Konservativ syn på övervakning?

Enligt min mening handlar det företrädesvis inte om övervakning som sådan, utan möjligheten att beivra brottslighet, som nämnda lag tar sikte på.

Att ställa kriminella till svars kan givetvis enbart ses som positivt.

Jag är helt och hållet emot det övervakningssamhälle som håller på att växa fram i hela västvärlden och tycker att Piratpartiet har vettiga åsikter i dessa frågor. Speciellt oroväckande är utvecklingen i USA.

Som konservativ är jag tveksam till demokrati av det slag som finns idag men jag är än mer kritisk till totalitära stater. Och enligt min mening är rädslan för den egna befolkningen och ökad vilja att övervaka dessa ett tecken på att man är påväg mot ett mer totalitärt samhälle. USA har redan gått så långt att jag skulle vilja kalla landet semi-fascistiskt. Se tex Patriot Act lagen, som förövrigt kallas Act och inte Law eftersom akter som strider mot grundlagen inte får kallas lagar i USA. Det är inte det enda kryphålet denna akt har måstat krypa igenom för att kunna införas.

Att de som har rent mjöl i påsen inte har något att frukta är inget hållbart argument. För det första har detta argument används i alla totalitära stater. I Sovjet menade man att de som inte är klassförrädare inget hade att frukta, i det nationalsocialistiska Tyskland var det bara rasförrädare som behövde oroas och i Sverige är sägs det bara vara brottslingar och terrorister.

Men när det gäller den personliga integriteten, som jag anser bör vara okränkbar, så måste den gälla ALLA medborgare oavsett vilket mjöl man än misstänks ha i påsen. Även om staten misstänker att du är terrorist eller brottsling ska du ha samma rättigheter till ditt privatliv så länge det inte är bevisat att du är det. Ifall man tummar på detta går man in på en väg där pjäserna väldigt snabbt kan flyttas fram på ett sätt som inte är önskvärt.

Bygg istället ett samhälle där människors identitet (etniskt, nationellt, lokalt, religiöst) och känsla av gemenskap (med folket, med konungen, med kyrkan, med nationen) stärks. Då stärks även lojaliteten.

Man skulle kunna implantera RFID-chip i armen på varenda invånare, och på lite längre sikt sätta in en kamera i ögat på alla medborgare. Samhället skulle nog bli fritt från brott direkt, när det inte fanns någon chans att undvika bevisen.
Men är det något jag vill se? Verkligen inte, och jag är uppriktigt orolig över hur RFID-chipen har fått en viss framgång bland annat i USA.

Man blir inte lycklig av att vara övervakad, bara för att det skulle innebära mindre brottslighet. De allra flesta blir inte utsatta för brott värre än cykelstölder, så några liknande extrema metoder för övervakning är jag helt emot. Om man ska tala om hur övervakningen kan komma att se ut i framtiden vill säga.

Förövrigt är jag kluven gällande FRA och IPRED. FRA jagar (förhoppningsvis) inte 4chan-kids utan håller sig till att spana efter faktiska hot. IPRED har jag svårt att ställa mig bakom, då det på sätt och vis handlar om att utländska företag har rätt att ägna sig åt utpressning mot ungdomar efter att de har scannat av vad de har på datorn eller efter att de har trackat all deras trafik.

Lag och ordning, visst, men man måste ha folkets väl i åtanke varje gång man tänker på politik. Folket blir inte lyckligare av att bli detaljerat övervakade av makten, snarare tvärtom. Folket vill ha frihet, inte leva i ständig skräck för att man ska göra något som kan uppfattas som fel av den makt som må styra landet.

Principiellt är jag alltså mot övervakning av vanligt folk.

Du missar poangen. Vad som ar kriminaliserat ar till stor del skiljt fran hur kriminaliteten beivras.

Den som inte var jude (osv) i Nazityskland eller inte var Kulak (osv) eller ar brottsling (osv) i Sverige har inget att frukta fran overvakning i de former som ar pa tapeten i Sverige idag. Det ar med andra ord ett fullgott argument sa lange man anser att det som ar kriminaliserat ocksa skall vara det.
Om man skulle ta dig pa allvar har sa skulle samtliga tvangsmedel behova avskaffas. Inga mer anhallningar, haktanden, fingeravtryckstagande eller nagot annat. Vi skulle inte ens ha hastighetsovervakning. Den ende jag sett som foresprakar nagot sadant ar en av de unga filosoferna in spe i det nyliberala forumet.
Vi manniskor har tummat pa din integritetsutopi i alla tider utan att for den skull alla samhallen slutat som orwellianska dystopier.
Det kommer alltid att finnas brottslingar.

PS.
Detta maste du ha blivit ilurad pa nagon konspiratorisk knappskallesida.
Se t ex: http://en.wikipedia.org/wiki/Act_of_Congress

Angående övervakning, för att övervakning öht ska behövas i ett land måste det också finnas en anledning till det. Då ser jag hellre att man tar itu med anledningen än att man utsätter vanligt folk för vad som kan utvecklas till terror.

Blir brottsligheten vanligare? Ryck roten ur backen då istället för att smyga runt och klippa knoppar ur kvistarna. Vanligt folk kommer inte att känna sig tryggare ju mer övervakade de blir.

Hur gar det till om man inte far riskera vanligt folks integritet? Vilka polisiara arbetsmetoder blir egentligen kvar?

