Empati

Rasism är minst sagt brist på empati, det måste alla hålla med om. Har någon brist på empati, har den för få Spegel-neuroner i hjärnan, vilket resulterar i att vissa människor då saknar medkänsla för andra människor. Att sakna Spegel-neuroner är en Psykisk störning.

Kan vi då konstatera att Rasism är en Psykisk störning?

Skitsnack. Din utgångspunkt är fel, ditt (ytterst bristfälliga) resonerande fel och din slutsats helt fel.

Jordgubbar är röda. Tegelstenar är också röda. Därför konstaterar jag att tegelstenar är gjorda av jordgubbar!

Hejsan! Intressant ämne. Jag tror att det är mer komplicerat än så. Rasistiska åsikter kan grunda sig i objektiva resonemang fria från hatiska åsikter. Bara för att man är rasist måste man inte tycka illa om andra. Vill påpeka att jag ser rasism som ganska värdelöst.

Vita människor generellt besitter för mycket empati. Den är lätt att utnyttja vilket vi idag kan se över hela världen i vita nationer. Samhällen förstörs, brottslighet, konflikter och instabilitet är följden av vår empati. Många ickevita människor däremot har brist på just empati. Det är därför de är kraftigt överrepresenterade inom t. ex brottslighet. Jag skulle däremot inte vilja påstå att ickevita generellt lider av en psykisk störning, det är snarare en naturligt genetiskt betingning för många av dem.

Ni vänsterliberala "alla är individer"-muppar ska alltid patologisera era ideologiska motståndare. Rasism (som i att sätta den egna flockens intressen först) är naturligt, sunt och av godo - och definitivt inte lika med empatibrist eller illvilja mot andra.

Att hata andra "raser" är sunt, naturligt och av godo? Nej.

Där har du ju helt fel. Till och med djur har Spegel-neuroner, och känner därför empati. En Man från Kuba t.ex har inte en annorlunda hjärna än en från Sverige, såklart.

En sund rasist hatar inte. Han är lika god, medkännande, empatisk och rättvis som vem som helst, fast han inser vikten av grupplojalitet och den egna flockens väl framför andras (precis som när de flesta föräldrar väljer att hjälpa sina egna barn framför andras).

Rasism är realism.

Jag är extremt sympatisk och älskar mina mära och kära över allt annat, och jag tycker att oprovocerat våld och djurplågeri är riktigt hemskt. Jag känner en stor medkänsla för de som har det svårt i samhället såsom svårt sjuka, hemlösa och äldre som lever ett fattigt liv på ålderns höst.

DÄRFÖR känner jag nu en stor olust för vad som händer, då det väller in folk med helt andra värderingar än våra. Att dömma homosexuella till dödsstraff, att låta döda sitt eget kött och blod, att se fina djur som oönskad smuts, ja att helt enkelt ha en syn på omvärlden som vi kanske hade här för många hundra år sedan.

Tror inte det finns många riktiga rasister här, men däremot finns det en massa rädda empatiska män och kvinnor som ser vad som är på väg att hända och som talar klarspråk om det.
Ni sverigehatare skyller ofta på att rasism beror på rädsla och ni har helt rätt, den som inte är rädd för denna mångkulturdyrkan saknar inte bara spegelneuroner, dom saknar tamejfan hela intellektet !

Precis så.

Det är ren biologi. Negrer och araber är "inte av mitt blod" hur mycket vänsterpartister än argumenterar att "alla människor är precis likadana och det finns bara individuella skillnader".

Biologism är annars inte populärt hos vänstern men när det passar ideologin kommer man visst gärna med spegelneuroner i högsta hugg.

De är kraftigt överrepresenterade inom brottslighet för att dom är fattiga. I "vita nationer" har dom väldigt låg social status. DET bevisar nog motsatsen till ditt lilla påstående om att vita människor besitter för mycket empati.