Militären i ett liberalt land

Jag anser att en stående yrkesarmé är fel, eftersom det ger regeringen en orimlig makt över folket. Legoknektar har ju inte samma sympati för folket som en värnpliktsarmé. Ett liberalt land ska baseras på misstro mot regeringen (därav "the second amendment" i amerikanska grundlagen). En yrkesarmé gör det mycket svårare att avsätta en korrupt regering.

Hur anser ni att den militära styrkan ska se ut i ett liberalt land? Enligt mig är en försvarsorienterad värnpliktsarmé det enda rätta, jag tycker att det är i det sociala kontraktets anda att befolkningen försvarar landet. Dock är det helt fel att att kräva av en värnpliktig att han ska gå ut i ett aggressionskrig. Det är en sak att försvara folket och samhället men aggressionskrig handlar om att sätta makt bakom regeringens vilja, och regeringar skall som sagt misstros

Jag ser ingen praktisk skillnad i att tvinga folk att bygga vägar och försvara landet. Så fort en regering tvingar sina medborgare att göra något som går mot deras vilja så har man brutit mot den mest grundläggande mänskliga rättigheten--rätten till sitt eget liv. Därför anser jag att en yrkesarmé är det enda rätta.

Man kommer alltid att bli tvingad till någonting så länge man har en regering. Vill du verkligen lägga militär makt direkt i händerna på en regering?

Skillnaden är väl att när ett hot uppstår mot landet är försvaret ett akut behov. Att bygga vägar är inte ett akut behov. Att ge folk pengar för att bygga vägar ger inte regeringen någon makt över folket. Att ge folk pengar för att försvara landet och jobba som yrkessoldater ger en eventuellt korrupt regering makt över folket. Yrkesarméns lojalitet kommer vara mot dess arbetsgivare.

En normalt fungerande stat har oftast inskrivet i sin konstitution att försvaret saknar rätt att engagera sig i inrikespolitiska/civila spörsmål. Det är polisens och det reguljära rättsväsendets domäner. Försvarets uppgifter och ansvar är alltså begränsat till den utrikespolitiska sfären. Det är exempelvis därför som försvaret har egna (militär)domstolar o.d.

Faktum är att det anses som normalt och nödvändigt att ha vissa barriärer mellan regering och försvarsmakt. En överbefälhavare ska inte underordnas regeringen utan snarare ha en autonom roll i förhållande till denna, och i förlängningen det civila samhället.

Inte svar på den aktuella frågeställningen kanske, men jag tyckte att det borde nämnas i sammanhanget.

Ja men vid undantagstillstånd gäller inte de reglerna (iaf i USA).

Om man bortser från att jag ser det som ett mål att helt avskaffa militären håller jag mer eller mindre med alla ovanstående (åtminstonde på någon punkt). Ska det finnas en militär borde denna vara frivillig, inte ett resultat av ett tvång som backas upp med direkta repressalier. Att tinga någon på detta sätt borde logiskt sätt vara direkt oförenligt med vilken demokrati som helst.
Angående våldsmonopol vill jag bara tillägga att detta vanligen tillskrivs polisen i ett samhälle, det är väldigt sällan militären blandar sig i inrikespolitiska angelägenheter. Dessutom, om inte den militära makten ska ligga i händerna på regeringen, i vems händer ska den då ligga? Företagens? Detta är enligt mig mångt mycket mer skrämmande..

Det kommer alltid finnas tvång av någon form i alla samhällen. Det är det "val" man gör i enlighet med det sociala kontraktet.

Militärens makt ska såklart ligga i händerna på regeringen, det är inte detta jag ifrågasätter. Dock är det en väldig skillnad på om regeringen förfogar över en stående legostyrka eller en värnpliktsarmé. Gissa vilken av de två som kommer vara mest benägen att följa en korrupt regerings order?

Håller inte med. Militären ska i största möjliga mån isoleras från politiken. Att ÖB skulle underordnas Regeringen och tvingas ta hänsyn till exempelvis Justitieministerns ansvarsområde är helt galet, detta dock sagt med brasklappen att jag medvetet feltolkar dig för att understryka ett viktigt sakförhållande: Den militära och politiska makten har ett symbiosförhållande där ingen av de två helt befinner sig i händerna på den andra. Ungefär som Regeringen och Riksbanken alltså. Och så ska det vara.

Hur det bör vara i en ultraliberal nattväktarstat har jag aldrig funderat över. Återkommer...

skulle inte detta innebära att den verkliga makten isåfall potentiellt ligger hos militären? att den ekonomiska makten idag ligger hos riksbanken och storföretagen är självklart för de flesta (om detta är rätt eller fel är en annan diskussion) och de kan göra vad de vill på detta område utan något folkligt stöd. om militären skulle utnyttja sin makt fullt ut (på sitt område) skulle det isåfall innbära att de i princip skulle få total kontroll över inrikes- och utrikespolitiken, vilket också är fallet vid krig och undantagstillstånd osv. men personligen tycker jag det ligger en oerhörd risk (i alla fall teoretiskt) att ge ett lands största (och egentligen enda) väpnade organisation denna makt eftersom de kan agera utan folkligt stöd och även kan tvinga igenom sina beslut med väpnad makt. bland annat därför anser jag att en militär aldrig kan (eller ska) existera i en demokrati.

Men en yrkesarme är även mer säker på sina uppgifter, medan en värnpliktsarme skulle kunna manipuleras pga bristande kunskaper. En yrkesarme skulle också kunna försvara landet mer effektivt, och det är enligt min uppfattning dess främsta syfte. Sedan kan man väl väga fördelar mot nackdelar men en yrkesarme väger tyngst. Främst pga att den utbildar folk som vill det, och inte tvingar dem till det.

Men visst ger lumpen en nyttig erfarenhet, och det är ju ingen längre period i jämförelse mot länder som Israel. Men jag tycker att landets försvar kommer först, dvs. den nya tidens hot. Därför räcker inte ett förband med specialsoldater som slåss i Afganistan, utan en specialisering och effektivisering av hela armen inom gränserna för försvarets resurser.

Om t.ex. Ryssland i framtiden skulle bli en kapitalistisk stormakt men en amerikaniserad arme, dvs. en stor arme med hög kvalité, och Sverige av någon anledning skulle hamna i trubbel. Då finns det inte en chans att vi skulle kunna stå emot en längre period. Den här uppfattningen finns hos många svenska officerare. Även om sannolikheten att detta skulle hände inom en kortare period är inte stor, så finns den dessvärre. Enligt min mening, kommer Ryssland alltid att vara en slags potentiel "ärkefiende" till Sverige. Jag tycker att man är naiv om man tror att Ryssland är slut pga av EUs storlek.

Du glömmer att jag använde termen 'symbiosförhållande' för att beskriva relationen mellan den militära och politiska makten. Det handlar inte om vattentäta skott mellan de två, snarare tvärtom. De är beroende av varandra.

Dessutom har varje modern försvarsmakt en organisation som innebär att samma typ av symbiosförhållande existerar mellan de olika vapenslagen. De vaktar s.a.s. varandra: Armén har t.ex. noll inflytande över Flygvapnet och Marinen. Och om ÖB skulle få för sig att utfärda en order om att anfalla Rosenbad så kan endera av cheferna för våra 'Tre Vapen' be honom fara och flyga samt ringa SÄK och be dem komma och hämta honom.