Citat:
Ursprungligen postat av LucNN
Jag håller med till en vis del, men det är och blir trots allt flumfilosofi.
Din sista kategori, de deprimerade, är fel. Du syftar nog på de som inte är nöjda. Den kategori du beskriver stämmer inte in på kliniskt deprimerade, som oftast är inaktiva. Men det är sant, att om man anser att målet med människans liv är att kontribuera till någon sorts utveckling som kan sägas att "gå fram" och inte "tillbaka" (vad det så än innebär), då är tillståndet "nöjd" inte att föredra. Nöjd är, som du kommer in på, ett tillstånd där det hela är lagom, och inte i behov av att utvecklas yterligare. Jag skulle vilja säga att du inte har skapat en teori om människans strävan, men närmare undersökt begreppen "nöjd" och "onöjd". Målet är inte passiv dumhet, men en period där man är nöjd
kan innebära en period av passivitet. Men det beror helt och hållet på vilken mening
nöjd användas i.
Sa själv på skoj till en lärare, att frustration och hat är de mest skapande elementer i människans natur. Lektionens tema var "kärlek" och "glädja", och diskutionen gick på hur dessa två är basis för allt som finns, inte bara som målet, men som medlet att nå dit. Dessa två är inte starka motivatorer.
Förlåt om jag var lite oklar, mitt i natten filosofi + trötthet kan ha den inverkan
Men för att förtydliga så menar jag med deprimerande, missnöjda. Dom som saknar något och inte accepterar vår tillvaro. Och enligt mig kan dom korsa lite fram och tillbaka med deprimerade på vissa punkter. Det var därför det råkade bli en liten felbenämning.
Hur skulle belöningar få oss att skapa. Det är ju som att ge godis till ett barn för att ändra inställningen till att städa sitt rum.