"Skapande" konst människor självcentrerade ?

Jag fördömer inte dessa egenskaper men har fått intrycket av att en stor del av dessa människor är mer själv-centrerade/upptagna än andra. Är det en viktig personkarakteristiska för att skapa eller uppstår det under skapandet då personen blir så uppslukad i sitt projekt.

Rätta mig om jag har fel men brukar inte dessa persondrag eliminera eller minska en persons nyfikenhet.
Ett slags tunnelseende uppstår, vilket kanske är vitalt för skapandet, eller ?

Tycker att dessa personer borde vara extra nyfikna på andra människor för att trigga och bredda deras tankeverksamhet. Konst handlar ju i grund o botten om människan.

Konst handlar om sig själv för många, därför är det lite känsligt skulle jag tro. Sen är konst inte heller som en hobby eller något. Som t.ex TV-spel, man spelar det lite då och då, sen tröttnar man på det tillslut. Konst kan man inte kontrollera själv direkt, antingen är man en konstnärssjäl eller inte

Visst men behöver man inte andras tankar för att belysa/analysera sina egna ? detta kan naturligtvis till stor del tillgodoses genom läsning.
Eller så har jag fått det hele helt om bakfoten. Konst kanske ofta är en persons personliga känslouttryck. Detta betyder då att de som blir berömda har lyckats beröra andra människor med sina känslor.

Så du anser att självcentrering är viktig för dem ? som deras arbetsplats ?

För min egen del (som kämpande konstnär i detta nödens år 2010) så känner jag att andra människor och deras åsikter/personliga dogmer/tankar inte intresserar mig alls, jag kan liksom inte gå runt och tänka på hur alla andra jävla människor fungerar eller bli involverade i deras triviala jävla liv när jag har nog med problem med att få ihop min egen skit.

Jag blir bara frustrerad när någon halvintresserad "svenne" (dvs någon som bara frågar mig för att de vill ha svaret "jag målar frukter" eller liknande) frågar mig vad jag gör för något, sen när jag försöker förklara och bara möts av en blank blick och kanske ett obligatoriska "oj vad spännande" så känns det bara som ett jävla hån.
Men de ända personerna som jag faktiskt ägnar någon vidare tid är de som jag ibland kollaborerar (jag har kanske totalt 4-5 vänner varav en av dom är min sambo) med och min sambo, annars tycker jag människor är ganska b faktiskt.

Konst handlar i grund och botten (för mig) om en personlig utveckling och ett sökande efter nästa stora vision (vissa kallar det känslor) som jag kan omvandla till ett konkret verk som allt som oftast muteras flera gånger (ibland till oigenkännlighet) på vägen dit.
Det handlar dvs INTE om människan som art utan snarare om mitt sätt att uttrycka mina känslor och tankar på ett sätt som ger mig en tillfredsställelse, vilket i sin tur gör mig lycklig.

Angående den minskade nyfikenheten så tror jag att det INTE stämmer, skapandet ÖKAR snarare nyfikenheten då du som konstnär (om du är en "sann" konstnär) alltid kommer söka efter nya infallsvinklar och leka med tekniker, visioner och uttryckskällor för din konst.