De näringsämnen som växterna behöver för att fullfölja sin livscykel är proteiner, fetter, kolhydrater, vitaminer och mineraler. Nästan alla växter är autrofa och därför behöver bara växtnäring i mineralform. Växtnäring delar man in i två grupper ”makro” och ”mikro” näringsämnen. Till makronäringsämnen räknas kol, väte, syre, kväve, kalcium, svavel, fosfor och magnesium. Och till ”mikro” räknas magnum, järn, koppar, zink, bor och klor. Dessa ämnen är livsnödvändiga ämnen men behövs i mycket små mängder. Växterna näringför sig med hjälp av fotosyntesen och markvatten. Vid fotosyntesen omvandlas solenergin till näring.
Själva omvandlingen sker i bladens kloroplaster som innehåller klorofyll och omvandlar solenergin, vatten och koldioxid till kemiskt energi så som olika fosfater, druvsocker och syrgas.
Sockerarterna som växterna omvandlar till energin används som byggstenar i växtens vävnader. Näringen från markvatten tas upp genom rötterna och jämnas (blandas) ut med vatten med hjälp av diffusion. Rötterna suger upp vatten med näringen.
Men om växterna får för mycket näringsämnen med vatten kan ju rötterna börja ruttna pga försurningen.
Det måste man tänka på, alla mineral tillskott bör ges i rätta mängder.