Påverkas otroligt negativt, deprimerad då jag sällan har det i lager 
Citat:
Hahahaha! Garvade rakt ut! :-D
Jag blir lugn och kan koncentrera mig. Väldigt kärleksfull och social, typ bara måste prata, om vad som helst. Alla ämnen blir intressanta att fördjupa sig i.
Är jag själv så gillar jag att bara ligga och njuta av musik.
Tyvärr kan jag sällan somna fast jag blir lite sömnig efter ett tag. Tror att det beror på Att jag gillar att rida på känslan så länge som möjligt.
Citat:
Jag har inte ADHD.
Jag brukar först och främst ta substansen nasalt. Det händer givetvis att jag tar det oralt också, dvs. "bombar" det. Man tar en liten pappersbit, häller på lite av substansen, knyter ihop pappret och sväljer.
Hur jag påverkas?
Först och främst så smakar ju substansen skit. Föreställ dig att gå in i ett labb och dricka första bästa laboratiumsvätska. Eller som att slicka på en jävligt, jävligt stark tvål.
Ibland svider det till lite i näsan när man snortar upp det, och när smaken når munnen sitter den där ett tag...
När själva effekten börjar komma, drygt 15-20 minuter senare så upplever jag det som att det pirrar till lite i kroppen, och jag börjar röra på mig mera.
Sedan börjar snacket. Man pratar något enormt mycket på amfetamin. Stup i ett.
Man kan börja diskutera ett ämne, för att sedan avbryta sig själv mitt i en mening och diskutera något relevant till det man redan pratade om, för att man helt enkelt vill prata så mycket.
Händer ofta att man pratat så mycket under natten att ens röst är sträv och har en så kallad "whiskeyröst" dagen efter.
Man får extrema anfall av gåshud lite då och då. Lyssnar man på en låt man tycker är bra så kan man få gåshud från tårna ända upp till huvudet. Det finns inget skönare än när nackhåren reser sig och man känner hur det kryper upp längst hela huvudet.
Nackdelen är att man blir jävligt uttorkad, så jag ser alltid till att ha massvis med vatten i närheten.
En annan nackdel är att man tappar all aptit. Ibland går det knappt att äta. Därför har jag alltid frukt och juice etc i närheten.
Om man inte gör detta så blir det ett rent helvete när amfetaminet börjar gå ur kroppen.
Avtändningen är helvetisk. Man blir helt dysforisk, då allt dopamin i kroppen är slut. Amfetaminet släpper ut ens dopamin i rätt stora mängder och när det senare går ur kroppen så har man inget kvar.
Man hamnar i någon form av depression. Man tycker ingenting är roligt, orkar inte göra någonting eller vill göra någonting. Man blir bitter.
Det krävs ofta någon annan substans för att inte känna av avtändningen som t.ex benzodiasopiner, alkohol eller opiater.
Hoppas detta ger dig en inblick i hur amfetamin påverkar kroppen och människor i allmänhet.
Jag brukar först och främst ta substansen nasalt. Det händer givetvis att jag tar det oralt också, dvs. "bombar" det. Man tar en liten pappersbit, häller på lite av substansen, knyter ihop pappret och sväljer.
Hur jag påverkas?
Först och främst så smakar ju substansen skit. Föreställ dig att gå in i ett labb och dricka första bästa laboratiumsvätska. Eller som att slicka på en jävligt, jävligt stark tvål.
Ibland svider det till lite i näsan när man snortar upp det, och när smaken når munnen sitter den där ett tag...
När själva effekten börjar komma, drygt 15-20 minuter senare så upplever jag det som att det pirrar till lite i kroppen, och jag börjar röra på mig mera.
Sedan börjar snacket. Man pratar något enormt mycket på amfetamin. Stup i ett.
Man kan börja diskutera ett ämne, för att sedan avbryta sig själv mitt i en mening och diskutera något relevant till det man redan pratade om, för att man helt enkelt vill prata så mycket.
Händer ofta att man pratat så mycket under natten att ens röst är sträv och har en så kallad "whiskeyröst" dagen efter.
Man får extrema anfall av gåshud lite då och då. Lyssnar man på en låt man tycker är bra så kan man få gåshud från tårna ända upp till huvudet. Det finns inget skönare än när nackhåren reser sig och man känner hur det kryper upp längst hela huvudet.
Nackdelen är att man blir jävligt uttorkad, så jag ser alltid till att ha massvis med vatten i närheten.
En annan nackdel är att man tappar all aptit. Ibland går det knappt att äta. Därför har jag alltid frukt och juice etc i närheten.
Om man inte gör detta så blir det ett rent helvete när amfetaminet börjar gå ur kroppen.
Avtändningen är helvetisk. Man blir helt dysforisk, då allt dopamin i kroppen är slut. Amfetaminet släpper ut ens dopamin i rätt stora mängder och när det senare går ur kroppen så har man inget kvar.
Man hamnar i någon form av depression. Man tycker ingenting är roligt, orkar inte göra någonting eller vill göra någonting. Man blir bitter.
Det krävs ofta någon annan substans för att inte känna av avtändningen som t.ex benzodiasopiner, alkohol eller opiater.
Hoppas detta ger dig en inblick i hur amfetamin påverkar kroppen och människor i allmänhet.
Exakt så skulle jag beskriva det hela också. Även om jag kan hantera avtändningen rätt bra utan att direkt bli deprimerad. Men väldigt nedstämd
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
