2010-04-19, 09:38
#1
FB har från start varit en plats för allehanda virrpannor med mer eller mindre extrema åsikter. Dock har jag upplevt det, under säg de senaste tre åren, som att den ton som används i språk och argumentation i stort faller nedåt i en snabbt virvlande spiral.
Nu talar jag inte enbart om den stora utbredningen av trollargument av min-pappa-är-starkare-än-din-typ eller idiot-jag-vet-bäst-oavsett-hur-jag styrkt-min-åsikt-typ, utan även att många verkar ha likställt utnötningsstrategier med att vinna en debatt. Går man samman i en anslutning av användare och tjatar tillräckligt mycket och länge så finns det ingen som har en humanistisk syn som orkar skriva på I&I. Man orkar inte skriva kring socialistiska tankar på PI. Det blir svårt att föra vettiga samtal kring feminism på F&J.
Jag har sannerligen själv också skrivit ett antal inlägg som nog får anses vara riktiga lågvattenmärken. Här hade det ju varit vackert att hävda att dessa bara var skrivna ur frustration i stridens hetta, men det är inte riktigt sant. Ibland är det roligt att provocera. Ibland för att man blir arg när man pratar med någon vars uppenbara brist på sans och vett gör att man för samma resonemang om och om igen femton inlägg i rad. Ibland bara för provocerandet i sig.
Skulle man se det som en enskild företeelse här på FB så vore det en sak. Men även i vanlig media och överhuvudtaget när man byter åsikter med andra så ser jag samma nedåtgående spiral. Jag tänker exempelvis på den republikanske ledamoten Joe Wilson i den amerikanska kongressen som började skrika att Obama var en idiot när de debatterade sjukvårdsreformen. Ser det som mindre troligt att det hänt för 20 eller ens 10 år sedan.
Håller vi på att överhuvudtaget tappa retorik och argumentation som... ja, som konstform får man nästan ta och kalla det.
Jag saknar argumentation och retorik med lite finess. Där man kan ha olika åsikter. Där man kan stå för sin sak baserat på egna tankar. Man kan ta udden av eller för den delen enas kring vissa punkter i ett resonemang. Allt utan att man fastnar i stenkastningsdebatter.
Har alltihop sin grund i bristande språkundervisning? Borde retorik och argumentation vara en mer tydlig del av språkundervisningen? Är alltihop bara en manifestation av att man, på grund av att föregående punkter inte är uppfyllda, i ren desperation bara har kvar alternativet att skrika "idiot" eller "troll" när uttrycksmöjligheterna inte räcker till?
Med andra ord: är det Jan Björklunds och Svenska Akademiens fel att debatter förs på en så dålig språklig nivå (många gånger även innehållsmässigt, men det kan de rimligtvis inte klandras för) i Sverige i allmänhet och FB i synnerhet?
Nu talar jag inte enbart om den stora utbredningen av trollargument av min-pappa-är-starkare-än-din-typ eller idiot-jag-vet-bäst-oavsett-hur-jag styrkt-min-åsikt-typ, utan även att många verkar ha likställt utnötningsstrategier med att vinna en debatt. Går man samman i en anslutning av användare och tjatar tillräckligt mycket och länge så finns det ingen som har en humanistisk syn som orkar skriva på I&I. Man orkar inte skriva kring socialistiska tankar på PI. Det blir svårt att föra vettiga samtal kring feminism på F&J.
Jag har sannerligen själv också skrivit ett antal inlägg som nog får anses vara riktiga lågvattenmärken. Här hade det ju varit vackert att hävda att dessa bara var skrivna ur frustration i stridens hetta, men det är inte riktigt sant. Ibland är det roligt att provocera. Ibland för att man blir arg när man pratar med någon vars uppenbara brist på sans och vett gör att man för samma resonemang om och om igen femton inlägg i rad. Ibland bara för provocerandet i sig.
Skulle man se det som en enskild företeelse här på FB så vore det en sak. Men även i vanlig media och överhuvudtaget när man byter åsikter med andra så ser jag samma nedåtgående spiral. Jag tänker exempelvis på den republikanske ledamoten Joe Wilson i den amerikanska kongressen som började skrika att Obama var en idiot när de debatterade sjukvårdsreformen. Ser det som mindre troligt att det hänt för 20 eller ens 10 år sedan.
Håller vi på att överhuvudtaget tappa retorik och argumentation som... ja, som konstform får man nästan ta och kalla det.
Jag saknar argumentation och retorik med lite finess. Där man kan ha olika åsikter. Där man kan stå för sin sak baserat på egna tankar. Man kan ta udden av eller för den delen enas kring vissa punkter i ett resonemang. Allt utan att man fastnar i stenkastningsdebatter.
Har alltihop sin grund i bristande språkundervisning? Borde retorik och argumentation vara en mer tydlig del av språkundervisningen? Är alltihop bara en manifestation av att man, på grund av att föregående punkter inte är uppfyllda, i ren desperation bara har kvar alternativet att skrika "idiot" eller "troll" när uttrycksmöjligheterna inte räcker till?
Med andra ord: är det Jan Björklunds och Svenska Akademiens fel att debatter förs på en så dålig språklig nivå (många gånger även innehållsmässigt, men det kan de rimligtvis inte klandras för) i Sverige i allmänhet och FB i synnerhet?
