1. Hur gammal är du??
30, snart 31.
2. Hur mår du??
Nu mår jag rätt bra. Var sämre för några år sen då man hade mycket ångest och förtvivlan, men nu har jag mest trubbat av och bryr mig inte så värst längre.
Har många givande intressen och ett jobb jag verkligen trivs med, tjänar rätt bra och lever ett enkelt och bekvämt liv.
3. Varför gick det som det gick??
Ett självklart moment är ju faktumet att jag aldrig någonsin försök - har haft noll kontakt med tjejer under hela mitt liv (föurtom i skolan och någon kollega), och då snackar vi verkligen noll, aldrig ens haft ett genuint samtal någonsin.
Men då blir ju följdfrågan varför jag aldrig gjort det, och jag har ingen bra förklarning. Extrem blyghet, social fobi, ångest eller något dylikt, aldrig fått någon diagnos dock.
Sen har jag inga vänner heller, inte umgåtts med någon på över 10 år, och det har lett till någon slags ond spiral där varje år som går blir man mer och mer socialt handikappad.
4. Har du gett upp eller försöker du fortfarande bli kvitt din svennedom?? Vad är din strategi och tror du att du kommer att lyckas??
Ja, jag har gett upp (eller kan man ge upp på något man aldrig ens 'börjat' med?). Har satt det i ungefär samma fack som att vinna på lotto - klart man vill vinna några miljoner och skulle självklart ta vara på en sån chans, men det är inget jag går omkring och realistikt tror kommer hända.
Och helt härligt tror jag inte ens jag skulle klara av att träffa någon nu, skulle vara totalt vilsen och inte ha en susning hur man för sig, vare sig i konversation, flirt eller annat.
30, snart 31.
2. Hur mår du??
Nu mår jag rätt bra. Var sämre för några år sen då man hade mycket ångest och förtvivlan, men nu har jag mest trubbat av och bryr mig inte så värst längre.
Har många givande intressen och ett jobb jag verkligen trivs med, tjänar rätt bra och lever ett enkelt och bekvämt liv.
3. Varför gick det som det gick??
Ett självklart moment är ju faktumet att jag aldrig någonsin försök - har haft noll kontakt med tjejer under hela mitt liv (föurtom i skolan och någon kollega), och då snackar vi verkligen noll, aldrig ens haft ett genuint samtal någonsin.
Men då blir ju följdfrågan varför jag aldrig gjort det, och jag har ingen bra förklarning. Extrem blyghet, social fobi, ångest eller något dylikt, aldrig fått någon diagnos dock.
Sen har jag inga vänner heller, inte umgåtts med någon på över 10 år, och det har lett till någon slags ond spiral där varje år som går blir man mer och mer socialt handikappad.
4. Har du gett upp eller försöker du fortfarande bli kvitt din svennedom?? Vad är din strategi och tror du att du kommer att lyckas??
Ja, jag har gett upp (eller kan man ge upp på något man aldrig ens 'börjat' med?). Har satt det i ungefär samma fack som att vinna på lotto - klart man vill vinna några miljoner och skulle självklart ta vara på en sån chans, men det är inget jag går omkring och realistikt tror kommer hända.
Och helt härligt tror jag inte ens jag skulle klara av att träffa någon nu, skulle vara totalt vilsen och inte ha en susning hur man för sig, vare sig i konversation, flirt eller annat.