Citat:
Ursprungligen postat av Omregistrerad
För att ha "egen erfarenhet" av Strf 90 är det märkligt att du inte har koll på maxavstånd för den primära beväpningen. Sedan när har Lvkv 9040 en Mk3 fartygskanon som primär beväpning, eller ens en marin ballistikkalkylator med en marin målföljnings- och eldledningsradar?
Lvkv 90 genomför målinmätning med laser, vilket ur precisionssynpunkt
är överlägset målinmätning med radar.
Citat:
Ursprungligen postat av Omregistrerad
Även tyskarna använde förresten Boforskanoner, 4 cm FlaK 28, bland annat i väntan på att britterna skulle komma och "befria Norge":
Nu är det dock en astronomisk skillnad på maskinriktad 40mm L/70 med 3P,
laser- och eller radarinmätning, samt digital skjutelementberäkning
och handriktad 40mm L/60 med anslagsbristad, stereoskopisk målinmätning
och utan skjutelementberäkning ö.h.t.
För Lvkv 90 så kan vi räkna med ett enssiffrigt antal granater per nedskjutet mål.
För 40mm L/60 med 1940-talets mest avancerade målinmätning (amerikansk radar)
och 1940-talets mest avancerade skjutelementberäkning (amerikansk mekanisk dator),
samt maskinrikt så gick det åt ungefär 4000 granater per mål.
För tyska 40mm L/70 så är 10'000 granater per mål mera rimligt p.g.a. primitivare sensorer,
skjutelementberäkning och handrikt.
Detta är då mot mål som gör 300-600km/h.
Gripen är flyger dubbelt så snabbt, vilket innebär att det går åt 8ggr
så mycket ammunition för att få in en träff.
Vidare så visade krigserfarenheten att truppluftvärn ofta inte hann reagera
innan målet var 1km bort.
Om vi antar att Fpl av någon anledning genomför akananfall mot markmål dagtid
och att målet befinner sig 500m vid sidan om ett batteri 40mm L/60,
ja då kommer de att kunna öppna eld när Fpl är 1000m bort,
samtidigt som sidrikten är för långsam för att hinna med när målet är 600m bort.
Fpl kan då utsättas för eldgivning längs en 400m lång flygsträcka,
d.v.s. i ungefär 1&1/3 sekund.
På denna tid hinner 1st 40mm L/60 få iväg ~2,67st granater,
vilket med en ammunitionsåtgång på 80'000 granater per nedskjutning
innebar att tyskarna skulle behöva batterier med 30'000 pjäser,
för att kunna skjuta ner varje flygplan som gör ett låganfall inom räckvidd.
Eller uttryckt i mera realistiska termer med batterier om 6st pjäser,
så skulle varje Fpl 39 i snitt kunna genomföra 5000 låghöjdsanfall med akan
under dagsljus i närheten av ett tyskt lvbatteri med 40mm L/60.
Citat:
Ursprungligen postat av Omregistrerad
Vilket på svenska blir något så enkelt som direkt flygunderstöd (DFU). Att Sverige började öva och tillämpa det på först 2000-talet är så ignorant att det blir löjeväckande.
Jag är väl medveten om de tidiga försöken med CAS i Sverige
men det är fortfarande så att det är först under 2000-talet
som man lagt någon nämnvärd energi på CAS.
På den gamla onda tiden så var attackflygplan på tok för värdefulla
för att riskeras för att slå ut något så oviktigt som t.ex. en enskild stridsvagn.
Särskilt när man istället och till mindre risk kunde slå ut ett helt stridsvagnskompani
med samma flygplan till havs.
Att Sk60 användes för anfall mot markmål var av den enkla anledningen
att man redan hade flygplanen, man hade flygförarna och att Sk60
var ett för dåligt attackflygplan för att användas mot riktiga mål
såsom Ropucha och minsvepare.
Citat:
Ursprungligen postat av Omregistrerad
För FH 77 B05 L52, med något längre eldrör men i övrigt en identisk pjäs, gäller enligt tillverkarens hemsida: "Sustained fire 1.25 rds/min for 60 min".
H77B kan skjuta 3 granater på 10 sekunder.
sFH18 kan skjuta 1 granat på 10 sekunder.
H77B kan skjuta 6 granater på 25 sekunder.
sFH18 kan skjuta 2 granater på 25 sekunder.
H77B kan skjuta 3 granater per minut i 20 minuter.
sFH18 kan skjuta 1 granat per minut i 20 minuter.
