Citat:
Ursprungligen postat av Voluptarius
När jag gick i skolan fick vi det inpräntat under svenska lektioner, att repetition av ord skulle undvikas om möjligt. Personligen blev detta en fixering för mig, eftersom jag ofta gillade den "poetiska klangen" som kom från repetion.
Nu skriver jag ett projektarbete om teater, och vill undvika att skriva:
Det är inte en överdrift att säga att man lär sig mycket från att improvisera.
Help me :]?
Här rör det sig faktiskt om två olika
att, även om det inte är så lätt att se. Det första och det tredje är ett infinitivmärke och det andra är en subjunktion. I tal hörs skillnaden ofta genom att infinitivmärket uttalas [å], medan subjunktionen alltid uttalas [att].
I det här fallet måste alla
att vara med. I vissa andra slags meningar kan
att utelämnas, till exempel om det hade stått "Jag tror (att) man lär sig mycket från att improvisera".
Ett annat tips: byt ut "inte en överdrift" mot "ingen överdrift", så får du lite bättre flyt i meningen.