsen och sitter och känner friden. Har inte varit med på en mässa ännu, men det blir snart det också.

Menar du att Guds existens/icke-existens inte har några verifierbara konsekvenser? Låter som ignosticism (ibland stark agnosticism). Alltså, åsikten att kunskap om Gud inte är möjlig.

Jag är satanist.