Det räcker egentligen att belysa frågan om dödsstraff för den som lämnar islam för att inse att tvång är en förutsättning för islam. Islam betyder underkastelse och själva idén med att vara en slav (under Allah) är att man är tvungen att göra som slavmästaren säger. När man väl har underkastat sig så finns det inget annat än tvång. Man ger upp sin fria vilja till fördel för Allah(Muhammed). Allah(Muhammed) hotar som bekant med helvetets plågor för de som inte lyder så tvånget är tydligt där för den som faktiskt tror på det. Alla ritualer som muslimer utför har sin grund i tvång och rädsla. I botten finns förstås rädslan för att dö som religioner överlag kapitaliserar på med fagra löften om efterliv.
Muslimer brukar hävda att det inte finns tvång i islam för att "man kan inte tvinga folk till att tro" och det är sant, men man kan tvinga folk att lyda och det är det som är vitsen med islam. Målet med islam är inte nödvändigtvis att alla skall bli muslimer utan att alla skall lyda islamisk lag. Det är vad jihad går ut på. Muhammed själv nöjde sig med att folk underkastade sig islamiskt styre och betalade skatt eftersom det var lukrativt. Institutionaliserad diskriminering infördes även som gjorde att många konverterade till islam bara för att slippa bli behandlade som lort (i sina egna länder) av den självutnämnda muslimska överhögheten. Folk dömdes även till döden för diverse uppfunna brott, blasfemi och annat, där en konvertering till islam gjorde att man blev benådad. På så vis kunde man konvertera genom tvång.
När det gäller vers 2:256 i Koranen (no compulsion) så anses den av många lärda vara överskriven av senare verser enligt konceptet om abrogation. Senare uppenbarade verser överskriver tidigare om motstridighet råder. Andelen verser och hadither (Muhammeds exempel) som talar om att fördöma och bekämpa de otrogna för att de inte tror som Muhammed är överväldigande jämfört med de få verser som talar om tolerans. Läs mer om abrogation här:
http://www.wikiislam.com/wiki/List_of_Abrogations
Det finns en grundläggande motsägelse inom islam som man får säga helt omintetgör teologin. Som det nämts i tråden så är livet enligt Koranen ett test som Allah utsätter muslimer för. Samtidigt så hävdar Muhammed att allt är förutbestämt och att vem som skall hamna i helvetet eller paradiset redan är skrivet. Det går inte ihop med någon slags logik. Om allt är förutbestämt så finns det ju inget ärligt test, inte heller någon fri vilja. Allah kan ju inte ge ett test där han redan bestämt utgången, då är det inget test, så antingen är det Allah som i Koranen ljuger eller så var det Muhammed. Vilket verkar mest troligt? Det är bara ett exempel på hur Muhammed nästlade in sig i olika oförenliga lögner. Jag tycker att IQ al Rassooli beskriver det bra en bit in i denna video där han även citerar ur de islamiska texterna:
You Love Life; We Love Death
http://www.youtube.com/watch?v=bXn5l_mUTOo