Citat:
Ursprungligen postat av Liljekonvaljen
Hejsan Flashback! Har diskuterat en fråga med kvinnor i min närhet och får aldrig något tillfredsställande svar. Tänkte att kanske kvinnorna på detta forum kunde ge mig ett svar av värde intellektuellt sett.
Jag är man och jag föredrar kvinnor som är kvinnliga. Om jag gifter mig vill jag ha en kvinna som vet hur en man skall behandlas, dvs. en kvinna som har som livsmål att ta hand om sina barn, laga mat, städa stryka osv. Hon får gärna ha ambitioner på jobbet men de klassiskt kvinnliga sysslorna skall med glädje gå före. Jag vill att hon skall uppskatta traditionella könsroller alltså att mannen hugger ved medan kvinnan står vid spisen. Kvinnan skall vara känslig och vänlig.
Denna frågan har säkert tagits upp förr men jag vill gärna ha svar på min fråga: Tycker ni feminister att jag är mansgris eller är jag bara ärlig?
För mig beror det främst på din framtoning. Om du glatt agiterar i generella termer för att "kvinnans plats är fanemej vid spisen" så ja, då är du sexistiskt. En mansgris. Om du däremot framför det hela med en fullkomligt personlig framtoning, typ "personligen så trivs jag faktiskt bäst i mer traditionella förhållanden. Jag tycker att jag kompletteras bäst så och får störst utlopp för att visa upp mina starka sidor - de råkar helt enkelt vara klassiskt "manliga"." så hade jag i vart fall svårligen upprörts.
Hela grejen är ju att vi ska göra oss av med det sociala trycket mot att det "skall" vara på det ena eller andra sättet. Att vissa sedan missuppfattar det hela och vill ersätta en kollektivt förtryckande livsåskådning med en annan kan ju inte gärna vara ditt fel.
Nu är jag inte kvinna, dock feminist. Hoppas det duger.