Sorgen över ett förlorat Sverige

När jag tittar på mina föräldrars foton och filmer så var det ett annat Sverige än idag. Det var tryggt och man identifierade sig med varandra. Alla var i princip vita och en majoritet mer eller mindre blonda. Visst, det fanns fattiga och rika. Men vi var ett land, ett folk. Vad är Sverige idag?
Vem bär ansvaret för att det har blivit som det har blivit? Just nu finns det enorma spänningar i samhället och det pågår ett lågintensivt inbördeskrig. Det är som en mardröm, och ingen får tala om det. Hur kunde dessa flyktingar som påstod att de flydde för sina liv misslyckas så katastrofalt med sin anpassning till vårat land?

Jag känner en massiv sorg över ett förlorat Sverige. Hur kunde ett folk göra så mot sig själv? Det är obegripligt. Och det värsta är att ingen får prata om problemen - då hängs man ut som på medeltiden, likt häxprocesserna.

Jag tycker det är viktigt att vi utkräver ett politiskt ansvar över att det har blivit så här. Sverige har till en stor del blivit förstört för alltid. Vilka, vilka är det som kör Sverige åt helvete? Och hur ska vi göra för att göra motstånd till detta förtryck och monumental rån, bedrägeri och svek?
Hur ska man få förtroendet tillbaka för det här landet, politiken och samhället? Hur?

Upplevde du någonsin dina föräldrars Sverige?
Hur gammal är du?
Jag vet inte vad jag ska tro när jag läser vad du skriver, låter som att du försöker skriva en bit poesi eller något. Fan är det frågan om egentligen?

Aggressiv ton. Nu har jag alltså sagt något som jag inte får säga enligt vissa.
Du kan väl läsa innantill? Eller har du inte gått i skola?
Tillhör du den aggressiva grupp som "flytt" hit under falska förevändningar och lever på mina skatter?
Jag tycker inte du ska uttala dig om det här landet hur det var för inte så länge sedan - eftersom du bevisligen inte kan relatera. Förstår du?

Ta det lugnt. Du tar väl inte heller kort på turkar och negrer?

Men så vacker var ändå inte den svenska idyllen, såsom Du beskriver den. Svåra klassmotsättningar rådde. Skotten i Ådalen var en djupt tragisk historia. Högre bildning var fortfarande ytterst svåråtkomlig för arbetar- och småbrukarbarn. Pensionsfrågan hade ännu inte lösts. Risken för en nazistysk ockupation av Sverige var tidvis överhängande under andra världskriget. Efter kriget rådde avsevärd risk för ett sovjetiskt invasionsförsök i händelse av en storkonflikt i Europa.
Mot denna dystra bakgrund framstår dagens Sverige - trots allt som ett mycket fint, tryggt och trevligt land att bo i. Vi har aldrig tidigare haft så högt välstånd och levt så länge som nu.
Därför föredrar jag dagens Sverige framför "den gamla goda tidens".

Och intet tvivel råder om att alla kände sig trygga och identifierade sig med varandra i dina föräldrars Sverige.
Direktören och arbetaren vid bandet var vänner av bästa sort, ty de var vita.
Raggaren och polisen trivdes i gemensam lek, ty ingen svartskalle gick att finna.

Jag håller inte med. Ett Sverige som liknar dagens Finland, dvs utan miljoner invandrare som förstör landet. Skulle jag tveklöst föredra. Just nu går vi mot ett slags inbördeskrig, med våld och hat och splittring. Eller rättare sagt vi är redan där. Man får flytta inom landet. Det är det som gäller.

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag använde en svordom i mitt inlägg. Visste inte att du skulle reagera på detta osmakliga och ytterst ogrundade sätt.

Jag kan läsa innantill, jag frågade dock om du hade upplevt det hela?
Skolan har jag självklart gått i, har du?
Om jag nu skulle ha "flytt", som du uttrycker det, hit ser jag inte har något alls med saken att göra i detta fallet.

Att jag nu inte skulle kunna relatera till hur det var i detta land för "inte så länge sen" förstår jag inte. Jag förstår det lika bra som du, min bäste herre.

Till sist så förstår jag fortfarande inte, eftersom du inte svarade på mina frågor.
Om du nu tyckte att mitt första svar var så aggressivt att du inte kan svara på mina frågor kan jag, om du så vill, redigera mitt tidigare inlägg och ta bort svordomen som befinner sig däri.

Det framgick omedelbart vad du är för en och det är ingen diskussion du är ute efter. Du vet den enda sanningen och alla som är kritiska mot invandringen ska utdefinieras som "rasister".

Det är ju kanske inte så att alternativet till dagens Sverige är Sverige i början av 1900-talet. Fattigt, mörkt, kallt och jävligt. Märkligt förresten att det inte var några invandrare som var sugna på att komma hit och "rädda vår välfärd" då. Nej de väntade tills svenskarna gjort Sverige till det tredje rikaste och antagligen allra bästa landet i världen. Märkligt det där.

Stämmer in till fullo. Man blir ledsen när man hör hur ens föräldrar berättar om hur deras uppväxt och ungdom på 60-70 talet var... Ett för alltid förlorat paradis.

Det finns inget fel i hans beskrivning.
Att du reagerar så hätskt på det som måste betraktas som hälsosamma tankebanor beror antagligen på att du själv är en av inkräktarna.