tiden vs verkligheten

Denna frågan har säkert redan besvarats om och om igen, dock har jag fortfarande ej fått de svart på vitt... eller snarare ej förstått logiken ännu.

X och Y träffas på Arlanda, X stannar kvar i Sverige medan Y reser världen runt. Innan de lämnar varandra så ställer de sina klockor så de går exakt lika och bestämmer möte en vecka senare kl. 12.00 på platsen de nu finns på.

fråga 1) hur kan de komma sig att Y sedan ej kommer finnas på plats prick 12.00 enligt X klocka? (dvs Y kommer ha en tid som ej visar samma som X)

fråga 2) Om detta beror på polerna, spelar de då någon roll om Y har rest genom Asien och Usa för att komma runt, eller om han åkt över nord och syd polen?

fråga 3) Eftersom vi har 23.58 h på ett "normalt dygn", varför har vi då ej det som grund för ett dygn? istället för att använda oss av skottår som nu?

Fråga 4) Vid undersökningar om mänskligheten och dess sovvanor, varför visar dem att människor som lever utan tiden får en dygnsrytm där de är vakna runt 36 h innan de sover, istället för runt 17 h (eller vad de "vanliga" snittet är här och nu)

Nått är det ej som stämmer överens i ekvationen tiden vs verkligheten...

Svar 1) Det lär knappast uppstå några relativistiska effekter, vilka kan uppmärksammas med en vanlig klocka, p.g.a. att man reser runt jorden. Däremot måste Y öka sitt datum med en dag om han passerar datumgränsen i öst-västlig riktning, alternativt minska sitt datum med en dag om han passerar i väst-östlig riktning.
svar 3) Tycker du inte det skulle bli väldigt besvärligt att ange tid, om man försökte konstruera klockor utifrån detta. En av våra nuvarande timmar skulle då motsvara 58m57s. Man skall göra det så enkelt för sig som man kan, vilket man gör om man anser att medeldygnet är 24h. Givetvis blir man istället tvungen att införa skottår, men det är ju ett mycket mindre problem.

Svar 4) Människans, och alla andra djur och växters, biologiska dygnsklocka (en inre faktor) är inte exakt inställd på 24 timmar. Vanligen går den för sakta så att den inneboende 'rytmen' blir längre än 24 timmar. Hos människor som lever under normala förhållanden, och som är utsatta för dygnets normala växlingar mellan ljus och mörker synkroniseras den biologiska klockan med yttre förhållanden och tvingas in i 24-timmarsperioder. Denna synkronisering sker inte under onormala förhållanden.
Dygnsrytmen kallas för cirkadiansk rytm. Hos människan har de cirkadianska rytmerna studerats bl.a. på försökspersoner som har isolerats från omvärlden. Det har då visat sig att människan förmodligen har flera biologiska klockor, som styr olika funktioner, t.ex. kroppens temperatursvängningar, sömn och vakenhet.

3)
Jag tror faktiskt att ett dygn är exakt 24 timmar. Problemet med skottår har att göra med att ett år inte består av ett jämnt antal dygn. Jorden roterar ca 365,25 gånger runt sin egen axel, för gång den varvat Solen. För ett år sen, då Jorden var i precis samma läge i banan som den är nu, så vände Jorden 90 grader åt ett annat håll. Tiden på dagen, mätt som Solens höjd över horisonten, var 6 timmar förskjuten.

Det är ju som sagt tråkigt, att naturens tillfälligheter inte sett till att Jordens dygnsrotation, Månens omloppshastighet runt Jorden, och Jordens omloppshastighet runt Solen, alla inte är jämnt delbara med varandra! Därför måste man skarva månadsdagar till månadscykeln, och skottorsdagar till solcykeln. Men det finns ju ingen anledning till varför vi inte skulle dela in ett dygn, definierat som en Jordrotation runt sing egen axel, i exakt 24 (eller X) lika stora tidsenheter. Ett astronomisk jorddygn är nog exakt 24 timmar.

