Arbetslöshet - resursslöseri?

Här tänkte jag beskriva min bild av arbetslöshet och höra era tankar, invändningar osv. Eftersom ekonomier anno 2010 är komplicerade och inbegriper så många faktorer så tar jag resonemanget till ett mer fundamentalt och teoretiskt plan, nämligen ekonomin av en söderhavsö (eller liknande).

Säg att ön för enkelhetens skull är hem för 100 invånare som bor i samma by och att ekonomin saknar en valuta. Arbetsdelning råder så en pott med söderhavs"arbeten" är fördelade över invånarna, så som att samla kokosnötter, jaga fåglar, underhålla hyddor/boplats, ta hand om barn och inte minst fiska.

Sålänge ingen är svårt sjuk, handikappad eller liknande så torde samtliga invånare kunna bidra i någon mån med sin arbetskraft. Säg då att ön har drabbats med något så mystiskt som "ungdomsarbetslöshet". 10 st ungdomar sitter hemma i byn och rullar tummarna medan resten arbetar. Självfallet kan man inte låta dessa svälta så de får givetvis ta del av frukterna av de andras arbete, av fisk osv. Det finns uppenbarligen saker att göra i ekonomin, hyddor att laga, mer fisk att fånga osv så någon brist på arbete kan omöjligen råda. Men ändå är ungdomarna hemma i byn om dagarna.

Så vad kan förklara ungdomarbetslösheten? Ett förslag är brist på erfarenhet. Ungdomarna har ingen eller liten erfarenhet av ösysslorna vilket gör de mindre produktiva än de äldre mer erfarna fiskarna, hyddreparatörerna, kokosnötssamlarna etc. En udda hypotes eftersom det borde vara möjligt för ungdomarna att vara med de vuxna och lära sig att t ex fiska. De är givetvis mindre produktiva, men de fångar i alla fall någon fisk vilket gör att den totala potten av fisk som ska fördelas i byn växer och att ungdomarna blir "utbildade" i fiske och kan öka sin produktivitet. Denna lösning borde därför vara resursmässigt rationell för alla parter: fiskare, arbetslösa ungdomar osv.

Så varför sker inte detta? För att äntligen nå fram till en parallell till dagens situation så kan det vara så att fiskarna har organiserat sig. Och de säger att alla som ska fiska måste fånga minst 5 fiskar om dagen. I en valutalös ekonomi framstår det här förstås som helt irrationellt. I dagens ekonomi skulle det här produktivitetskravet översättas till ingångslöner. Om ingångslönen är så hög att en oerfaren person inte kan producera motsvarande eller högre än värdet på dess lön så kan personen inte anställas och läras upp. De organiserade arbetarnas intresse i detta måste vara att skydda sina löner.

Problemet är att de att arbetslösa ungdomarna måste överleva på något sätt, vilket gör att de får ta del av socialbidrag, a-kassa eller bara leva på sin föräldrar. Det innebär att de organiserade arbetarna måste betala skatt, a-kassa eller underhåll med sina artificiellt höga löner. Deras slutgiltiga köpkraft blir därför inte högre. Hur man än vänder sig har man rumpan där bak så att säga. Vore det inte resursmässigt mer rationellt att då släppa in dessa oerfarna ungdomar på arbetsmarknaden för en lägre lön som motsvarar deras produktivitet, även för de organiserade arbetarna?

Det här resonemanget handlar inte om moral, rätt eller fel osv även om det är intressant. Utan det handlar om vad som är resursmässigt rationellt. Jag utgår också ifrån att det inte finns någon brist på arbete att utföra i dagens ekonomi. Hus behöver byggas, småföretagare går på knäna, restauranger kan alltid behöva mer personal, SJ kan behöva ersätta sin automatiska reseplanerare med människor osv.

Så varsågod och såga mitt resonemang eller bidra med egna tankar. Detta är förstås en amatörs idéer och innehåller säkerligen mer eller mindre fundamentala fel.

Underlag:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Arbetsl%C3%B6shet

Jag anser att det inte går att jämföra, idag har vi lagstiftning och skatter
som reglerar vad som är tillåtet och genomförbart.

I ett litet ö-samhälle så råder antagligen det sunda förnuftet och alla som
arbetar gör det för överlevnad och inte som för i dag överkonsumtion.
De äldre på ön skulle tas om hand för sina tidigare insatser och ses om av
familj och vänner, de yngre skulle frysas ut om de inte bidrar till verksamheten.

Om de arbetslösa på ön haft funktionsnedsättningar p.g.a. olycka t.ex så
skulle antagligen gruppen hitta på en mindre krävande sysselsättning, om
det bara är lata så får familjen ta hand om dem.

