Karl Ove Knausgård, liv & verk.

Instämmer med att de bör läsas sporadiskt snarare än i ett svep.


För övrigt undrar jag om det är någon här som efter att ha läst Min Kamp 1-6 gav sig på hans två tidigare romaner? Isåfall, gav de er något nytt eller var det mycket repetition från Min Kamp? Tänker väl kanske i första hand på handlingen i Ut Ur Världen och Min Kamp 4. Är de läsvärda i ert tycke?

Detta besvarar inte din fråga men... Jag läste 'Min Kamp 1-6' och kort därefter 'En tid för allt'. I det fallet var det ingen repetition annat än att man kände igen stilen och några av funderingarna kring bibelöversättningar. Det störde dock inte läsupplevelsen.

Visst besvarar den min fråga! Jag kanske i första hand skrev om "Ut Ur Världen", men undrade över "En tid för allt" också, så det var perfekt. Får ta mig an den någon dag, då. Är strax klar med "Om Våren", och den känns, precis som någon recenscent skrev, som "Min Kamp 7". Rekommenderas strax. Endast 180 sidor lång men han lyckas få med en hel del. Rekommenderas.

Knasgård.är.så.jävla.tråkig. Den breda medelmåttiga publiken behöver uppenbarligen inte riktig litteratur. Bara skiten är lättillgänglig och ger ett slags sken av att ha någon form av djup. Knausgård är en totalt meningslös författare.

Knausgård är väl knappast lättillgänglig. Och hans böcker är knappast några kioskvältare. Hans "djup" består ju i att han är så ärlig och extremrealistisk att det ibland blir plågsamt.

Knausgård är en kioskvältare som säljer som fan. Hans enda storhet är att medelmåttorna gillar honom. Han saknar substans men människor känner en intimitet när de läser hans skit. De tror att allt han skriver är på riktigt vilket skulle vara rätt sinnessjukt. För om det var på riktigt så har Knasgård det bästa minnet i människans historia. 79% av allt i hans över 3000sidor långa dyngepos är fiktivt. Men folk är så korkade att de köper det som något "extremrealistiskt" för att det just är en så sjukt omfattande textmassa och så tråkigt och menlöst att det måste vara på riktigt. Sen att att han etikerat skiten med "Min kamp" bidrar till illusionen av "extremrealism". Enda anledningar till att folk läser skiten är som sagt intimiteten de känner med Knasgård. De upplever att de lär känna Knasgård på djupet. Samma mekanism som gör att en dagbok skriven av vem fan som helst är intressant att läsa. För att det är intimt. Det är ett rent psykologiskt fenomen som gör att folk läser honom. På samma sätt som folk kollar menlös dokusåpa på teve trots att det är helt innehållslöst. Att jag ens bevärdigar din menlösa kommentar med ett svar gör ont i min själ men måste man så måste man Det kommer inte att hända igen.

Autofiktion är ju det namn som "genren" kommit att få, som han skriver i. Och det är väl ingen som på allvar tror att det som står i Min kamp är 100% så som det var? Det är ju just det att vi inte vet vad som är sant och vad som är fiktion (även om böckerna är att betrakta som romaner, och inget annat) som utgör en av styrkorna.

Vore mycket intressant om du kunde nämna några romaner du gillar, så vi kan bilda oss en uppfattning om ditt smakomdöme, och se om du är någon att öht. bry sig om, eller om du bara är en flamebaitande loser.

Knausgård har ju dessutom själv berättat i intervjuer att han inte minns händelseförlopp i sig utan att han utifrån minnen av "rum" i barndomen/det förflutna skapar potentiellt "sanna" beskrivningar av det som skett. Sen är frågan om huruvida det är sant eller inte irrelevant enligt mig i alla fall. Om texten framstår som sann, är det väl det viktiga för en som läser den.

Men är du efter på något sätt eller? Inlägget jag svarade på handlade om att storheten i Knasgård låg i det ärliga och extremrealistiska. Tyvärr är jag inte lika intresserad av ditt smakomdöme när det gäller litteratur. Som om någons smakomdöme är relevant i den är här diskussionen Nu kommer jag inte bevärdiga den här menlösa diskussionen med några fler svar. Men visst kan jag nämna några böcker jag gillar trots att det är helt irrelevant för diskussionen. De som jag kan komma på nu är Journey to the end of the Night, Madame Bovary, Orons bok och det mesta av Strindberg. Det finns egentligen inte ord för att beskriva hur tråkig Knasgård är, men om man läser skiten så måste man nog vara rätt tråkig själv. Karl är ju totalt humorbefriad och skitnödig. Och det hade man kanske kunnat stå ut med om det fanns spår av visdom och kunskap i textmassorna.

Du säger det som om det vore negativt med att känna intimitet. Varför tror du folk skriver? Varför tror du folk läser? Sedan att du verkar ha någon slags nagel i ögat vad gäller Knausgård är ju mer än önskvärt tydligt. "Det är ett rent psykologiskt fenomen som gör att folk läser honom", skriver du. God dag, yxskaft!

Självklart är det inte på något sätt 100 % autentiskt. Som Shalashaska skriver handlar det om någon sorts autofiktion. Inga memoarer eller ens biografier är helt sanna. Jag hoppas du drev när du skrev att han i så fall skulle ha det bästa minnet i människans historia. Inte ens han själv påstår att det är sant. Sedan undrar jag var du får siffran 79 % ifrån. Vore intressant att få veta vilka mätningar du gjort.

Notera att jag inte tycker ditt inlägg var "menlöst". Vi är här för att diskutera. Men hyfsa till tonen lite, tack!

Jag har läst samtliga 6 böcker i hans svit Min kamp. Anmärkningar,

Den sjunde bokens filosoferande del var lite ojämn. Sista delen av den första boken var magnifik.
En sak som förundrade mig är hans minne, men jag tror att han senare sagt att han skarvat en hel del med sina ihågkomster, men det var jag tydligen för dum för att märka eller så gjorde han det på ett smidigt sätt.

Knausgård för det Nordiska priset, även kallat det Lilla Nobelpriset, i år. Det är verkligen välförtjänt, grattis Karl Ove!

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a...la-nobelpriset