2010-04-28, 16:13
#1
God dag. Detta är min första rusrapport, tyckte att det var dags nu
Ålder: 20+
Kön: Man
Tidigare erfarenheter: Mephedrone, amfetamin, tramadol, kodein, några olika sorters benzo, cannabis, olika sorters rökmixar, lustgas.
Notis: Har tidigare nojjat och sneat lite lätt på rökmixar, men det har vart lätt att ta sig ur, typ som när man snear på cb (vilket jag alltid klarat att styra upp i rätt riktning utan större problem), aldrigt upplevt något så sjukt som detta. Skriver detta delvis för att ge folk ett litet varningens finger; respektera rc-cannabinoiderna som vilken annan drog som helst!
I går fick jag en trevlig överraskning i brevlådan, ett brunt fint kuvert innehållandes ett gratis varuprov från spicegrossisten.com. En vanlig ziplockpåse, inga specifikationer eller namn, men vafan, rökmix som rökmix. Testade en nypa och gillade ruset, gick runt mest hela dagen och gottade mig i relativt långa afterglows. Ruset kändes inte lika kemiskt som andra nya rökmixar jag tidigare testat, typ pulse ultra. Tyckte dock inte att själv ruset höll speciellt mycket längre än pulse ultra, dvs ~30 min.
Hade senare på kvällen lite svårt att sova, så jag bestämde mig för att ta en liten holk och slökolla på lite tv. Satt och mös med ruset ett tag, fyllde på lite då och då, och försökte tillslut somna. Detta gick inte speciellt bra, så klockan tre på morgonen bestämde jag mig för att ta ännu en holk. Det var dumt.
Kanske var cannabinoiderna väldigt koncentrerade just på den nypan jag tog då, eller så var det något annat, men jag kände att detta bar iväg med bra jävla fart, och inte alls åt rätt håll. Tänkte att lite onani alltid gaskar upp en, sagt och gjort, jag lägger mig ned och börjar dra lite i snoppen, men slutar tvärt då jag börjar känna mig väldigt väldigt konstig. Kändes som om all gravitation lättades från min bröstkorg, det kändes som om själen försökte ta sig ut ur bröstkorgen. Jag började få lite panik och kunde inte föstå om jag andades eller inte, visste inte om jag hade svårt att andas eller om hjärtat slog hårt eller knappt alls. Paniken börjar växa och jag reser mig upp. Det känns som om att om jag slappnar av, så ger kroppen upp, då stannar hjärtat och själen kan äntligen ta sig ut. Jag börjar således knalla runt i lägenheten och pilla med olika saker för att försöka skingra tankarna. Detta fungerar ganska bra och jag börjar känna mig smått lugn igen, sätter mig ned och går in på flashback. Men så fort jag slappnar av så känner jag döden smyga sig inpå mig, och jag reser mig återigen upp. Börjar tänka på att jag har astma och dåligt hjärta, tänker att det är ju kanske inte så bra att dra i sig massa okända kemikalier då, och detta "bekräftar" mina misstankar om att jag kommer dö om jag slappnar av. Detta blir ju naturligtvis en ond cirkel och jag är tillslut så stissig att jag inte klarar av att vara i min lägenhet längre. Jag vill gå ut, så att om jag skulle säcka ihop kanske någon kör förbi och ser mig. Tar min mobil och mina nycklar och lämnar lägenheten. Går ut till parkeringen och låser upp bilen, börjar rota lite bland sakerna jag har i baksätet, förstår inte riktigt varför, så jag låser bilen igen och börjar gå tillbaka till min lägenhet. När jag går ser jag en lyktstolpe längre fram, men jag kommer inte närmre den hur mycket jag än går, vilket gör att paniken griper tag i mig ännu en gång, men jag tittar ner i marken och ser att jag faktisk rör mig frammåt.
Går in i lägenheten igen och känner mig lite lugnare igen, men snart drar en ny våg av panik över mig, och jag känner gång på gång hur kroppen kollapsar del för del. Reser mig åter igen hastigt upp och springer omkring i lägenheten för att håll hjärtat igång. Sätter mig ner igen och försöker lugna ner mig, men samma scenario utspelar sig åter igen. Bestämmer mig för att gå ut igen. Denna gången går jag en längre sträcka, går längs en bilväg och känner mig (jag är klädd i t-shirt, mysbyxor och tofflor, fryser som fan och fipplar runt med händerna) som mamman i Requiem for a dream, när hon irrar omrking i staden. Kollar klockan, 03:55. Ruset har hållt i sig nästan dubbelt så länge som det brukar. Är jag körd nu? Har jag fått oåterkallerliga hjärnskador? Vänder och börjar gå hemmåt för att jag är blåfrusen.