H77B kan skjuta 1,25 granater per minut i 1 timma.
sFH18 kan skjuta 2/3 granat per minut i 1 timma.
Citat:
Ursprungligen postat av Omregistrerad
Enligt uppgifterna som finns tillgängliga framgår det att det är max 6 granater på 120 sekunder för FH 77B.
6 granater på 25 sekunder och 7 granater på 30 sekunder
om man laddar pjäsen och fyller upp laddbordet med 3st granater innan eldöppnande.
På 2 minuter så hinner den med minst 10 granater.
Citat:
Ursprungligen postat av Omregistrerad
Från och med 1963 så den är helt irrelevant för tråden. Även för att Sverige inte har haft sådana i tjänst.
Jo, vi har haft 1st 12cm lvakan 4501 i tjänst.
Pjäsen fins f.ö. fortfarande kvar.
Citat:
Ursprungligen postat av Omregistrerad
Redan tyskarnas 88:a kunde dock skjuta en granat ungefär var tredje sekund och även 12.8 cm FlaK 40 hade en hyfsad eldhastighet sett till storleken på granaterna.
12cm lvakan har m.a.o. en eldvolym som är 9-12ggr så stor som 8,8cm lvkan
och 3-5ggr så stor som 12,8cm lvkan.
Därtill då zonrör (vilket ökar verkan med uppåt 10ggr) samt överlägsen eldledning.
Citat:
Ursprungligen postat av Omregistrerad
Användandet av fallskärmsjägare i större skala visade sig som bekant vara problematiskt och förlusttyngt för tyskarna, med stora förluster över Nederländerna och Kreta. I mindre skala fanns det dock otaliga framgångsrika operationer som genomfördes med fallskärmsjägare (det vill säga med fallskärmar). Det enkla erövrandet av flygfältet i Ålborg är ett sådant exempel.
Vilket är fullkomligt irrelevant då Danmark saknade radar och hade sämre jaktflyg än tyskarna,
till skillnad från Sverige, för vilka jaktstrid mot tyskt flyg skulle vara lika sportsligt som sälklubbning.
Mera relevant vore då att räkna upp hur många framgångsrika luftlandsättningar
som tyskarna gjorde mot Storbritannien.
Citat:
Ursprungligen postat av Omregistrerad
Under Fortsättningskriget (när Finland hade ett waffenbrüderschaft med Tyskland) inskrevs drygt 1 700 svenska frivilliga i den finska försvarsmakten. Motsvarande antal svenskar som anmälde sig till tysk tjänst är över 250 stycken. Det fanns till och med en svensk frivillig som tjänstgjorde åt Gestapo!
D.v.s. 250st svenskar tjänstgjorde för Tyskland.
(en siffra som hade varit drastiskt mycket lägre om vi varit i krig mot Tyskland,
vilket hela denna tråd bygger på)
1700 svenskar tjänstgjorde för det demokratiska Finland.
8000 svenskar tjänstgjorde i västmakterna.
Totalt så tjänstgjorde ungefär 17000 svenskar på de demokratiska
nationernas sida under kriget mot 250 på den tyska.
Sannolikt så var det fler svenskar som stred för Norge
enbart under våren och sommaren 1940
än det totala antalet frivilliga i Tyskland.
Citat:
Ursprungligen postat av Omregistrerad
Det är troligt att anta att ännu fler från Sverige skulle anmäla sig frivilliga för Finlands sak i trådens scenario med tanke på att det år 2010 fanns åtminstone 250 000 finsktalande personer i Sverige och utöver det ännu några hundratusen finskbördiga personer på ett eller annat sätt.
Och dessa svenskfinländare skulle bli en ypperlig tillgång för Sverige
då de skulle kunna användas för samverkan med finnarna och för att utbilda finska soldater
på den nya moderna materielen som vi skulle kunna erbjuda dem,
sedan vi tillsammans med britterna tvingat alla tyska förband i Norge,
norra Finland och Kolahalvön till kapitulation.
När vi skulle röra oss norrut från Mo i Rana och Narvik mot nordligaste Norge,
för att avväpna de avskurna tyska förbanden,
så skulle det självfallet finnas en risk för att vi skulle stöta ihop med finska förband
och då vore det självfallet bra att ha tillgång till finsktalande soldater,
så att vi kan bemöta finska förband med artigheter både på svenska och finska.