Språkutvecklingen i europa

Vi har ju indoeuropeiska, finskugriska, altaiska (olika turkspråk) och kalmuckiska (??), baskiska, semitiska (på Malta) och kanske nån mer.

Njaä Beror på hur vi definierar "förr i tiden" och hur vi definierar språk. Om man menar att vi idag talar svenska i Sverige men tidigare talade jämtska, gutiska och en massa andra sockenmål så kan man väl säga att dialekterna blivit svagare på standardspråkets bekostnad i de flesta länder på grund av TV, folkskola och urbanisering. Däremot är det rätt få europeiska språk som dött ut. Manx dog ut senaste sekel, men talas idag igen som modersmål. Dalmatiska dog ut på 1800-talet, korniska och norn på 1700-talet, gotiska på 1600-talet.... Väldigt få europeiska språk har dött ut med andra ord. Går vi riktigt långt tillbaks i tiden hittar vi betydligt fler, som dakiska, trakiska, iberiska och andra, fast då fanns inte svenska, tyska, engelska, franska och de flesta språk som nu fanns. Bortsett från ett kast på några procent har nog inte Europa varit mycket rikare på språk än det är idag under de senaste 3000-5000 åren. Hur det såg ut innan det vet vi inte.

jasså där ser man, intressant inlägg då har europa varit väldigt bra då med andra ord på att bevara alla språk som talats. Var intressant det där med Manx också, intressant att det dog ut men sedan började att användas igen. Hur blev det så egentligen? beslöt sig alla bara plötslig för att endast prata Manx igen?

Att de flesta är på väg att dö ut har väl inte riktigt med saken att göra, 50 familjer är rätt så imponerande, för att inte tala om spännande, hur man än vrider och vänder på det, och Europa är i förhållande till resten av världen fortfarande språkfattigt.

Det vet vi ingenting om. Vad vi vet tyder mig veterligen inte på samma språkliga mångfald här som där borta. Teorin om indoeuropeernas invandring i Europa med medföljande utträngning av "urbefolkningen" smakar mer politik fullt med omotiverade antaganden än vetenskap varhelst jag läst om det. Det gäller bevisligen inte i Skandinavien och det kryllar inte precis av förindoeuropeiska ortnamn i resten av Europa heller.

Nu är inte frågan om indoeuropeernas urhem av stort intresse för mig så jag är inte mer än ytligt påläst, men argumentationen för att PIE skulle uppstått någon annanstans än någonstans i faggorna har hitintills framstått som krystade och verkar mest upprepas av gammal vana. ("Det måste vara så, var som helst men inte i Tyskland!"... typ... )

Hade det funnits säg 50 språkfamiljer här, säg samtida med indoeuropeiskans uppkomst, borde det ha satt sina spår i både språk och ortnamn, vilket det inte har i någon omfattande utsträckning (alla indoeuropeiska underfamiljer har ett ordförråd som delvis inte delas av de andra, men det finns egentligen ingen anledning att förutsätta att det måste vara resultatet av äldre substrat.) Lite trist, på sätt och vis. Språk är kul.

Det var väl ungefär så ja. Det pågår ju även försök att återuppliva korniskan. Det finns ett flertal som talar detta språk idag, främst i Cornwall i sydvästra England där det en gång talades förr.

Ja, det där är litet kul, men fick intrycket för många år sedan att rörelsen för korniskans återupplivande var ganska splittrad och översållad av amatörer som egentligen inte visste vad de höll på med. Litet Lars Magnar Enoksen-varning alltså. Det kanske har ändrat sig förstås. En professor Williams i keltiska språk, tog tag i saken och skrev en grammatik, Clappya Kernowek, och en ordbok också har jag för mig, men jag är inte säker på att "experterna" nappade på det. Fick det suddiga intrycket att det handlade mycket om att en del fantaster redan var vana vid en vansinnig stavning och ett engelskt uttal, eller något sådant. Men jag kan ha helt fel, inte lätt att bilda sig en uppfattning över internet alla gånger.

@Foderbeta


Det stämmer väl rätt bra. Rörelsen var väl främst splittrad i frågan vilken version av korniska man skulle återuppliva och vilken ortografi som skulle användas.

Den form av korniska som talades i slutet innan det dog ut blev allt mer påverkad av engelska. I vilken omfattning vet jag inte men kanske rörde det sej om både ordförråd, grammatik och uttal.

Även ortografin var engelskinfluerad i det sista. Vissa anser då att man skall återuppliva den senast talade formen, så som språket naturligt hade utvecklats. Andra menar att man skall återuppliva en äldre form utan engelsk influens.

Rörelesen för korniska har varit rätt splittrad, mycket på grund av att ingen vet med säkerhet hur språket lät eftersom det hann gå ca 100 år från dess att den sista "naturliga" kornisktalande personen dog tills återupplivningen satte igång.

Vad gäller Manx är det en helt annan sak, där hann man sätta igång med återupplivningen medan de sista talarna ännu fanns i livet, så folk lärde sig av dem. Dessutom kunde man spela in dem på band, så vad gäller Manx är språket välbevarat. Idag finns det igen föräldrar som talar manx med sina barn och det finns skolor på Isle of Man där undervisningen sker helt på manx.

Jag tycker det har med saken att göra i så måtto att det är en av många anledningar till varför vissa delar av världen har låg lingvistisk diversitet. Det svarar förstås inte på frågan hur det tills nyligen kunde finnas 50 språkfamiljer i Nordamerika, medan det sannolikt inte fanns det i Europa före indoeuropeiskans "intåg" (som du skriver och som du säkert har rätt i). Kan det dock inte vara så att klimatet har spelat viss roll? Europa har ju varit istäckt till stora delar till och från.

Jovars, det verkar rimligt och jag tror det kan ligga någonting i det.