Definiera Konsevatism!

Rubriken talar för sig själv. Jag läste nyligen en bok vid namn "Konservatism" som förklarade att konservatism är lika mycket ideologi som attityd:

Konservativ attityd är motsatsen till revolutionär, att man inte ska pröva nya saker bara för att de är nya, utan endast om man har belägg för att de ska bli bättre. Man ska bevara det som fungerar och är bra, bara för att man är säker där man står. Samtidigt ska förändringar ske måttligt för att bevara stabilitet. Alltså är "revolutionismen" och radikalismen en politisk motsats till konservatism.

Vad man är däremot om man vill gå bakåt och inte stå stilla i politiken, det vet jag inte. "Nykonservativ" eller "Radikalkonservativ" kanske?

Konservatism som ideologi har jag förstått bygger mycket på moral och värdegrund, som ska byggas upp genom uppfostran(?), alternativt religion (?), tradition(?), nation(?), kulutr(?) osv. Ett samhälle klarar sig inte utan en gemensam uppbyggd moral och värdegrund, då slutar man i liberalismens beväpnade och ytterst farliga samhälle.

Vad säger ni, hur definierar ni konservatism?

Vill man återgå till hur saker var förr kallas man reaktionär.

Konservatismen kan inte enbart definieras som en anti-radikal ideologi, som motsätter sig förändring. Med det resonemanget skulle socialdemokraterna vara Sveriges konservativa parti.

Konservatismen förknippar jag med monarkin, adeln/överklassen, kyrkan, militären, moralkonservatism (traditionalism) och hierarkism.

Jag skulle faktiskt kalla Socialdemorkaterna för Sveriges konservativa parti. Det är därför jag är lite tvekande till konservatismen som attityd för att man ska "stå stilla", utan att den snarare borde användas som en attityd för att man ska bygga politik på försiktighet och analys.

Monarkin, adeln, kyrkan och militären är väl snarare endast delar i traditionalismen, om man nu innefattar traditionalism i konservatism.

Boken Du har valt att studera är ingen lämplig källa om du vill förstå och lära dig mer om konservatismen. Då den är en smula missvisande och beskriver konservatismen på ett felaktigt sätt. En bätte idé är istället att läsa Edmund Burkes "Reflektioner angående Franska revolutionen" som, om än en smula komplicerad vid sina ställen, är utmärkt studielitteratur för att lära sig mer om ämnet.

Jag är benägen att dela upp konservatismen i två delar. Den första delen är de klassiska konservativa värderingarna. Kronan, korset, svärdet, etc. Den andra är konservativ politisk metod. Dvs man förbättrar samhället istället för att förändra det. I fall den beprövade och av erfarenhet framtagna metoden fungerar på ett harmoniskt sätt. Varför då förändra, enbart för förändringens skull?

Uppfostran, religion, kultur allt det anses viktigt inom konservatismen. Människan är inte en perfekt varelse med ett osvikligt rättspatos och exemplarisk hyfs. Utan är i viss mån i behov av att "regleras" något som i högsta grad kan göras genom en god uppfostran, Dvs lära människan skillnad på rätt och fel, osv. Religion är bra på det sättet att det kan ge människan högre moraliska värden att försöka uppnå. Inte någons moral är osviklig, därför skulle jag säga att ha en högre moralisk förebild (Jesus t.ex.) är någonting som många människor i hög grad behöver.






Att kalla Såssarna för ett konservativt parti är att vara en aning fel ute. Där har vi att göra med en ideologi som kallas för "strukturkonservatism" Dvs att man är nöjd med den rådande samhällsstrukturen. Det har egentligen ingenting med konservatismen som ideologi att göra utan är mer ett förhållningssätt som nyttjas av den som för tillfället är nöjd med den rådande samhällsstrukturen. Förslagsvis den som innehar makten över samhället

Konservatism är att bevara det som är värt att bevara och förbättra det som är i behov av förbättring.

Tack för ett bra inlägg! Ska kolla in den boken.
Isåfall skulle väl väldigt, väldigt många politiker och partier kunna kallas konservativa?

Säkerligen, med det är desto fler partier som inte bevarar det som är värt att bevara. Utan snarare förändrar efter egen godtycklighet, utan eftertanke eller användande av de lärdomar tidigare generationer pådragit sig.

Men då blir ju konservatismen väldigt mycket en smakfråga och mycket mer otydligare än t ex Socialism, neoliberalism osv. Till och med Vänsterpartiet skulle nog hävda att deras politik bygger på "eftertanke" och användande av lärdomar.
Jag hade en intressant diskussion med en god vän idag om hur samhället kan upphöja moral och om moral ens existerar (vilket han envist hävdade), har du någon kommentar till det?

Mvh

Vänsterpartiet hävdar säkerligen både det ena och det andra. Det betyder dock inte att det är sant. Deras politik bygger knappast på eftertanke och lärdomar, då deras politik historiskt sett har misslyckats, vart den än har testats.

Att säga att konservatism är en smakfråga är kanske en aning enkelt uttryckt, men det är i viss mån sant. Inom både liberalism och socialism ingår det en vision i den politiska metoden, som är tänkt att lösa alla problemen. Liberaler vill avreglera marknaden, socialister vill styra den, osv. Jag vill hävda att inom konservatismen handlar det i högre grad om att pröva sig fram till att upptäcka sådana metoder som gagnar samhällsbygget. Och genom tradition och eftertanke hålla fast vid de metoder som har varit samhället till gagn. Det finns med andra ord ingen grandios plan som är så genialiskt utstuderad att den kommer lösa alla problem.

Gällande moral skulle jag säga att den existerar, därför att vi säger att den gör det. Eller det ännu starkare alternativet, Gud säger att den gör det. Genom att inpränta moral genom lagen eller Guds ord så kan man reglera människors handlingar och begär. Den konservativa ståndpunkten i frågan är ju att människan är skapad ofullständig, med en tendens att begå själviska handlingar som skadar andra. Varvid moralen är en viktig stöttepelare i samhällsbygnationen.

Genom att skapa beständiga värden, man ska inte stjäla, mörda, vara otrogen. Så får människor med svag vilja någonting fast och beständigt att luta sig mot och finna stryka i, i en svag stund.

Precis. Många texter (dock inte alla) som jag kommit över (bl.a just boken "konservatism") menar att man är konservativ om man (bl.a) vill bevara det väl etablerade o.s.v (och att liberalism skulle innebära förnyelse, frigörelse, förändring o.s.v) Detta utan undantag och utan hänsyn till vad det gäller. Detta håller jag verkligen inte med om och det stämmer inte heller. Som du säger så skulle en socialliberal i dagens Sverige isåfall vara konservativ eftersom att han (naturligtvis) anser att denna ideologi är väl etablerad och bör bevaras. Tvärtom så är en konservativ enligt detta synsätt liberal då han vill förändra samhället så att det överensstämmer med sin konservativa ideologi.