Att hugga av fingrarna på hela jordens befolkning. Om evolution

Satt på tunnelbanan på väg hem idag och såg en hund av boxerras som hade en hel svans. Tydligen får man inte hugga av svansarna (kupera) på dessa djur längre. Det förde mig in i tankegångarna på evolution och avhuggandet av diverse kroppsdelar.

Ponera att man högg av lillfingret på alla nyfödda barn i hela världen när de föddes för all framtid.
Hur länge skulle det då dröja innan evolutionen gjort sitt och slutat bilda fram lillfingret som åker av hela tiden?
1000 år eller 10000?

Aldrig, att hugga av ett finger förändrar ju inte personens dna.

Däremot om man gjorde det attraktivt (enorm reklamkampanj eller statsbidrag kanske?) med korta fingrar - så skulle de med de kortaste fingrarna få flera barn och därmed skulle det så småningom bli fler och fler med korta fingrar.

På ett allmännare plan - de som har egenskaper som av det andra könen upplevs som dugligare - kommer att få fler avkommor som ärver deras gener.

Det där är ju en av de vanligaste missuppfattningarna, och en av de mest irriterande grejerna som "nationalsocialisterna" använder som argument... även de som verkar ha fattat grundgrejen (att det är de mest lämpade till en viss situation som överlever, och därmed deras gener som fortplantas).

Evolutionen går inte ut på att plocka ur individer med pincett ur befolkningen, det handlar om att vissa inte kommer igenom ett såll. Mänskligheten har i stort sett stoppat sin egen evolution - det är inte många som inte får barn.

Förändringar av den typen (saker som man inte behöver försvinner) i en population sker inte pga att vissa saker är onödiga och därför inte används. Det beror på att folk vars gener ger upphov till små lillfingrar INTE försvinner. Det finns inga nackdelar med att ha lillfingrar så det finns egentligen inga skäl att tro att vi kommer förlora dem inom de närmaste 10000 åren...

Min hemkunskapsfröken på högstadiet predikade om hur dåligt godis var:
"När jag låg på BB så låg en kvinna jämte mig som käkade godis hela dagarna. Hennes tänder var alldeles svarta och trasiga. Hon fick sin bebis samma dag som jag, och den hade precis lika svarta tänder som henne. Så tänk på det när ni äter godis..."
Sedan hade jag ett helvete att övertyga henne om att godisätning inte orsakar mutationer på ditt DNA som går vidare i generationerna. Inte överraskande vägrade hon gå med på att hon hade fel... Jävla häxa. :mad:

Edit:
För att bygga vidare lite på vad Anarkogossen säger...
Våra lilltår är ett exempel på en onödig kroppsdel, men de har ändå inte negativ påverkan på vår fortplantningsförmåga, alltså kommer de troligtvis finnas kvar generation efter generation.

Men varför har vi då inte långa aptår? Hur kan de ha varit ivägen? Riktigt gamla statyer av människor har också i regel längre tår än medelmänniskan har idag. Hur hänger det ihop?

Något som inte få missas är att vi är ett däggdjur.
Alla däggdjur har samma typ av skelett, även blåvalen har exakt samma skelett, bara att dom är placerade på andra ställen. Tex har en giraff lika många halskotor som vi människor.

Så, eftersom alla däggdjur har 5 fingrar och 5 tår så kommer vi aldrig få 4 fingrar, då skulle vi inte "följa däggdjurstandarden". Det som kan hända är att ett finger möjligt skulle bli mindre eller flyttas och få en annan funktion, men skeletten som formar vårat finger kommer aldrig försvinna.

Huruvida människor avbildade som statyer förr i tiden har längre tår eller inte kan jag inte svara på. Däremot så är långa aptår inte lämpade för landlevande djur, bara för klättring. Det är allmänt accepterat att människan och apan hade en gemensam stamfader som klättrade i träd, men att "människogrenen" slutade dumma sig och hoppade ner. De som kunde springa snabbt på marken hade större chans att jaga och fälla byten, vilket har lett till att de med långa tår inte klarat sig lika bra.

Idén att förvärvade egenskaper skall kunna ärvas framfördes av zoologen Lamarc på 1800-talet. Den visade sig snabbt var felaktig.

En gissning kan väl vara att det föddes muterade "missbildade" apor med mycket mindre tår, och eftersom dessa fick lika många barn som de med långa tår, gick liksom genomsnittslängden sakta ner. Det handlar inte bara om vad som gynnar bättre fortplantningsförmåga, lika mycket om att helt oväntade förändringar inte missgynnar fortplantningsförmågan.

Tåegenskaper kan visst påverka fortplantningsmöjligheterna! Det finns ju fotfetischister...

Jag tror inte att lilltån, eller lillfingret, är överflödigt. Fråga en sprinterlöpare eller en erfaren "skrivmaskinist"! Lilltån fyller nog sin funktion i att hjälpa oss hålla balansen när vi ragglar omkring i vår moderna upprättställning. Dessa små extremiteter är inte heller gratis. Det kostar energi att hålla deras miljarder celler i god trim. Hjärnar belastas av nervsignaler från dem. Och de kan infekteras med dödlig utgång! Den store 1600-tals kompositören Jean Baptist Lully dog av blodinfektion efter att ha tappat taktstaven (en slags dirigentkäpp) på en tå!

Angående frågan huruvida ett mode skulle kunna påverka genpoolen, så vill jag mena att det kan det! Enligt min erfarenhet så är t.ex. afrikanska och asiatiska invandrare (kvinnor iaf) inte sällan önskar få barn med blåa ögon och så ljus hy som möjligt. Med partnerval, och i framtiden kanske också genmanipulation, så kan detta mode påverka framtida mänskliga genetiska egenskaper.

Fast i frågan var det underförstått att ALLA lillfingrar skulle åkt av på de nyfödda barnen, alltså finns det inget utrymme för att lillfingerfetischister skaffar en massa barn med de som har lillfingret kvar.
Annars har du såklart rätt, skaffar folk med vissa egenskaper fler barn tenderar männsikor med den egenskapen att öka i framtiden.