Jag anser att arbetslösheten idag är en produkt av vår överkonsumtion, inte
direkt ett resursslöseri men det pekar mer på att de som har resurser i första
hand ser om sitt eget hus, vi driv ständigt framåt av årsredovisningar och
kvartalsrapporter. Företagen måste skära i alla kostnadsled för att blidka
aktieägarna och marknader, där kommer männsikan i kläm när jordbruks-
och verkstadsindustri moderniserats och automatiserats under åren, då
blir arbetslöshet det enda alternativet då marknaden inte behöver individen
om den inte besitter speciella kvalifikationer som gynnar marknaden d.v.s.
köparna, du och jag.

Hoppas jag håller mig tillräckligt nära topic och den som läser, förstår.

Jag håller med din analys i stora drag, arbetslöshet beror på att vi har minimilöner och olika typer av straff för att anställa folk vilket gör att vi får en produktivitetströskel som man måste över för att det skall bli lönt för någon att ge en arbetsuppgifter, tillsammans med belöningar som delas ut till de som inte arbetar som gör att det inte är lönt att utföra arbete mot för lite ersättning.

I en marknad utan bidrag, minimilön eller anställningsstraff skulle inte arbetslöshet som sådan finnas.

Satsningar på låglönegrupper hörs omtänksamt och rart men är ju det som orsakar arbetslöshetseländet genom att omvandla det som skulle vara ingångsjobben till sådana som man kan stanna kvar och trivas på och strunta i att klättra vidare.

De som inser detta och föreslår drastiska lönesänkningar för de lägst avlönade, framstår istället som grymma och elaka som "trampar på de svaga" och massmedia är som alltid starkt engagerad i desinformationsverksamheten.

Det låter fint, men om man lägger till några faktorer:
Yngling A vill inte fiska. Han åker ut med båten och lägger sig sen i båten och sover. Kommer alla vilja dela lika av dagens skörd då?
Yngling B hittar ett sätt att fånga blå fisk som är mycket godare än röd fisk. Han behöver bara fiska en blå fisk varje dag, för när han kommer hem kan han byta sin blåa fisk mot tio röda. Kommer han vilja fiska hela dagen ändå då?
Yngling C lyckas förföra yngling D:s flickvän. Kommer yngling D då vilja fiska åt C när han brutit benet?
Osv...

Och för att fortsätta parallellen:
Arbetsledaren som leder båtturerna ska fortfarande ha sin bonus på 150blå fiskar varje månad oavsett hur skörden ser ut. Man kan ju avsätta denne på posten, men problemet blir då att han/hon då ska ha 600 blå fiskar per månad i fallskärm
Hur bra fungerar det systemet om det tex kommer en dålig fiskesäsong?
Är hela ön villig att svälta så att arbetsledaren ska kunna äta sig smällfet under en dålig fiskesäsong?
Är hela ön beredda att fiska arslet av sig de extra timmarna så att samma person/er ska kunna få sina bonusar även de åren då fisket går bra?
Istället för att bara fiska det dom behöver och sedan lägga sig och njuta av solen resten av dagen?

Liknelsen fallerar i rätt många avseenden.
*Vi har både överkonsumtion och överproduktion
*Resurerna som finns i vårat samhälle är inte ens i närheten av att vara hälften så rättvist fördelade
*En hel del av allt arbete som utförs i vårt samhälle skapar varken mervärde eller för samhället framåt.
Det finns där enbart eftersom den som utför arbetet ska kunna försörja sig.

För höga reallöner leder som du säger till arbetslöshet. En jämn inkomsfördelning har dock den stora fördelen att den bidrar till en nödvändig strukturomvandling genom att slå ut lågproduktiva företag (som skulle kunna vara produktiva med subventionerad/gratis arbetskraft). Detta leder till en strukturomvandling som på lång sikt kommer att flytta över arbetskraften till mer produktiva branscher. Försök att rädda varvsindustrin i Sverige är ett bra exempel på detta, men detta ledde bara till att strukturomvanldningen tog längre tid än den gjort utan alla miljarder som pumpas in i branschen.

Vi behöver bara gå tillbaka 60+ år i tiden. Då fick barnen gå direkt från skolan till skördearbetet och arbeta tills mörkret kom. Då först fick dom gå hem och få mat. För det fick dom naturligtvis ingen ersättning av föräldrarna. Det var en självklarhet att dom skulle arbeta.

Ibland behövde grannbönderna extra hjälp och då kunde ungdomarna arbeta där för en ringa ersättning. Och det gjorde dom, för det var deras möjlighet att få några slantar.

När barnen kom upp i sådär 15 års ålder fick dom ta plats som dräng/piga. Lönen fick dom bära hem till föräldrarna.