Som Eremiten så riktigt påpekat kommer man inte se någon skillnad på vanliga klockor, men en viss skillnad i tid blir det mellan Y och X även om vi då talar om miljarddelar av en sekund. Det beror på att ju snabbare du rör dig ju långsammare går tiden. Om du mot förmodan lyckas komma upp i närheten av ljusets hastighet på din färd runt jorden kommer det ske något märkligt. Efter att en vecka gått - en vecka du ägnat dig åt att åka omkring i väldigt hög hastighet - kommer du som avtalat till mötet. Då visar det sig att din kompis inte är där. Du hittar emellertid ett meddelande och en klocka. Meddelandet säger " varför kom du inte hit? Jag har gått här av och an i femtio år men nu orkar jag inte längre. jag är 80 år nu och du skulle ha varit här för femtio år sedan. När du tittar på klockan som ligger bredvid meddelandet ser du att det har gått 10 000 år ( fantastiskt att klockan fungerar fortfarande).

Du har rätt i det väsentliga men jag tror att jag läst någonstans att ett dygn inte är exakt 24 timmar. Men det är inte någon skillnad på två minuter som threadstartaren skrev. Jag tror snarare att dygnets längd ökar med någon bråkdel av sekund. Jag vet att månen och jorden kommer allt längre ifrån varandra ( några centimeter på hundra år har jag för mig) och detta påverkar nog jordens rotation så att dygnet blir allt längre.

Nja, nu låter det inte riktigt riktigt.

Om han som har rest har haft med sig klockan och rest i nära ljusets hastighet kommer hans tid gå mycket långsamt i förhållande till vi som står stilla på jorden.
Om han som har rest har åkt i 50 år "i sin tid" så kommer klockan ha gått 50 år. Inte 10 0000 år... Förstår inte riktigt vad du får det ifrån.

Jo, och om vi är inne på petitesser som inte ens de mest exklusiva urmakarna tar hänsyn till i sina verk, så kan man väl tillägga att Jordens rotation kring sin egen axel sakta bromsas in. För att inte tala om att vår bana runt Solen inte är exakt repetitiv, varför själva definitionen av ett "år" hänger i julgranen.

Svart på fråga 3:

Ett dygn är inte exakt 24 timmar.

Ett dygn är tiden det tar för Jorden att göra ett varv runt sin egen axel.
Detta varv tar inte exakt 24 timmar.
Detta beror på att vi inte har kunnat mäta den exakta tiden fören på senare år p.g.a. att vi helt enkelt inte hade tillräckligt bra mätinstrument för 100 tals år sedan när det bestämdes att ett dygn är 24 timmar.

Nu är det inte bara att ändra så där rakt av då vi har använt klockan i så många 100 tals år.

Visst, vi skulle kunna synka om så att våra klockor går exakt efter det astronomiska dygnet.
Men då jordens dygn blir lite längre för varje år (vi pratar om under en sekund per år) så kommer det ändå inte stämma efter några år.


Skottår har vi p.g.a. att ett år är den tid det tar för jorden att färdas ett varv runt solen. Då det inte tar exakt 365 dagar för jorden att göra ett varv måste vi lägga till en dag vart 4:e år för att kompensera den tiden.

Jordens dygn är inte i synk med jordens varv runt solen.

Jag är bara imponerad av att man varje år växlar mellan sommar- och vintertid utan debakel. Men att ändra längden av en liten tidsenhet som en timme (och en minut) vore ju trassligt. Väldigt många klockor skulle man måste byta ut...

Lösningen vore väl att införa ett "stardate" parallellt med gamla tiden.

Den klockan jag skriver om i sista meningen är den klockan som den man som stannade kvar på platsen hade. Killen som stannade kvar har alltså först väntat 50 år på att resenären ska dyka upp. Efter det har 9950 ytterligare år förflutit innan resenären dyker upp efter en vecka ( enligt resenären). OBS! Åren som förflutit är bara exempel. Det beror helt och hållet på hur snabbt man färdas. Om du färdas i 99,99999999999999999999999999 procent av ljusets hastighet kommer en vecka för dig pågå i några miljarder år för de som är kvar på platsen.

