En otroligt konstig känsla

Haha, har aldrig reflekterat över vad dte kan vara, har bara trott att det är nåt slags drömstadieflumtjosan fast nu när jag tänker på det är jag alltid vaken när det händer, alltså blundar ju och försöker sova men inte somnat.

Har då inte haft feber när det har hänt mig.

Även jag har haft denna känsla dock endast när jag har haft feber vid 6års åldern.

jag fick sån tillsammans med panikångestattack typ 4på morgonen så vaknade man upp så..oftast va armarna domnade också.. Hört att det är nån slags epilepsi

Minns när det hände första gången och jag skulle förklara det för mamma. Sade att det kändes som en boll av luft som tryckte på mig, eller något i den stilen. Hon förstod förstås ingenting.

Edit:
Vaknat upp med en helt död vänsterarm har jag gjort två gånger hittils, men aldrig tillsammans med den där känslan.

Hm, jag har också upplevt något liknande. Brukar hända när man ligger och blundar. Jag kan fan inte förklara för att någon skulle förstå, men allt händer i huvudet.

Gah, försökte få fram några ord för att förklara vad jag menar, men jag är nästan säker på att det är samma sak som TS upplevt. Det brukar oftast bara hålla i sig några sekunder, men en gång för inte så länge sedan kunde jag hålla kvar känslan i nån minut och riktigt utforska

Edit: Ni säger att "det" växer, jag upplever det snarare som att det krymer tills det är jättelitet och jag tänker mig att jag trycker ihop det med mina fingrar. Men jag tror jag förstår vad nu menar.

Jamen det där har jag också varit med om!
Det var dock jävligt längesen, måste ha varit när jag var liten.
Det kändes liksom som om något inom mig, typ som en ballong eller boll växte och blev större för att sen bli mindre och sen växa och bli mindre.
Minns att hela tiden när jag fick sådär när jag var liten så såg jag inom mig en rosa elefant som balanserade på en tråd.
Det var liksom en hisnande känsla.

Intressant att alla upplever det på olika sätt. Kanske är det precis samma känsla, men man ser på den på olika sätt? Inte helt otroligt i.o.m. att alla(?) upplevde det första gången när de var små, och kanske hittade på ett eget sätt att förklara det på.

Intressant tråd. Jag får en väldigt skum känsla ibland, väldigt sporadiskt inträffar det, när jag ligger i sängen och är inte långt från att somna. Jag tycks mig minnas den från barndomen men jag vet inte om det bara är något jag inbillar mig. I vilket fall, den är otroligt svår att få grepp om. Jag kan inte placera den i verkligheten, den liknar helt enkelt inte något sinnesintryck från vardagen. Bara den här känslan att den är från det förflutna...

Det är liksom ett oändligt expanderande, som du skriver abou, som att man fyller ut ett oändligt stort utrymme väldigt fort.. Jag har ibland även, när jag ligger där och försöker sätta fingret på det, tänkt mig att det är som om man vibrerar otroligt fort utan att ha någon kropp.

Jag glömmer oftast känslan när jag somnar. Sen, ibland en vecka efteråt, ibland ett halvår, då får man känna den i ungefär 15-20 sekunder.

"Där var den igen! Vad är det?" Man vill liksom att den ska stanna kvar tillräckligt länge för att man ska kunna placera den på något sätt. Till sist blir förnimmelsen allt svagare, tills den är bortom räckhåll och man inte kan "reproducera" den när man ligger där i sängen, frustrerad.

Det tror jag också, det är ju trots allt jävligt diffust och konstigt att förklara, men jag förstår ju absolut hur alla menar.
Men TS, det du sa om skumfog och gult, jag tänkte lite mer på det och kom då på att det länge var en gul skumgummifotboll som växte för mig.
Det kan ju vara en tillfällighet, men just att det var gult känns märkligt.
Någon mer som känner igen det?

Jag tror att när man är liten och har en sjukdom så hallucinerar man kanske lite, och jag hallucinerade kanske om turtles när jag hade hög feber och tittade på dom och deras 3-fingrade händer och det kändes som om fingrarna kom och rörde mig även om tv:n var långt bort. och på nåt sätt kanske det minnet har etsat sig fast i den känslan jag fick då och får än idag.

Jag minns även att jag hade en till hög feber när jag var runt 3 och jag minns inget annat från den tiden, och då drömde jag om lägenheten vi bodde i då och vi flyttade kanske 3 månader efter det.
jag minns inget om hur lägenheten såg ut förutom hur den såg ut i drömmen, och när jag tittade på bilder ser lägenheten ut prcis som i drömmen. Jag tror att många av minnena man glömmer finns kvar i långt inne i huvudet och man kan bara minnas dom genom drömmar dock så kan man inte minnas alla minnena man drömmer då man bara kan komma ihåg en väldigt låg procent av det man drömt under natten, dagen efter.

Nej, jag har inga associationer av den typen. Varken med gul färg eller skumgummibollar.

Jag har aldrig tänkt på att andra kanske upplever samma fenomen. Lite kul faktiskt. Det vore även roligt om fler kunde skriva ner andra associationer de får, så får man se om de känns bekanta eller inte.

Känslan brukar komma när man verkligen kopplar bort ALLT och enbart fokuserar på den där känslan. Ibland försvinner den som sagt väldigt fort, men man känner igen den direkt.