Går förbi bilen igen och vill av någon anledning rota lite till, och hittar lyckligtvis ett dvd-fodral i baksätet. Tror att det är ett fodral till en simpsonsfilm och blir lite bättre till mods. Vill gärna kika på fodralet, det kanske känns bättre då? Tänder lampan i bilens tak, och möts av denna synen: http://www.legalmoviesdownloads.com/...ver-poster.jpg Detta får mig att stelna till av skräck, och jag börjar nästan gråta. Låser bilen snabbt och springer till min lägenhet igen.
En spindel kryper över golvet, och jag tänker att det är nu det händer, nu kommer det bara ösa fram spindlar från alla håll och kanter, nu är jag sjuk i huvudet. Sitter fram till sex på morgonen och försöker koppla av, för att sekunden senare hoppa upp och spring runt i lägenheten för att hålla pulsen igång.
När klockan blir sex gläds jag över att få åka till jobbet, även om jag fortfarande är ganska borta, men så länge jag har något att göra så kommer jag ju inte att dö iallafall.
Börjar inte bli mig själv igen förren fram mot sjutiden på morgonen. Detta höll alltså i sig i nästan fem jävla timmar, när ett vanligt rus på samma rökmix tidigare varat runt halvtimmen.
Har känt mig lite småsvajjig i psyket den senaste tiden, och detta var tydligen ingen bra kombo med en rökmix. Det är nog dags för mig att börja behandla dessa rökmixar med mer respekt, och inte fortsätta se dem som "låtsasdroger".
Inte sovit på något dygn nu så jag hoppas att ni har överséende med stavfel och skit.
Hoppas det inte var allt för tråkig läsning, nu ska jag försöka sova.
Edit: Skall också nämna att jag kom på att det kanske skulle vara käckt att höja blodsockret en smula, tänkte att dessa cannabinoider kanske sänker blodsockret ovanligt mycket. Pga en jävla brist på sötsaker i hemmet slutade det med att jag satt rädd och ledsen och sölade i mig flytande honung
Ålder: 20+
Kön: Man
Tidigare erfarenheter: Mephedrone, amfetamin, tramadol, kodein, några olika sorters benzo, cannabis, olika sorters rökmixar, lustgas.
Notis: Har tidigare nojjat och sneat lite lätt på rökmixar, men det har vart lätt att ta sig ur, typ som när man snear på cb (vilket jag alltid klarat att styra upp i rätt riktning utan större problem), aldrigt upplevt något så sjukt som detta. Skriver detta delvis för att ge folk ett litet varningens finger; respektera rc-cannabinoiderna som vilken annan drog som helst!
I går fick jag en trevlig överraskning i brevlådan, ett brunt fint kuvert innehållandes ett gratis varuprov från spicegrossisten.com. En vanlig ziplockpåse, inga specifikationer eller namn, men vafan, rökmix som rökmix. Testade en nypa och gillade ruset, gick runt mest hela dagen och gottade mig i relativt långa afterglows. Ruset kändes inte lika kemiskt som andra nya rökmixar jag tidigare testat, typ pulse ultra. Tyckte dock inte att själv ruset höll speciellt mycket längre än pulse ultra, dvs ~30 min.
Hade senare på kvällen lite svårt att sova, så jag bestämde mig för att ta en liten holk och slökolla på lite tv. Satt och mös med ruset ett tag, fyllde på lite då och då, och försökte tillslut somna. Detta gick inte speciellt bra, så klockan tre på morgonen bestämde jag mig för att ta ännu en holk. Det var dumt.