Ungdomsarbetslöshet beror på följande:
A) En del har ett uppträdande som inte accepteras på arbetsplatser.
B) En del har inte den arbetsdiciplin som är ett minimum på arbetsplatser.
C) Värdet av deras utförda arbete är lägre än lön enligt kollektivavtal.

Ta utdelning av reklam som exempel.
A) Man kastar reklamen istället för att dela ut den
B) Man utför inte jobbet i tid.
C) Man tycker att det är för mycket arbete i förhållande till lönen.

intemittnamn: Om de får reda på detta kommer han förstås åka på en utskällning eller förflyttning till annat yrke.

Om det finns en sån efterfrågan på lyxmat så får vi anta att basbehovet av fisk för överlevnad redan är tillfredställt. I såna fall låter det ekonomiskt rationellt att ynglingen arbetar mindre om denne inte vill exportera blåa fiskar till grannöar eller liknande. Men de existerar för enkelhetens skull inte i mitt teoretiska exempel.

Det här visar väll att ö-samhället inte alltid är optimalt som en nerskalad exempelekonomi. Dagens moderna ekonomier är alldeles för stora och anonyma för att sånt ska spela någon avgörande roll på ett generellt plan.

Dina frågeställningar är intressanta men jag förstår inte riktigt om de är invändningar mot mitt resonemang eller inte. ?

BallaRune:
Nog för att jag själv kan vara oprecis men ditt resonemang saknar proportioner. Dagens VDar må tjäna många industriarbetares löner i månaden men det är ändå en droppe i havet sett till vad bolagen omsätter och vad de betalar ut i totala löner. En bonus är förövrigt prestationsinriktad så en dålig säsong hade gett en låg bonus.

Överkonsumtion: Vi konsumerar mer än vi producerar?
Överproduktion: Vi producerar mer än vi konsumerar?
Om sant, hur kan vi ha båda?

Sant. Det gör en generell jämförelse med en ekonomi anno 2010 mer problematisk helt klart. Men på vilket sätt påverkar den jämförelsen med ungdomsarbetslöshet?

"för samhället framåt." låter som en subjektiv uppfattning och det var inte där jag ville föra diskussionen. Egentligen har du dock rätt i att det finns delar av industrier som inte skapar mervärde och existerarför sysselsättningens skull. Delar av bilindustrin t ex som hålls under politikernas armar.

upinx:
Jag håller med om att det leder till en strukturomvandling. Jag förstår dock inte varför det skulle vara nödvändigt eller ens önskvärt. En del av strukturomvandlingen består ju i att mindre produktiva företag som; butiker på landsbygden, småskaliga jordbruk, små nischade affärer som slaktare etc. Förlorar artificiellt mycket i konkurrenskraft mot storskalighet i form av storbönder, icas köplador osv. Det leder antagligen till ett mer produktivt och materiellt rikare samhälle men varför det skulle vara nödvändigt får du gärna förklara.

Gromph:
A: Förekommer självfallet men svårt att fastställa i vilken omfattning men lätt att fastställa att det inte ger en ungdomsarbetslöshet på 20-30%

B: Svar på A.

C: Premissen är det jag och andra varit inne på i tråden men är din förklaring att ynglingen tackar nej till arbetet för att lönen är för låg eller har jag missförstått dig?

Alla:
Ingen har tagit sig an frågan om det inte vore ekonomiskt fördelaktigt för organiserade arbetare att släppa in mindre produktiv arbetskraft på arbetsmarknaden trots att det sänker deras löner eftersom de får ett plus i form av sänkt skatt, sänkt avgift till a-kassa, lägre arbetsbörda osv.

I övrigt så ser jag nu att mitt sätt att citera era inlägg i stycken kanske inte var så lyckat. Ni får ursäkta.

Självklart för en tänkande människa. Fungerande arbetsmarknad är lika viktigt för hushållning med resurser som fri prisbildning på varor.

Boten för eländet kunde kanske vara en begränsning av rösträtten till folk som klarat sin grundskoleutbildning i vilken då skulle ingå grundläggande insikter i marknadsekonomi. - D v s fungerande ekonomi.

Nej, det är ju just det bonusar inte är. Inget i vårat lönesystem är egentligen prestationsbaserat, utan mer beroende av yrke, ålder, kön, hur lång tid på arbetsplatsen etc.

En droppe i havet får stå för dig själv.

Tanken föddes (tror jag) med Mundebo och grabbarna, att det skulle
hålla nere reallöne-ökningarna med ett antal procent arbetslöshet.
Före detta krumsprång och anpassning till marknadsekonomi tror
jag att arbetslöseheten var riktigt nära noll.

Rätta mig gärna om jag har fel.