Muthärvan i Göteborg (familjen Allbäck m.fl.)

Helt rätt, det finns många i denna härva som är "skyldiga" utan att kunna lagföras för den sakens skull. Skuld i detta fall är ju ett relativt begrepp...

N-E Schultz har både hängslen och livrem på när han väl väcker åtal, han skulle inte ens försöka åtala någon som han hade tvivel om - det är jag övertygad om.

Ty han har så många uppslag och så många spår att gå på att han inte ens hinner, hörde en intervju nyligen i radion där han medgav att arbetsbelastningen blev för stor då allt sväller hela tiden och han hade begärt assistans av fler åklagare.

Rättsväsendet kommer inte göra jobbet - det är upp till allmänheten att leverera sin dom.

Marcus är inte på något sätt oskyldig och hans straff har redan varit kännbart, han är för alltid stämplad. Bra så.

Det är viktigt att namn kommer fram även om fanskapen en efter en frias i rätten för samtliga är skyldiga som synden - tro inget annat.

Schultz arbetar på och ska ha cred, men rättsväsendet kräver så stark bevisning att det nästan blir patetiskt.

Om du över huvudtaget vill bli tagen på allvar i den här diskussionen, kan du lägga ner sådana korkade inlägg direkt. Att du inte gillar killen råder det inget tvivel om, men han har ju bevisligen inte blivit fälld för något. Hur kan du då säga att han inte är oskyldig?

Det var det dummaste jag läst på länge.

Förstår att du bytte bort din IFK-avatar, det hade varit alldeles för tydligt med ett personligt riktat hat mot Marcus Allbäck då.

Hoppas du träder fram i egen person och kör den anklagelsen mot personen i fråga direkt i ansiktet inför vittnen, så får du känna på stämning, åtal och böter.

Men det vågar du förstås inte.

Fegis!

/Spencer

Ytterligare en friande mutbrottsdom i Röteborg:
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1....e-dom-i-mutmal

