Vad är det värsta som hänt er på en spelning?

Rolig tråd

Hade en spelning för inte så längesen på ett ställe i Stockholm. Arrangörerna försäkrade sig om att det mesta fanns inklusive ett fullt trumset. Skönt tyckte jag då det är jag som är trummisen. Det visade sig inkludera allt förutom en förbannad trummatta. Jag tyckte att det borde nog gå bra ändå, kaggen kommer att stanna där den är. Icke då. I mitten av andra låten så känner jag att hela trumsetet börjar sakta röra sig framåt och det finns inget jag göra åt det (det var dessutom en snabb låt så att stanna upp en sekund för att justera gick inte). Jag signalerade dock till gitarristen som var snabb att ingripa. Problemet var dock att han hade druckit en öl för mycket och var ganska packad så istället för att lättsamt trycka kaggen bakåt så börjar han dunka fan på mitten av skinnet med hela foten. Kaggen var ganska risig to begin with så hela skinnet på kaggen brakar sönder i mitten av låten. Arrangörerna var dock OK med det och dom hade en extra kagge så vi fortsatte att köra and the crowd loved it

skulle spela på en lokal ungdomsgård med lite andra band, och tyvärr fick inte vårt band någon chans att sound check:a. och då blev det så konstigt så vi körde death metal med country ljud.

Fick en onsdag ett samtal från en stressad vän:

- "Hej, de ringde från [klubb] och deras husband kan inte spela på fredag! Kan du vara med i ett tillfälligt band och köra?"

- "Jodå, det kan jag väl."

Så vi satte ihop ett band på en timme, repade tre timmar nästa dag och hade 90 minuter rockklassiker inrepade vid det laget. Kom dit, fick käk och öl, frid och fröjd.

Klockan börjar bli 22 - inte en själ där. Klockan blir 22:30, vi kör ändå. Några stackars själar i lokalen. I andra låten låter sångaren "AHÖOYRURK" och så var rösten borta. Försvunnen. Kaputt. Jag, som spelade bas då, och gitarristen kan inte texterna men någon måste ju sjunga och sjöng särskilt bra gjorde vi inte heller.

Efter första setet kommer ägarna och säger att vi inte får spela mer för det lät så illa och att de drar ned vår lön 70 %. Då blev det risig stämning.

-------

I den ljuva ungdomen lirade jag med ett band i länsfinalen av MusikDirekt. Vi stod nere i logen då en i bandet som lirade före kommer panikandes ned och hojtar om att deras bas har pajat och de lånar vår. Vi får tillbaka den när det är vår tur. Vad de inte säger är att de stämt ned till Eb och droppat (då Eb-strängen) till Db. När vi börjar spela låter det så klart kack, basisten ser ut att vilja genomgå halshuggning i tre veckor hellre än att stå där han stod just då. Försöker stämma under låtens gång - det går "sådär". Då blev det risig stämning, bokstavligt talat.

Underbar tråd!

Det enda jag kan komma på så här på rak arm var när vi fick en spelning på en liten ort en bra bit utanför min hemstad. Mer än det visste vi inte riktigt (eller inte jag åtminstone). Ölen och whiskeyn flödade rätt fritt på vägen dit och när vi kommer fram märker vi att vi ska spela på en ungdomsgård bestående av killar och tjejer i 12- till 14-årsåldern. Får skäll av en ur personalen för att jag röker vid ingången - dålig förebild eller nåt? Visar sig i alla fall att det var nån slags tävling som gällde. Två eller tre låtar var, detaljerna försvinner för mig, och sedan nåt sorts pris för vinnaren. I och med att jag spelar i ett punkband så visste vi redan på förhand att vi inte skulle vinna något, men tänkte att vi kanske kan ha lite kul i alla fall.

Vi drar igång utan någon som helst medhörning på scenen. Jag försöker gestikulera till "ljudkillen" (läs: fritidsledare med panik i blicken) att jag vill ha upp min gitarr men icket. Först låten fortlöper.. inte riktigt. Basisten/sångaren har fått i sig betydligt mycket mer alkohol än vi andra och glömmer i stort sett var han befinner sig någonstans, vilket leder till att vi faktiskt måste ta om låten igen.. till slut skiter vi i det. Efter denna låt säger jag upprepade gånger att jag vill höra vad vi spelar, men ingenting händer.

Den andra låten gick rätt okej, kanske på grund av att undertecknad var ansvarig för "sången" på den. När vi väl hade blivit varma i kläderna tyckte jag att vi kunde riva av en låt till. Det kändes inte mer än rättvist med tanke på att bandet före oss spelade tokostig power metal med låtar på 6-7 minuter vardera, medan vi spelat två låtar på drygt 3 minuter. Detta bemöttes med ett vänligt men bestämt "Men nu får det fan vara nog" av en ur personalen.

Under all denna tid består vår publik av ett tjugotal småfjortisar som sitter ned på golvet. Sitter! Vad i helv.. För att göra saker ännu bättre frågar den fulla basisten med sex i blicken ett av de yngre exemplaren hur gammal hon är mellan låtarna.

