Svenska språkfrågor om uttal och stavning

Det är möjligt att de här har diskuterats tidigare så om de finns en befintlig tråd får ni gärna länka till den. Frågorna dök upp efter att ha sett Fredrik Lindströms serie "Värsta Språket".

1. I serien fick jag lära mig att man förr skrev exempelvis roser istället för rosor och andra ord som numera slutar på -or istället skrev -er. När gjorde man den reformen och varför? Att uttala -er är ju fortfarande utbrett så det känns som att borde ha vart få som uttalade -or då.
Var det någon slags estetisk ändring? Eftersom folk uttalade det -er samt att -er följer samma riktning som både norska och danska så borde de väl ha vart bra som de var?

2. Ifrån samma serie berättar han att Svenska Akademien bara sammanställer ord som används utav svenska folket och egentligen inte bestämmer hur folket ska skriva och vilka ord vi ska använda (hoppas ni förstår mig rätt). Om det stämmer är det i princip fritt fram att skriva som man vill? Om majoriteten/många skulle börja skriva t.ex. kvinner (kvinnor) och fråger (frågor) kommer det då i slutändan bli den "rätta" formen i svenskan enligt SAOL?

3. Om det vore okej att skriva kvinner och fråger, vart går då gränsen? Vore det i så fall okej att skriva dialektala ord så som de låter (t.ex. skriva fesk för fisk, vär för väder osv)?

I serien lät de som att språket är mer öppet för ändringar än vad de känns som därav de två sista frågorna.

Nu är jag inte så insatt i just den frågan, så det blir mest kvalificerade gissningar. Men jag tror att det här rör sig om så länge sen, så att någon reform har aldrig varit aktuell. Innan ungefär sjuttonhundratalet så skrev man lite hur man ville. Då skrev folk förmodligen både -er och -or. Sen när stavningen standardiserades så blev det -or som fastnade av någon anledning, kanske bara en slump.

För länge sen sågs det dessutom som positivt att skilja sig från danskarna och normännen, vilket kanske kan vara en bidragande orsak. -or är inte heller helt taget ur luften, utan har förekommit naturligt i sydliga dialekter (men då med uttalet -årr).

Ja. Ingen kan bestämma hur någon ska skriva. Akademiens ordlista, ordbok och grammatik är helt och hållet deskriptiva. Det är naturligtvis helt fritt att skriva hur fan man vill. Sen är det bra att hålla sig till gängse normer om man vill bli tagen på allvar i seriösa sammanhang, men visst.

Du kan skriva uaysdhje för fisk om du vill, det finns ingen gräns någonstans. Man får använda sitt omdöme och tänka efter vad som är lämpligt i den situation man befinner sig i.

Jag antar att jag har missuppfattat när reformen skedde eftersom jag uppfattade det som att det skedde relativt nyligen. Givetvis får man hålla sig till standarden för att slippa missförstånd när man skriver och det var mest som exempel för hur långt man kan gå. Det var mest så att det kändes som att innan jag såg de avsnittet att Svenska Akademien styr över hur man ska skriva medan det egentligen är väldigt öppet.

Tack för svaret.