Vart kommer "mar" ur mardröm ifrån?

Vart kommer "mar" ur mardröm ifrån?

Från ordet mara

http://www.svenskaakademien.se/web/Ordlista.aspx

Edit: Ajdå, länken var inte så direkt men en mara är en varelse som man sa red på sovande människor, ungefär en häxa.

Samma mara förekommer i engelska "nightmare". Den vägen kan man få veta att maran är samma ord som märr (häst av honkön). I senare tid har rollerna bytts så att man rids av maran, men det är nog omvänt. Att bli bortförd på en svart häst kunde vara en mardröm för både den ene och den andre.

Svenska ordboksredaktörer vidhåller att maran är av okänt etymologiskt ursprung, och det är med förlov sagt okunnigt. Boskapsskötsel har förstås aldrig hört till bokstavsskötarnas intressesfär.

Det är en olycklig metafor att maran kopplats till femininum. De förskräckliga verkliga marorna skapas av militärer, girighetsministrar och kardinaler i patriarkala hiarkier.

Det är närmast oförlåtligt att Svensk ordbok (2009) vidarebefordrar diskriminerande skrock. Det är lika illa i NE-miljö: Kanske ett exempel på "wishful thinking". Lady Godiva har fascinerat inte bara knäppgökar. Artikeln lämnar dock en intressant öppning, nämligen att nattlig oro skulle kunna drabba en häst och att kopplingen till märren kom den vägen. Ett sto som mist sitt föl lär drabbas av svår oro.

Det finns ett antal mar-ord som inte har med märren att göra, utan med havet. Mareld (mar·eld) och martorn kommer av latinets mare 'hav';

Lustigt, enligt franska wikipedia kommer mar i cauchemar från äldre nederländskans mare som betydde spöke, och det hävdas även (med hänvisning till ordbok) att ordet mare hade samma betydelse i engelskan och tyskan samt att det är från den nordiska maran som ordet kommer. Undrar hur spöket blev en häst i det engelska språket... Eller märren kanske redan fanns när maran kom?

Den ålderdomliga tyska motsvarigheten till nightmare är Nachtmahr, enligt Duden så har den sina rötter i den germanska marah och keltiska mark som båda betyder häst.

Den gamla kvinnliga hästen (die Mähre) är femininum och Nachtmahr är maskulinum, förmodligen har redan tidigt två olika ord blandats ihop: ordet för den kvinnliga hästen och ordet för spöke/häxa med nordiska/germanska rötter.

Hellqvists etymologi av mara: http://runeberg.org/svetym/0545.html

Och källan till att "maran rider en" beror på sömnparalys o hypnagoga/hypnapompa hallucinationer, vilket kan drabba vem som helst!

Nu måste vi väl reda ut martallen också?! Den svenska ordboken (NEO) är motsägelsefull, den kopplar morfemet mar- till maran men noterar samtidigt

martall = ... förkrympt, knotig tall som växer på mager mark bl.a. på havsstränder

Martorn, en tistel, heter också havtorn — klockren koppling till det latinska havet.

Det som talar för oknytt i martallen är att andra knotiga och risiga bildningar kopplas till slika väsen: trollhassel, häxkvastar på björk etc.

Skalden Evert kväder sålunda:

Fördöme dig skymning, och drag nu din kos!
Det brinner i martallens topp!

Martallar karakteriseras av att de saknar distinkt topp. Poeten har sin frihet, särskilt om barden ifråga lystrar till namnet Evert.

Det tycks råda delade meningar? Enligt Etymology online så är det inte samma stam i "mara" och "märr".


http://www.etymonline.com/index.php?...earchmode=none

Det här var en marig fråga!

M V H

Petter Eremiten

Vad fan är det där för dynga du kommer och sprider? 99% av all ondska gestaltas av manliga attribut, att mara skulle råka benämnas som kvinnligt spelar väl fan ingen roll?