"Så skapades Muteborg
När politiker och tjänstemän ska sätta ord på Göteborgsandan dyker Göran Johanssons namn ofrånkomligen upp. GP har i ett femtiotal djupintervjuer kartlagt kulturen som skapade Muteborg.
Relaterat
Under två januariveckor har ett halvdussin GP-reportrar djupintervjuat politiker och tjänstemän, personer som har eller har haft viktiga positioner i Göteborgs stad. Vi har ställt samma frågor som vi så länge ställt oss själva:
• Är de göteborgska mutkolvarna som avslöjats de senaste åren enstaka, vilseförda personer?
• Eller finns det en mutkultur i kommunen?
• Och i så fall: varför? Hur ser den ut? Hur har den växt fram?
En politiker med moderatmärke på kavajslaget:
- Svenska fackföreningar har alltid varit pragmatiska och försökt lösa saker ihop med företagsledningar, för allas bästa och på bästa smidiga sätt. I de sammanhangen har det inte funnits krav på insyn, resultatet har räknats. Den här fackliga traditionen har socialdemokraterna tagit med in i kommunpolitiken och på så sätt har Göteborg varit som en bruksort.
Patronen
I den moderata politikerns liknelse ikläs den gamle fackföreningsmannen Göran Johansson rollen som bruksortens patron. En person med omvittnat blixtrande snabbt huvud, hästminne, grandiosa vredesutbrott och mångomtalad långsinthet. Men också "flyhänt, resultatinriktad och utan egen vinning", som en tidigare chefstjänsteman lätt idoliserande formulerar omdömet.
Oavsett vän eller fiende, höger- eller vänstergängad, så råder enighet om att Göran Johansson personligen aldrig skott sig, än mindre låtit sig bestickas.
- Jag uppfattar att det funnits en sann vilja att göra det man uppfattat som det bästa för Göteborg, säger samme politiker med moderatmärke som tidigare, och tillägger:
- Längs vägen har man offrat insyn och genomlysning.
Någon kallar det smidighet, många om en handslagskultur. Förmågan att lösa saker till stadens bästa, inte sällan på informella vägar för att först i efterhand baxa igenom de nödvändiga besluten i kommunstyrelse och fullmäktige. Operan, bandyplanen på Heden, Gamla Ullevi, Hjulet, Världskulturmuséet.
De effektiva, korta vägarnas politik. Arbetssättet var inte nytt, men utvecklades ytterligare under Göran Johanssons tid vid makten. Framgångsrikt. Åtminstone när det gällde prestigeprojekt, mindre när det kom till barnomsorg och andra välfärdsfrågor.
- Inställningen är att demokrati, beredningssprocesser och upphandling krånglar till, det tar för lång tid, säger en tidigare S-politiker.
Rädsla för utfrysning
Det talas om en repressaliekultur. Antingen är du inne i stugvärmen eller utkastad i kylan. De som ifrågasatt, känt sig utestängda, talat om grabbighet eller gubbighet, ställt krav på öppna processer och formalia "i stället för middagar på Ullevis läktare och handslag på Göran Johanssons tjänsterum" har hamnat i onåd.
Nervositeten är stor bland de vi intervjuar, även bland de som lämnat politiken för länge sedan.
- Jag har redan fått mitt liv förstört en gång, som en tidigare kommunpolitiker säger och tillägger:
- Det finns inte någon som kommer att säga något intressant för er att intervjua som inte själva varit med om eller haft människor runt omkring sig som blivit hårt bestraffade.
Historierna om de obekväma, de som stängs ute kommer från alla håll, alla politiska läger. Samma konsekvenser från politiker som för tjänstemän. Det går snabbt och det landas hårt.
I det avseende har inte mycket förändrats sedan Anneli Hulthén för två år sedan tog över det gamla hörnrummet vid Gustaf Adolfs torg.
Ängslan bland tjänstemännen finns kvar. Inte lika mycket en ängslan för att, som tidigare, bli utskälld och ställd mot väggen i detaljfrågor under kommunstyrelsens möten, som en ängslan på grund av den nya kontrollapparat som byggts upp efter mutskandalerna - och i avsaknad av Den Gamle Ledaren som pekade med hela handen.
Bolagen agerar fritt
Korruptionen, menar flertalet av de intervjuade, kan härledas till de många kommunala bolagen och hur dessa skapat sig sin egen kultur, kopplad till den bransch de verkar i. Spårvägen med anläggningsbranschen, hamnen med andra hamnar, Liseberg med hela nöjesbranschen. Ofta förstärkt av att bolagscheferna hämtats från den privata sidan.
- Bolagens anställda ser sig inte som en del av kommunen. De förstår inte att de finns där för alla kommuninvånares bästa, säger en tung tjänsteman som likt flera drar paralleller till stadsdelssektorn med 33000 anställda.
- Jag kan omöjligt föreställa mig att något liknande skulle kunna ske där.
Somliga pekar också på riskerna med att kommunala tjänstemän - och politiker - sitter för länge på sina poster, med risk för vänskapskorruption eller något ännu värre. Men, säger en tidigare chefstjänsteman, hur skulle vi kunna flytta på folk med den arbetsrätt och de avtal vi har?
Kanske är det inte den papperslösa smidigheten i sig som är problemet, utan hur den tolkas, när detta frö landar längre ned i organisationen.
- Det är lätt att glida över gränsen, när man är överens om att välja en smidig lösning, säger en borgerlig politiker.
Det börjar med målarfärg
Ingen tycks egentligen förvånad över att de allmännyttiga bostadsbolagen utmärker sig. Kanske för att alla - eller nästan alla - som någon gång anlitat hantverkare vet hur kvittolös byggbranschen är. Och svårkontrollerad.
- Vem har koll på om det försvinner tio spänner målarfärg när några av allmännyttans kåkar ska målas om? Det är så det börjar, med några burkar målarfärg, sedan fortsätter det med en garagedörr och plötsligt står du där med nytt garage. Eller ett lass tegel. Kommer man undan med smågrejer växer det gärna, säger en S-politiker med egen erfarenhet av branschen.
En tidigare topptjänsteman hävdar bestämt att det är enstaka rötägg som låter sig mutas. I de fall som hittills avslöjats rör det sig dessutom om ganska små belopp eller gentjänster. Men så resonerar han vidare för sig själv och kommer till en ny slutsats:
- Om man är beredd att smutsa ned sig för småpengar så tyder det på att det finns en tillåtande kultur.
Eller som ett tidigare kommunalråd uttrycker det:
- Man undrar ju hur Allbäck letar rätt på gubbarna som tar mutor."