Vad är igen för ordklass?

Okej, när man "gör något om och om igen", hur är det då? På samma sätt måntro?

"Om och om igen" analyseras väl egentligen lämpligast som ett ord, ett adverb. Skriftbilden är inte alltid så mycket att gå på.

Via synonymen »om« <-> »åter« ser man att den frasen består av tre adverb och konjunktionen »och«. Så länge ordklass heter ordklass bör vi nog fortsätta analysen ner till varje ord.²

I varje fall i dialekt kan »igen« vara ett tydligt adjektiv med betydelsen »stängd«:

— Är du säker på att kylskåpsdörren är igen.

² Engelskans "part of speech" (~ordklass) däremot inbjuder till klassificering av vissa fraser innehållande mellanslag. Elementet "part of speech" är själv ett exempel och syftar på ett funktionellt språkelement (term/begrepp) bland annat därför att särskrivning är vanlig. Som substantiv har "fire fighter" / "fire-fighter" / "firefighter" en och samma roll i en sats. Lexikalt svarar "part of speech" (3 atomära ord) mot satsdel (1 ord).

Det är inte så självklart vad som är ett ord. Är "överhuvudtaget" ett ord? Är "över huvud taget" ett ord? Man kan inte gå på skriftbilden när man analyserar ett språk, för den är en efterkonstruerad konvention.

Ja »"överhuvudtaget« är ett ord därför att det har en artikel i Svensk ordbok. Frasen »över huvud taget« är i första hand just en fras, i andra hand ett alternativt skrivsätt för det långa ordet. I praktiken har vi en uppmjukning åt det engelska hållet, men vi har ju inte lika stora sjok som engelska of-genitiv. Den största gruppen två- och tre-ordiga ord är partikelverb.

Strax efter det enkla verbet »komma« finns fraser som kvalificerar partikelverb för varsin artikel i SvO och därför kan sägas vara ord. I det fallet blir partikelverben också artikelverb. Att behandla partikelverb i lös och fast konstellation kräver att man mjukar upp begreppet ord lite:

komma igen, igenkommande
komma ihop sig (ingen samskriven variant)
komma ihåg, ihågkomst
komma sig för [, komma sig före]
försigkommen
komma före
förekomma

Det sättet att se på saken är användbart om man ska lösa korsord, men du skulle knappast tas seriöst om du skrev en grammatisk beskrivning över ett språk och i din analys hänvisade till en ordbok. Vad som är ett ord eller inte definieras utifrån semantiska, morfologiska, fonetiska och syntaktiska egenskaper, aldrig antalet mellanslag i en skriven text.

En fullt respektabel encyklopedi antyder att ordbokens(!) artikelstruktur är tungt vägledande för identifieringen av ord. NE (min markering):

ord, en språklig enhet av typen fot som språkanvändare brukar uppfatta som mer eller mindre given. Ordet är huvudkategori i de flesta lexikon och spelar även i övrigt en grundläggande roll i språkvetenskapen. Inte desto mindre visar det sig vara mycket svårt att precisera. Allmänt sett karakteriseras ord av en viss självständighet i förhållande till den omgivande texten och en viss enhetlighet i betydelsen. De avgränsas uppåt mot fraserna såsom på stående fot och nedåt mot morfemen som i fot-a. Ord uttalas utan paus mellan ljuden och skrivs utan mellanrum mellan tecknen. Dock växlar stundom sammanskrivning och särskrivning som i överhuvudtaget och över huvud taget.

Ja, det synsättet har korsordskonstruktörer nytta av. Det är ju inte korsfraser de väver i första hand.

Den engelska definitionen av "word" är inte särskilt yvig. Istället får jag uppfattningen att redan termen "part of speech" betraktas som en fras snarare än ett ord.
Ref. http://en.wikipedia.org/wiki/Word#Word_boundaries (i brist på mera teoretiska källor)

Jag vet inte riktigt hur du läser ut det ur den texten. Dessutom kallar de ju implicit "över huvud taget" för ett ord i slutet av stycket. För övrigt tycker jag inte att ett uppslagsverk väger tyngre än hela forskarvärldens samlade erfarenheter.

I ditt citat skriver ju Thomas E. Payne att ett ord som inte är substantiv, adjektiv eller verb ses som adverb om det har ett semantiskt innehåll. Det framgick inte av din ursprungliga beskrivning, som gick ut på att allt "som inte passar in någon annanstans" är adverb, och det var det jag vände mig mot inledningvis. Om man lägger till den semantiska aspekten kan jag hålla med om att det är rimligare att se adverb som en ordklass för det som blir över efter substantiv, adjektiv osv. Detta alltså till skillnad från prepositioner. Om man stöter på ett ord som man kanske inte känner till, säg t.ex. trots och omedelbart tar för givet att det är ett adverb, så vore det felaktigt.