Alltså - den klockan som ligger still på jordens yta kommer att ha tickat på ( om den fungerar) i 10 000 år medan den klockan som finns på armen på den som reser nära ljusets hastighet bara visar att en vecka har förflutit.

Du måste ange en referenspunkt.
Ett soldygn, eller synodiskt dygn, är den tid det tar för Jorden att rotera ett varv runt sin axel i förhållande till solen.
Ett sideriskt dygn är den tid det tar för Jorden att rotera ett varv runt sin axel i förhållande till vårdagsjämningspunkten (eller i förhållande till en stjärna, om man vill ha ett exaktare värde).

Ett (apparent) soldygn är ungefär 3min56.56sek längre än ett sideriskt dygn (23h 56m 4s), vilket innebär att det sideriska året blir ett dygn längre än det synodiska året).

Det apparenta soldygnet är inte konstant eftersom Jorden inte rör sig med konstant hastighet i sin bana, och solen rör sig längs ekliptikan. Därför inför man medelvärdet av det apparenta soldygnet, och kallar detta för medelsoldygn. Denna medelsol antas röra sig längs den celesta ekvatorn (skenbart längs ekliptikan) med en konstant vinkelhastighet. Den tid det tar för medelsolen att skenbart röra sig ett varv i förhållande till vårdagjämningspunkten, kallas för ett tropiskt år (ibland även solår, ekvinoktialår eller årstidsår). Det tropiska året är 365.2422d=365d 5h 48m 46s långt. Vår kalender är baserad på detta år.

Det sideriska året är 365,2564 medelsoldygn, eller 365d 6h 9m 10s. Detta är den tid det tar för Jorden att röra sig ett varv runt solen i förhållande till stjärnorna. Det betraktas som den verkliga omloppstiden och används som enhet när man anger andra planeters omloppstider.

Romarna bestämde att ett år skulle innehålla 12 månader och varje år skulle vara 365 dagar. Kalendern skulle baseras på det tropiska året, vars längd de hade uppskattat vara 365.25 dagar. Vart fjärde år blev de tvungna att lägga till en dag, de valde februari, för att medelåret skulle vara 365.25 dagar. Senare ändrade de något på kalendern så att månaderna fick det antal dagar vi har nu. Det s.k. Julianska år som de använde var alltså baserat på ett medelår som var 365.25 dagar, vilket är 11m14s längre än det senare uppmätta värde som jag har angett ovan i texten. P.g.a. att de inte kände till det tropiska årets exakta längd, medförde detta att vårdagjämningspunkten 'flyttade' sig i kalendern, från den 25 mars till den 21 mars, på ungefär 370 år.

1582 hade dessa 11m14s gjort att vårdagjämningspunkten hade flyttat sig till den 11 mars. Om man hade fortsatt med denna kalender skulle man så småningom ha fått vårdagjämning i december.Påven Gregorius XIII såg till så att det blev en kalenderreform. Först blev man tvungen att helt enkelt göra sig av med tio dagar för att vårdagjämningen åter skulle infalla den 21 mars. Dagen efter den 4 oktober 1582 fick bli den 15 oktober. Det gregorianska året var 365.2425 medelsoldygn, vilket innebär att det skulle ta 3300 år innan kalendern skulle visa ett dygns fel.

De katolska länderna började använda denna nya kalender omedelbart, medan protestantiska länder införde den mycket senare, omkring 1750. Övergången ställde till med en hel del problem.
Som en fotnot kan jag nämna att ryssarna övergav inte den julianska kalendern förrän bolsjevikerna gjorde revolution, de blev då tvungna att hoppa över 13 dagar.

Den gregorianska kalendern har modifierats senare, för att stämma bättre överens med det exakta värdet på det tropiska året. Åren 4000, 8000 och 12000 var skottår i den ursprungliga gregorianska kalendern, men inte nu längre. Det tar 20 000 år för vår nuvarande kalender att halka efter med ett dygn.