Kanske var cannabinoiderna väldigt koncentrerade just på den nypan jag tog då, eller så var det något annat, men jag kände att detta bar iväg med bra jävla fart, och inte alls åt rätt håll. Tänkte att lite onani alltid gaskar upp en, sagt och gjort, jag lägger mig ned och börjar dra lite i snoppen, men slutar tvärt då jag börjar känna mig väldigt väldigt konstig. Kändes som om all gravitation lättades från min bröstkorg, det kändes som om själen försökte ta sig ut ur bröstkorgen. Jag började få lite panik och kunde inte föstå om jag andades eller inte, visste inte om jag hade svårt att andas eller om hjärtat slog hårt eller knappt alls. Paniken börjar växa och jag reser mig upp. Det känns som om att om jag slappnar av, så ger kroppen upp, då stannar hjärtat och själen kan äntligen ta sig ut. Jag börjar således knalla runt i lägenheten och pilla med olika saker för att försöka skingra tankarna. Detta fungerar ganska bra och jag börjar känna mig smått lugn igen, sätter mig ned och går in på flashback. Men så fort jag slappnar av så känner jag döden smyga sig inpå mig, och jag reser mig återigen upp. Börjar tänka på att jag har astma och dåligt hjärta, tänker att det är ju kanske inte så bra att dra i sig massa okända kemikalier då, och detta "bekräftar" mina misstankar om att jag kommer dö om jag slappnar av. Detta blir ju naturligtvis en ond cirkel och jag är tillslut så stissig att jag inte klarar av att vara i min lägenhet längre. Jag vill gå ut, så att om jag skulle säcka ihop kanske någon kör förbi och ser mig. Tar min mobil och mina nycklar och lämnar lägenheten. Går ut till parkeringen och låser upp bilen, börjar rota lite bland sakerna jag har i baksätet, förstår inte riktigt varför, så jag låser bilen igen och börjar gå tillbaka till min lägenhet. När jag går ser jag en lyktstolpe längre fram, men jag kommer inte närmre den hur mycket jag än går, vilket gör att paniken griper tag i mig ännu en gång, men jag tittar ner i marken och ser att jag faktisk rör mig frammåt.
Går in i lägenheten igen och känner mig lite lugnare igen, men snart drar en ny våg av panik över mig, och jag känner gång på gång hur kroppen kollapsar del för del. Reser mig åter igen hastigt upp och springer omkring i lägenheten för att håll hjärtat igång. Sätter mig ner igen och försöker lugna ner mig, men samma scenario utspelar sig åter igen. Bestämmer mig för att gå ut igen. Denna gången går jag en längre sträcka, går längs en bilväg och känner mig (jag är klädd i t-shirt, mysbyxor och tofflor, fryser som fan och fipplar runt med händerna) som mamman i Requiem for a dream, när hon irrar omrking i staden. Kollar klockan, 03:55. Ruset har hållt i sig nästan dubbelt så länge som det brukar. Är jag körd nu? Har jag fått oåterkallerliga hjärnskador? Vänder och börjar gå hemmåt för att jag är blåfrusen.
Går förbi bilen igen och vill av någon anledning rota lite till, och hittar lyckligtvis ett dvd-fodral i baksätet. Tror att det är ett fodral till en simpsonsfilm och blir lite bättre till mods. Vill gärna kika på fodralet, det kanske känns bättre då? Tänder lampan i bilens tak, och möts av denna synen: http://www.legalmoviesdownloads.com/...ver-poster.jpg Detta får mig att stelna till av skräck, och jag börjar nästan gråta. Låser bilen snabbt och springer till min lägenhet igen.
En spindel kryper över golvet, och jag tänker att det är nu det händer, nu kommer det bara ösa fram spindlar från alla håll och kanter, nu är jag sjuk i huvudet. Sitter fram till sex på morgonen och försöker koppla av, för att sekunden senare hoppa upp och spring runt i lägenheten för att hålla pulsen igång.
När klockan blir sex gläds jag över att få åka till jobbet, även om jag fortfarande är ganska borta, men så länge jag har något att göra så kommer jag ju inte att dö iallafall.
Börjar inte bli mig själv igen förren fram mot sjutiden på morgonen. Detta höll alltså i sig i nästan fem jävla timmar, när ett vanligt rus på samma rökmix tidigare varat runt halvtimmen.
Har känt mig lite småsvajjig i psyket den senaste tiden, och detta var tydligen ingen bra kombo med en rökmix. Det är nog dags för mig att börja behandla dessa rökmixar med mer respekt, och inte fortsätta se dem som "låtsasdroger".
Inte sovit på något dygn nu så jag hoppas att ni har överséende med stavfel och skit.
Hoppas det inte var allt för tråkig läsning, nu ska jag försöka sova.
Edit: Skall också nämna att jag kom på att det kanske skulle vara käckt att höja blodsockret en smula, tänkte att dessa cannabinoider kanske sänker blodsockret ovanligt mycket. Pga en jävla brist på sötsaker i hemmet slutade det med att jag satt rädd och ledsen och sölade i mig flytande honung
__________________
Senast redigerad av Zomrazil 2010-04-28 kl. 16:47.
Senast redigerad av Zomrazil 2010-04-28 kl. 16:47.

jävla va fel jag hade blev skit nojjig trodde jag skulle dö om jag slappnade av visste knappt vad jag hette och tiden gick så jäävla långsamt haha kändes som jag hade suttit en halvtimme så hade det gått 2 minuter