E=mc^2

formeln E=MC^2 vad är det tänkt att föreställa egentligen. den kan ju inte appliceras som en riktig formel eftersom den inte stämmer. så jag undrar vad det är för ett påhitt, ser själv ingen logik i denna formel, tycker den verkar rent av dum.

E (energi mäts i Joule)
M (massa mäts i Kg)
C (ljusets hastighet c:a 300000 km/s).

Denna formel tar ingen hänsyn till vilket ämne massan avser då det faktiskt är av högsta vikt. ett kilo vätesyreblandning, har högre energiinnehåll än 1 kilo vatten. tar du 1 kilo plutonium-239 vice dess klyvningsprodukt blir differensen långt större.

så jag undrar vad det finns för vett och förnuft i denna tillsynes totalt menlösa formel.

Den visar att massa och energi är samma sak.

De energier du pratar om kommer från kemiska processer eller kärnklyvningar då omvandlas ej hela massan till energi. Vi har ju t.ex. restprodukter kvar efter kärnklyvning (väldigt lite massa går för övrigt över i energi i den processen). Vad formeln pratar om är den energi som kommer ur en total omvandling från massa till energi.

Bästa exemplet jag kommer på är en proton och en antiproton som möts, då går dessa över till ren energi i form av ngn sorts strålning.

Läs E=MC^2 av David Bodains

Det du säger är så mäkta fel att jag inte vet var jag ska börja, inget illa ment men att läsa något vore rekommenderat.

Men det är som sagt ett förhållande mellan massa och energi, energi kan bli massa och massa energi.

Bandhunden. Ljusets hastighet är inte 300000 m/s, utan 3x10^8 m/s.

Einsteins formel kan användas för att bl.a. beräkna den frigjorda energin i solen p.g.a. fusion.
När fyra vätekärnor smälter samman till en heliumkärna omvandlas en viss mängd massa till energi.

Vätekärnans (protonens) massa=m(H)=1,0075u
Heliumkärnans massa=m(He)=4,0013u
m(He)-m(H)=0,0287u

I procent innebär detta att när fyra vätekärnor förenar sig till en heliumkärna försvinner 0,7% av deras massa.

Den frigjorda energin blir
E=0,007x(3x10^8)^2=6x10^14 joule per kg väte

att totalt omvandla massa till energi (i form av strålning) ger en oerhört stor energimängd varför man kan tycka att massan (den t.ex. kemiska eller nukleära energin som materialet massan består av har blir ovidkommande). Fel!

Formeln tar fortfarande ingen hänsyn till andra energier, ni påstår alltså att dom inte har nån betydelse. att 1kg plutonium-239 och 1 kg av dess klyvningsprodukt har samma energi. nämligen (1x(3x10^8)^2 = 9x10^16 = 90PJ (petajoule).

men det är ju rent bullshit. för det skulle betyda att jag får ut mer energi om jag först klyver 1 kg plutonium-239 och får ut ren kärnenergi säg x Joule (x är jävligt högt varjefall) å sedan omvandlar klyvningsprodukten (1 kg) till ren energi. än om jag omvandlar 1 kg plutonium-239 till ren energi från första början.

i fall 1 har jag fått ut 90 PJ + x J. och i fall 2 har jag endast fått ut 90 PJ
nu har ni allt skitit i det blå skåpet igen.

vad du sa herr eremit verkar dock rimligt. (sålänge massa försvinner under fusion stämmer matematiken). såvida det nu verkligen förfaller så att massa upphör att existera under fusion. fånigt bara att insinuera att jag inte skulle känna till ljusets hastighet (något som minsta barn känner till) för en teckenmiss.

Du har naturligtvis rätt. Vetenskapen har missförstått formeln. Skriv om alla böcker!

Hahaha...

Till Bandhunden har jag följande att säga: folk försöker att hjälpa dig och du spelar allan ballan och förlöjligar dem. Jävligt omoget!

Nu vet jag inte precis hur en Plutonium-239 är uppbyggd, men det finns mer energi än bara ren massenergin. Energi som håller ihop kärnan t.ex. och elektronernas energi.