Det behöver inte vara en fråga om strikt polisiärt arbete. Jag tror att det snarare är en fråga om kulturen. Som sagt, problemet med våldsbrott eller terrorism kommer någonstans ifrån, och då är det bättre att försöka se till att den kulturen inte odlas. Man får väl se till att sunda ideal lärs ut, och att man respekterar andra människor och deras egendom.
Inte för att jag är ett fan av USA's kriminalpolitik, men hårdare straff kan nog bidra det med.

Poängen är, enligt mig, att om staten ska hålla på att övervaka människor skickar det signalen att staten inte litar på folket, vilket i sin tur leder till att folket inte litar på staten. Jag vill inte ha ett sånt samhälle, jag vill att staten och folket ska vara en slags symbios som alltid arbetar tillsammans för samhällets bästa.

Sakert inte enbart men visst raknar du aven i ditt lyckorike med saval brottslighet som terrorism och spioneri i viss omfattning? Och sa lange vi har de foreteelserna att hantera behover vi polisiart arbete. Fragorna kvarstar: Hur gar det till om man inte far riskera vanligt folks integritet? Vilka polisiara arbetsmetoder blir egentligen kvar?

Valdsbrott kommer fran bland annat berusning och sinnessjukdom. Tva foreteelser som ar mycket svara att forbjuda.
Den nya konservativa manniskan i sitt lyckorike?
Varfor skulle staten lita pa folket?? Varfor skulle folket lita pa manniskorna som utgor staten i praktiken? Om staten litade pa folket skulle vi lagga ned allt fran polis till skattmas och kronofogde och bara lita pa folket. Och folket skulle inte saga flaska nar staten lade ned all intern revision och avskaffade all insyn i de offentliga rakenskaperna. Det du sager later fint men ar naivt och ouppnaeligt.

Sjalv raknar jag med att saval offentliganstallda som alla andra, som de felbara manniskor de ar, kommer att forsoka roffa at sig om det inte finns upptaktsrisk och den finns bara om det inte litas pa folk och dessa istallet overvakas och kontrolleras.

Jag vet, man får inte vara utopiskt lagd...

Jag förknippar ändå sträng övervakning med samhällen som annars inte skulle hålla. Sovjet, Nazi-Tyskland osv, där staten hade anledning att misstro folket eftersom deras egna metoder var tveksamma.

Jag kan nog, av det jag har lärt mig under åren påstå att övervakning som påfund inte har gjort oss något gott. Jag slänger in 1984 här bara för att.

Vem som helst begriper väl att om ett samhällsproblem växer sig så stort att staten måste syssla med övervakning, så är det ett problem i sig. Det är därför jag hellre ser att man rycker roten ur backen, och på så sätt ser till att det inte finns något behov för statlig övervakning.

Alltså, att man ser till att ta i tu med den brottsligheten som redan finns istället för att göra samhället ännu mer otryggt när man kan blanda in staten i ekvationen. Det ska nämligen inte behövas i ett fungerande samhälle.

Du far garna dromma vackra drommar men tills dess de foreligger som verklighet maste vi nog se till det material och de verktyg vi har att jobba med just nu.
Man kan lika garna forknippa det med en vanlig fotpatrullerande svensk kommunal smastadspolis pa femtiotalet; han sysslar ocksa med overvakning. En statlig kamera i varje rum och barn hjarntvattade i skolorna att spionera pa sin foraldrar ar tveklost att ga alldeles for langt. Men att telefonavlyssna eller DNA-testa nagon pa forekommen anledning och under kontroll av till exempel forundersokningsledare och domstol i forening? Ar att installera kameror pa platser som man vet ar hogriskomraden for slagsmal verkligen ett sa hemskt ingrepp att vi hellre ser att valdet fortsatter?
Fingeravtrycksregister har gjort mer ont an gott? Hastighets- och nykterhetskontroller?
Du kommer aldrig att kunna skapa ett samhalle utan brottslighet. Det gar helt enkelt inte att rycka upp den roten helt och hallet.
Som sagt, nar vi har det dar dromsamhallet kan vi snacka men nu har vi inte det.

Man bör nog i diskussionen skilja mellan hur vi hanterar de realiteter vi har för handen, och hur vi skulle vilja att samhället såg ut. Genom demokratiska beslut har vi hamnat i en rätt prekär kriminalsituation i Sverige. Då går det inte att tro att övervakningen skall kunna se ut som på 50-talet.

Min uppfattning är att det går hjälpligt väl at kombinera en konservativ samhällssyn där respekt för integriteten finns med, med ett rätt ordentligt övervakningssamhälle. Jag är t ex förespråkare av ett nationellt DNA- och fingeravtrycksregister. Däri skall alla som stadigvarande bor i landet finnas med från 15 års ålder. Givetvis bör andra relevanta fakta om enskilda också förtecknas såsom fotografi, etnicitet, utbildning, sexuell läggning, yrke osv osv.

Vi bör vara medvetna om att skälet till att vi rätt långt fram i tiden hade en tämligen låg (men inte obefintlig) brottslighet, var en långt gående social kontroll från urminnes tider. Genom demografiska förändringar, inte minst urbaniseringen, har denna luckrats upp och i det närmaste helt försvunnit. Därför måste denna ersättas av något annat, bla övervakning och registreringar. Självklart samkörning mellan olika register utan myckna formaliteter.

Detta kan på goda grunder uppfattas som integritetshotande, men det är priset för en del andra friheter. I det konservativa samhället balanseras friheten av både rimliga inskränkingar och ett betydande ansvar. Det ansvaret måste emellanåt också utkrävas.

Det är något som egentligen inte ska behövas (iallafall inte i någon större utsträckning), men på grund av politiska felbeslut växer ett allt otryggare samhälle fram och övervakning blir därför nödvändigt. Tyvärr.