Ps. Basisten påstår att han har inga som helst minnen av att ens ha varit där den kvällen...

Så mycket ångest i denna tråd. Det är få saker jag tycker är så jobbigt som att något går åt pipan på en spelning.

Men skriv gärna mer

Kan berätta om vad en kompis till mig fick uppleva. Han och sitt metalband skulle spela på Musik Direkt. De är fantastiskt bra och trummisen är en av de bästa jag hört någonsin (alla youtubedivor inräknade). Så det var deras tur hur som helst och min kompis som var gitarrist och sångare kopplade in sina grejor och testade om det lät något, vilket det naturligtvis inte gjorde. "Skit också", tänkte han och kontrollerade kablarna, förstärkaren, effekten och gitarren så snabbt han kunde men fortfarande hände inte nåt. Nu blev han riktigt nervös för han förstod inte var felet var och tiden började gå. Publiken började tjoa och ha sig, vilket stressade upp honom ytterligare. Han försökte febrilt leta efter vad problemet var. Kopplade in sin gitarr i basförstärkaren för att se om det var felet osv Efter vad han beskrev som de längsta 10 minuterna i hans liv såg han vad han hade gjort för fel. Han hade vänt effekten åt fel håll. Så snabbt och osynligt som möjligt vände han på den och satte igång.

För min egen del har min gitarr stämts om på grund av kallt rum, dragit av strängar och bytt till backupgitarr som inte hade blivit stämd så man fick stå där uppe och roa sig med det än stund, basförstärkare som inte ville vara med mer m.m. Egentligen inte fullt så hemska som vad några av er har upplevt men minst sagt otrevliga ändå.

När sista låten klingade ut låg jag på scengolvet med gitarren (berodde mer på överkonsumtion av vin än rockstjärnepose). Publikens jubel taggade mig till att spontant dra till med ett extranummer - en låt som vi hade repat lite på under veckan. Jag hinner komma till refrängen innan det slår mig att det låter en aning tunt. Jag sätter mig upp och ser att resten av bandet gått av scenen. Hälften av publiken har gått för att dricka öl och den andra hälften står bara och skrattar. Ångest.

Rolig tråd.

Mina exempel är dock inte alls så coola som de flesta andras.

Det enda som har hänt var att backtracksen sket sig. Första låten kör vi utan backtracks så vi märker det först på andra låten då allt plötsligt blir helt tyst. Det blir jävligt pinsam stämning och efter 15 minuter lyckas vi på något sätt koppla om diverse saker och vi får ljud. På samma spelning söp jag rätt bra och glömde samtliga texter så istället improviserade jag alla mina textbitar. Vi hade dock en väldigt rolig spelning när den väl var igång.

Skitskön tråd ^^

Vår första spelning med mitt första seriösa band var något av det mest katastrofala jag varit med om. Det var i ett tält på en lokalfestival i min hemstad, vi hade repat som fan och var riktigt taggade. När vi kom dit visade det sig att "scenen" var i princip ett brädgolv de lagt ut, förstärkarna var riktigt skräpiga och det fanns endast EN monitor. Dessutom var ljudteknikern i 14-årsåldern, vilket inte ökade vår tilltro precis.

Kort och gott, vi kör igång och lirar första låten och det är otajt som fan, efter den säger vår trummis "jag hör ju för fan inte ett skit" och då det är beroende av sångaren när vi byter från vers till refräng och liknande är detta ett jävligt stort problem. Vi andra försöker lugna trummisen och säger att vi får försöka stå ut, men icke. Efter ytterligare ett par låtar reser sig vår trummis upp mitt i en låt, kastar trumpinnarna åt helvete och stormar av scenen. När han ska ta sig ut ur tältet säger någon något i stil med "fan vad ni suger" varpå vår kära trummis helt enkelt nitar honom.

Vi spelar pop

Haha! Fantastiskt!!!
Och det är ju mycket roligare just för att ni är ett popband och inte ett metalband eller liknande.

Fast jag förstår att det inte var så jävla roligt just då när det hände.

Det värsta som hänt mig (trummis) är väl att jag lite för sent upptäckt att sejarmattan varit av, så istället för ett snärtigt virvelslag så blir det ett 'tjong'.

En gång så lyckades ena gitarristen hoppa så mycket att hans monitor föll ner från podiet (skolkonsert, vi i kompgruppen var placerade bakom kören på feta gradänger, fallhöjd på ungefär 1m) dock var det några bland körmedlemmarna som rättså snabbt stack dit och lyfte upp den igen.

Jag har faktiskt klarat mig rätt bra från såna här saker. Men en väldigt komisk sak hände mig för ett par år sen då jag hade ett coverband med några kompisar. Vi spelade på en 40-årsfest och skulle öppna med "Hold The Line". I virvelslaget som slår in hela låten slår jag rakt igenom skinnet. Det var dock ingen katastrof för jag hade en extravirvel med mig. Men det var jävligt pinsamt en stund.

Första låten, första ljudet från scen=virveln pajar Priceless!