Klart blodpalt ska ha ett husdjur. Men vad?

Om vi pratar trevlig fåglar som inte låter så rekommenderar jag Kakariki, en fågel från Nya Zealand som är både vacker o väldigt trevlig, vår blev väldigt tam.
http://www.stjarnas.com/Rodpannad_Kakariki.asp
(jag hade en knallgul)

Tänk på att ska du ha fågel så måste de vara minst två av samma slag (det heter förresten art, inte ras ) - de är mer sociala än vi är och vill inte vara ensamma.
Och så MÅSTE man tolerera oljud. Även undulater kan låta hemskt; det har nog mycket med smaksak att göra. Jag stod inte ut med våra undulater, medan kakaduornas skrik (på drygt 110 decibel) är mer tolererbart från mitt håll.
Man kan generellt säga att stora papegojor SKRIKER, ofattbart högt, men mer sällan. Mindre fåglar kvittrar mer konstant, fast det är oftast ett mycket mer behagligt ljud än hos de stora fåglarna.
Men vill man ha det tyst/bor i en lyhörd lägenhet, så ska man inte ha fåglar.

Tänk också på att även om en fågel är liten och kostar lite i inköp så är den ändå värd en stor bur (det finns lagar om hur stor en bur ska vara, även en undulat ska ha en bur på minst 70x45x60 cm), bra mat, försäkring och veterinärvård. Många verkar tycka att små, billiga djur förtjänar inte vård när de är sjuka.

Nymfkakadua är en social och trevlig fågel som kan bli väldigt tam och är en bra fågel både för nybörjare och vana fågelägare. Ska du köpa en så köp två, det är som sagt lag på att man ska ha minst två så att de kan ha sällskap av varandra. De lever inte alls om mycket om man sköter fåglarna rätt. Har de en tillräckligt stor bur (minst 120 cm lång, 70 djup och 80 cm hög (längdmått viktigast)), har saker att fördriva tiden med och helst får komma ut och flyga varje dag är de nöjda och glada och skriker inte i protest och tristess. Hanar sjunger vackert och ofta, honor är rätt tysta om de är nöjda. Försäkring rekommenderar jag också, kostar några tior i månaden.

Bara en liten kommentar till detta med oljud - Kakariki är faktiskt väldigt tystlåtna fåglar.

Hur mycket tid hade du tänkt lägga ner på djuret i fråga?

Jag har periodvis varit ofrvillig medägare av papegoja, och kan bara säga att det varit ruggigt kul. Att dom låter är det inget snack om, men dom som jag haft hemma har varit tysta på kvällen/natten, möjligen att om man sovit lite för länge så har den börjat prata i sin bur. (Man lägger ett skynke över buren).

Jag har haft en morhuvad (som var väldigt bitig, den enda som fick mysa med den var flickvännen) som ändå var ganska lätt att ta hand om, och sen en grå jako som var hur kul som helst. Det roliga med fåglar är att dom dels kan lära sig en himla massa, bland annat att prata, och att om du lägger ner mycket tid på den/dom så blir den en trogen följeslagare för många många år framöver då deras livslängd är väldigt hög. Men som sagt, ganska tidskrävande och kan kosta en del slantar att köpa.

...och så är det ungefär en på miljonen som faktiskt lyckas behålla och ta väl hand om sin papegoja/sina papegojor i mer än tio år.
Det har sagts förut (inte av mig), och det behövs sägas igen - papegojor är en extremsport. Det är inte ett husdjur, det är en livsstil, och går inte att jämföra med att ha en genomsnittlig hund.