Hjälp att förklara färger till en som försöker lära sig svenska (röd/rött mm)

Det kan också vara värt att påpeka att svenskan ursprungligen hade tre genus, i likhet med andra germanska språk: maskulinum, femininum och neutrum. Senare (1500-talet?) smälte maskulinum och femininum ihop till ett enda genus, som vi nu kallar utrum. (Tregenussystemet lever dock kvar i vissa dialekter, och har även lämnat spår i enstaka uttryck i desto fler - t.ex. vet kanske de flesta att klockan är "hon" snarare än "han".) Detta kan kanske ge några ledtrådar när det gäller att förstå systemet, särskilt om man har kunskap om andra germanska språk.

Sug av mig! Shiet, jag fattar knappt hälften av vad folk skriver. haha svenska 101


En enkel grej som jag använder är att böja ordet först (heter det så?) tex. hus blir huset , bil blir bilen, apa blir apan, bröd blir brödet. Alltså sätta "Den/Det där" framför ordet. Slutar ordet på T blir det ETT slutar det på N blir det EN.

Jag tror det funkar till 99%

Ja, men det utpekande den/det (här/där) följer ju bara huvudordets genus. Frågan är ju fortfarande varför det heter ett hus, det där huset (och inte en hus, den där husen).

När jag gick i skolan fick vi lära oss, att svenskan har fyra genus: maskulinum, femininum, neutrum och reale. Reale var beteckning på de substantiv, som hade "den-genus" fast de inte var levande, till exempel "en sko", "en låda" och så vidare. För mig känns det konstigt, att föra samman maskulinum och femininum till ett genus.
Jag ifrågasätter inte din beskrivning, men tycker, att den gamla terminologin var lättare att förstå.

M V H
Petter Eremiten

När man talar om genus nuförtiden är det ju uteslutande grammatiskt genus som avses, alltså enligt vilket mönster substantivet böjs – n-ord (utrum) eller t-ord (neutrum). Men ser inte till ordets semantiska betydelse. Detta förenklar den grammatiska analysen i vissa avseenden, men kan kanske göra det svårare att förstå varför ett ord tillhör den ena eller den andra kategorin.

Tack för diskussionen, för även vidare kunskapen! Ny fråga dock:

Hur ska jag kunna förklara skillnaden mellan Det/De/Dessa/Detta.
Jag försökte se det ungefär som:
Det = That
De = Those
Dessa = These
Detta = This

Men te x vid 'Detta är inte blommor' går inte min förklaring ihop (This isn't flowers??)
Eftersom 'this' är väl singular och 'blommor' är såklart plural.
Eller ska man ska blommorna som en sammansatt mängd och därmed använda 'Detta'? :S

Min kunskap för den svenska grammatiken är väldigt begränsad (iaf. när jag ska förklara hur den hänger ihop) så jag kan ha fel i mitt resonemang ovan.
Tack!

Formellt är »detta« oberoende av blommorna. Förstärk det semantiska avståndet lite för tydlighets skull. Jag håller upp en näve grus och säger:

— Detta är inte pengar, detta är sand.
— This isn’t money, this is sand.

Sen är vi på restaurangen där vi har tid att studera dekorationerna:

— Detta är inte blommor, detta är plastfragment. (detta är ställföreträdare för en samling)
— This isn’t flowers, this is fragments of plastic.

— De här är inga riktiga blommor, bara plastfragment. (de här är ställföreträdare för ett antal)
— Those are no real flowers, just fragments of plastic.

Blodsockret kan vara lågt när man väntar på maten och observationerna kan bli lite kritiska.

Och sedan kommer den olidliga frågan...

Om man skrämmer en tiger, då blir tigern rädd. Så långt är allt OK.

Men om man skrämmer ett lejon, då blir lejonet... rätt?

Jag tycker personligen inte riktigt om den där meningen. I någorlunda vårdat talspråk tycker jag det borde heta 'These aren't flowers, these are fragments of plastic.'

Jag skulle dock kunna tänka mig att det råder skilda uppfattningar även bland modersmålstalare om huruvida den där meningen är grammatiskt korrekt.

Jag håller med sparassis. Men framförallt tycker jag att exemplen smyger runt det som egentligen är problemet, att språken verkligen fungerar olika när det gäller kongruens i såna där konstruktioner. Det går inte att förklara enbart med hjälp av engelska motsvarigheter (som inte riktigt är motsvarigheter).

Personligen skulle jag förresten aldrig säga "De här är inga riktiga blommor" (däremot "Det här är inga riktiga..."), vilket gör att exemplen känns ännu mer konstruerade för att passa engelskan och skapa en motsvarighet som egentligen inte finns. Fast det kanske är dialektalt. (Jag skulle också mycket hellre säga "Det här är..." än "Detta är...", men det är en annan fråga.)

Om jag lägger ellips i potten, att exemplen är ellipser?

— Detta skräpet är inte blommor, detta är plastfragment.
— This crap isn’t flowers, this is fragments of plastic.

Då fick jag i alla fall med skräpet dialektalt.

Allvarligt talat: Det jag ville exemplifiera är att det/det här/det där/detta i neutrum används som ställföreträdande subjekt, oberoende av genus och numerus hos den egentliga företeelsen i fokus.

— Detta är mina syskon.

Expanderat betyder det: Förhandenvarande sällskap är mina syskon.

Nu börjar vi närma oss. Det är ett ganska tydligt exempel på hur språken beter sig olika på den punkten. *"This is my siblings" är helt otänkbart - likaså skulle nog ingen godta *"De här är mina syskon", utom kanske i mycket speciella sammanhang.

Instinktivt känner jag att en faktor som skulle kunna bidra till skillnaden är att engelska verb böjs efter person. I *"This is my siblings" bidrar inte bara "this" utan även "is" till känslan av inkongruens. På svenska... är det ju inte så. Att det skulle hänga ihop är ren spekulation, men kanske har svenskan rent allmänt en liberalare inställning till kongruensbrott?