Gör den inte?
E=mc^2
m är inte massan på plutoniumet du har från början.
Antag att du beskjuter en plutoniumatom med en neutron, plutoniumet klyvs och du får en eller flera nya atomer+lite annat skräp, t.ex. neutroner+betapartiklar+antineutriner.

Differensen mellan viloenergi+rörelseenergi före reaktionen subtraherat med viloenergier+rörelseenergier hos restprodukterna=0 (energikonservering).

En typisk kärnreaktion skrivs a+X->Y+b
där a är en accelererad partikel, X är målpartikeln, Y och b är reaktionsprodukter. Ofta är Y en tung produkt, medan b är en lätt partikel som kan detekteras. Vanligen är a och b neutroner, protoner, alfa- eller betapartiklar, men ibland är b gammastrålning.

Konserverandet av den totala relativistiska energin innebär att
0=energi före-energi efter
0=m(X)c^2+T(X)+m(a)c^2+T(a)-[m(Y)c^2+T(Y)+m(b)c^2+T(b)]

EDIT: Om b är gammastrålning kan man lösa ut dess energi ur formeln. M.a.o. kan man säga att m i Einsteins formel är denna gammastrålnings massaekvivalens.
Jag är ingen pedagog (dessutom är det 12 år sedan jag pluggade kärnfysik), men jag hoppas att det ändå går att förstå vad jag menar.

så för att gå till eremitens resonemang. 1 kg plutonium-239 som man klyver blir alltså mer än 1 kg klyvningsprodukt. det måste det ju bli annars stämmer ju inte formeln. en ökad massa hos klyvningsprodukten måste ju kompensera plutonium-239s mycket högre energiinnehåll. (såvida formeln stämmer) likaså måste totalt 1 kg (väte som oxideras med syre i en balanserad formel) bli mer än 1kg vatten. för att formeln E=MC^2 skall stämma. och nästan kokande vatten måste kompensera genom att väga mindre (förlåt ha en mindre massa) än när det var kallt så att farbror einsteins härliga formel skall stämma. ärligt talat så har jag väldigt svårt att tro på det här. ursäkta om jag verkar ohövlig, men sålänge det saknas logik kan jag inte bara tro på denna allmänt vedertagna teori.

har läst böcker om relativitetsteorin och det är förvånande vad man kan hitta på.

Till Boogaloo:
jag förlöjligar inte folk som kommer med en RIMLIG förklaring, däremot händer det att jag stör mig på folk som säger så HÄR är det, utan att ge en RIMLIG förklaring. samt folk som kommer med en bombsäkert förklaring som brister i logik.

Det var kanske dumt av mig att använda E för att både beskriva Einsteins formel och energibevarandet, jag har editerat min post. Jag hinner inte granska din senaste post just nu, måste iväg och handla. Jag återkommer.

Jag vet inte vilka produkter plutonium sönderfaller till, så jag väljer uran i stället.

U(235) + n -> U(236) -> Rb(93) + Cs(141) + 2n

m(U235)=235.043924u
m(n)=1.008665u
m(Rb93)= 92.92172)u
m(Cs)=140.91949u
c=2.99792x10^8m/s
u=1.661x10^(-27)
Jag hoppas att du tror på massvärdena, annars kan du få formlerna för att själv räkna ut dem.

För enkelhetens skull antar jag att alla partiklar befinner sig i vila, både före och efter fissionen.


E = [m(U235) + m(n) - m(Rb93) - m(Cs141) - 2m(n)]c^2

Sätter man in värdena finner man

E=2.9x10^(-11) J = 181 MeV

Detta är den energi som frigörs vid fissionen.


Ett annat exempel: vi antar att U(238) sönderfaller spontant till två stycken Pd(119)
Medelbindningsenergierna/nukleon hämtar jag från en tabell.
För U(238) är den -7.6MeV och för
Pd(119) är den -8.5MeV
Jag förmodar att du vet att bindningsenergier anges negativt.

U(238) -> 2Pd(119)
-238x7.6MeV -> -2x119x8.5MeV d.v.s.
-1809MeV -> -2033MeV
För att energin skall vara konserverad måste höger led ökas med +214MeV. Dessa 214MeV vilka kan mätas experimentellt är den energi man har vunnit genom sönderfallet, den består bl.a. av neutroner, beta- och gammastrålning (ungefär 80% av värdet är deras kinetiska energi).